Det börjar våras

Senast jag skrev var det Nils van der Poel som släppt sitt manifest och jag var igång med mitt multisportande. Nu börjar det våras och jag jobbar vidare på det aeroba huset. Jag har fortsatt springa, lekt lite med paddlingen och hållit igång cyklingen. Men framförallt har jag återuppväckt två andra aktiviteter.

På sportlovet stack vi upp till vårt nya hus. Hmmm, det har jag inte berättat om här va? Det får bli en annan gång men för att göra en kort historia lite längre så ska jag skriva några rader om skidåkning på längden och tvären.

Projekt ett var att komma igång med längdåkning. En gång i tiden har jag till och med kört någon tävling men det var många år sedan. En gång något närmare i tiden (20 år) köpte jag riktigt bra skidor som jag åkte på ett par säsongen. Det var allså 20 år sedan. Dessa slipade jag upp i september och tog med upp till stugan när vi var där i oktober. Tanken var att vara i rätt vikt för det spannet nu till vårvintern men det var jag inte så det blev till att köpa ett par nya för aktuell vikt. Dessa fick premiäråkas i isiga och väldigt kuperade spår i Jokkmokk för några veckor sedan. Jag måste säga att för att inte ha åkt längd på 20 år så gick det oväntat bra. Oväntat bra är inte detsamma som bra men framförallt var det kul. Märkligt nog fick jag ingen träningsvärk av det och det är nog bara att konstatera att kombon styrka, löpning, cykling och paddling är bra för klassisk längdåkning.

Sen gick det verkligen bättre för varje dag. För vi åkte verkligen varenda dag och det var propagandaväder en hel vecka. Fascinerande hur kul det kan vara att återuppta gamla vanor. Snurra runt på ett konstsnöspår i Stockholm lockar mig verkligen inte men att vara i princip helt ensam i spår med natursnö över myrar och genom skogar i Jokkmokk och Vuollerim är helt underbart! Något annat som är underbart är utförsåkning. Där har jag hållit igång bättre genom livet men faktiskt haft mitt livs längsta uppehåll. 10 år. Det är 10 år för länge. Jag var rejält nervös över om jag skulle tappat all timing men efter någon timme tycker jag det satt rätt bra. Första kvällen jag åkte kom Baddaren och kollade på slutet och jag tycker att hennes kommentar om att det gick inte att se skillnad på mig eller någon annan åkare i backen är ett betyg bra nog. För de flesta åkare i den lokala backen åker mycket. Och det var så jädra kul! Lokala backen är brant och nog lång för grym backträning och nog brant för att slipa på utförsåkningen. Och utan liftköer.

Ja det var riktigt kul att lägga ytterligare en dimension i variationen av träningen och väl hemma kan jag berätta att jag dragit igång orienteringssäsongen också och den aktiviteten tänker jag köra hårt på även i år. Bifogar en mindre bildbomb från ledigheten.

Ha det,

Mackan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s