Det börjar våras

Senast jag skrev var det Nils van der Poel som släppt sitt manifest och jag var igång med mitt multisportande. Nu börjar det våras och jag jobbar vidare på det aeroba huset. Jag har fortsatt springa, lekt lite med paddlingen och hållit igång cyklingen. Men framförallt har jag återuppväckt två andra aktiviteter.

På sportlovet stack vi upp till vårt nya hus. Hmmm, det har jag inte berättat om här va? Det får bli en annan gång men för att göra en kort historia lite längre så ska jag skriva några rader om skidåkning på längden och tvären.

Projekt ett var att komma igång med längdåkning. En gång i tiden har jag till och med kört någon tävling men det var många år sedan. En gång något närmare i tiden (20 år) köpte jag riktigt bra skidor som jag åkte på ett par säsongen. Det var allså 20 år sedan. Dessa slipade jag upp i september och tog med upp till stugan när vi var där i oktober. Tanken var att vara i rätt vikt för det spannet nu till vårvintern men det var jag inte så det blev till att köpa ett par nya för aktuell vikt. Dessa fick premiäråkas i isiga och väldigt kuperade spår i Jokkmokk för några veckor sedan. Jag måste säga att för att inte ha åkt längd på 20 år så gick det oväntat bra. Oväntat bra är inte detsamma som bra men framförallt var det kul. Märkligt nog fick jag ingen träningsvärk av det och det är nog bara att konstatera att kombon styrka, löpning, cykling och paddling är bra för klassisk längdåkning.

Sen gick det verkligen bättre för varje dag. För vi åkte verkligen varenda dag och det var propagandaväder en hel vecka. Fascinerande hur kul det kan vara att återuppta gamla vanor. Snurra runt på ett konstsnöspår i Stockholm lockar mig verkligen inte men att vara i princip helt ensam i spår med natursnö över myrar och genom skogar i Jokkmokk och Vuollerim är helt underbart! Något annat som är underbart är utförsåkning. Där har jag hållit igång bättre genom livet men faktiskt haft mitt livs längsta uppehåll. 10 år. Det är 10 år för länge. Jag var rejält nervös över om jag skulle tappat all timing men efter någon timme tycker jag det satt rätt bra. Första kvällen jag åkte kom Baddaren och kollade på slutet och jag tycker att hennes kommentar om att det gick inte att se skillnad på mig eller någon annan åkare i backen är ett betyg bra nog. För de flesta åkare i den lokala backen åker mycket. Och det var så jädra kul! Lokala backen är brant och nog lång för grym backträning och nog brant för att slipa på utförsåkningen. Och utan liftköer.

Ja det var riktigt kul att lägga ytterligare en dimension i variationen av träningen och väl hemma kan jag berätta att jag dragit igång orienteringssäsongen också och den aktiviteten tänker jag köra hårt på även i år. Bifogar en mindre bildbomb från ledigheten.

Ha det,

Mackan

När prylnördarna torskar

Sitter och lyssnar på Vinterstudion med ett halvt öra och hör en diskussion om att komma in i längdåkningen. Instegströskeln. Den är hög för dom som inte fått det serverat sen barnsben, men det är inte den delen av diskussionen som verkligen intresserar mig utan barn- och ungdomsåkningen. Johanna Ojala påtalar problemet med prylarna. Det går inte att komma ifrån att redan här kommer ekonomin in i bilden. Den som inte kan köpa dom bästa prylarna och effektivaste vallorna kommer inte att kunna tävla på samma villkor som andra. Och kanske tröttnar. Ja, förutsatt att man överhuvudtaget kommer från en familj som kan ge dig möjligheten att vara med. Det här gäller naturligtvis inte bara längdåkning utan även andra prylsporter som cykling, triathlon eller golf. Materialet är en del av sporten och det i sig gör att det blir jädrigt smala sporter. Hur stor är rekryteringsbasen på världsnivå för triathlon t.ex.? Trots att det inte kräver snö eller annat som bara finns i vissa delar av världen så…ja ni förstår.

Det är därför det gör mig så glad över att vara en del av löpningen. En idrott där det snarast är en fördel att inte behöva en hel del prylar utan där vissa ”nödvändigheter” kanske riskerar att göra dig till en sämre löpare. Alla som känner mig vet vilka ”nödvändigheter” jag syftar på. Det är den typ av prylar som snarare motverkar att lära dig att lyssna på kroppens egna signaler. Låter man sig styras av en display på armen riskerar man att inte hantera situationen där det som visas på displayen inte är korrekt eller inte tillför något värde. Det är nog därför det på löparforum frågas om hur många sekunder man tappar per kilometer om det plötsligt blir snö, motvind, backigt eller brötig terräng. Eller hur pulsen påverkas av det ena eller det tredje. Eller hur man verkligen får reda på sin tröskelpuls. Eller hur man tar fram sin maxpuls. Eller vid vilken puls det optimala lågpulspasset sker.

Ge mig en siffra!

Vad jobbigt det blir när man plötsligt inte kan få en siffra. En siffra som faktiskt ändå betyder väldigt, väldigt lite. Det enda som är intressant vid en anpassning av ansträngning är hur länge man planerat att jobba på en viss ansträngningsnivå och det är något man undermedvetet lär sig med tiden om man känner sin kropp. Ska man orka springa en timme är det där man lägger sin ansträngning. Sånt lär man sig automatiskt med erfarenhet. Ju mer man delegerar ansvar för att lyssna på sitt inre och ta in det yttre, ju mer riskerar man att försämra dom egna förmågorna. Det är väl okej att sakna en förmåga att till exempel orientera så länge det finns batteri i GPS:en. Men när det dör och man är halvvägs? När man sen behöver dom förmågorna är dom inte lika väl utvecklade. Jag är helt övertygad om att när det kommer till löpningen kan man nog konsumera sig till försämring. Det gillar jag.

Keep it simple stupid.

Jag bifogar en bild på min kompis Lars, tagen efter ett gemensamt träningspass för ganska exakt två år sen. Man kan nog konsumera sig till försämring men den här killen skulle kanske behöva lite sponsring på kläder. Han har däremot klarat av att springa LL på 1:41 och milen på 29 minuter utan att mäta puls eller ha en GPS-klocka. Saker som av många anses som helt nödvändiga för att träna löpning och som inte gynnar något annat än konsumtionssamhället. Tycker du att det är roligt, använd. Men pracka inte på andra att man MÅSTE ha det för att kunna löpträna. Det här är en sport som är befriande skön från måsten och väldigt inkluderande. Det gillar jag.

2013-11-26 16.47.11

Ha det,

Mackan