Etiketter

, ,

Okej, jag har slöat rätt mycket under sommaren och slöande brukar sällan betala sig i längden men va fan! Återkomsten till asfaltsdjungeln och återkomsten av hemskingvärmen har med all önskvärd tydlighet visat att jag har blivit en snigel. Det är okej att springa långsamt men det är inte okej att det är långsamt OCH tungt. Så för att råda bot på det har jag försökt stressa kroppen lite på sista tiden men det var ju det med värmen. I tisdags intalade jag mig att jag inte var särskilt påverkad av den. Tanken var snabbdistans och det var precis lika jobbigt som vanligt i början men med en markant skillnad, jag rörde mig marginellt snabbare än under den morgonjogg som skett i mer behaglig temperatur. Hela idén är att det ska gå så in i helvete mycket snabbare. Trött blev jag också. Toktrött. Så trött att jag var tvungen att till slut promenera uppför en backe. Det var med nöd och näppe jag tog mig hem.

Tänk om, tänk rätt. I dag tänkte jag att vill inte kylan komma till mig så får jag komma till kylan. När jag (motvilligt) gick upp i morse var det 13,4 grader ute. Perfekt! Ok, lite för hög luftfuktighet men det kändes ändå skönt. Problemet var att medan jag drack kaffe, matade katter och letade efter en katt som gömde sig när han skulle ut så tände någon lampan där ute och det var plötsligt 18 grader när jag drog hemifrån. Sen var det ytterligare någon grad innan jag hade parkerat bilen i Solna strand och så var det med det. Ändå bra mycket skönare än på eftermiddagen och jag fick faktiskt springa (rulla) med lite utväxling i kroppen. Det går långsammare än under senvintern men ändå inte så katastrofalt som värmepassen indikerat och det känns som en lättnad. Jag mötte en av superveteranerna under slutdelen av passet och han sa att det såg snabbt ut men siffrorna visade att det inte var snabbt. Fast i alla fall något som liknade fart. Jag klarade att ta mig till skampunkten med en marginal av hela sju sekunder. Siffror är bara siffror men att känna att det händer lite när man gasar är bra mycket skönare än motsatsen. Nu får jag jobba vidare så mycket som jag orkar/hinner och då kanske någon kommer hit med den riktiga farten. Det fina med den här sporten är att man måste jobba lite för det.

Jag har hursomhelst i dag fått en personligt importerad tröja på posten av en av mina bloggläsare och med den kan jag knappast misslyckas. Tack som fan Mathias, den är kunglig!

20150810_180057Ha det,

Mackan

Annonser