Det börjar våras

Senast jag skrev var det Nils van der Poel som släppt sitt manifest och jag var igång med mitt multisportande. Nu börjar det våras och jag jobbar vidare på det aeroba huset. Jag har fortsatt springa, lekt lite med paddlingen och hållit igång cyklingen. Men framförallt har jag återuppväckt två andra aktiviteter.

På sportlovet stack vi upp till vårt nya hus. Hmmm, det har jag inte berättat om här va? Det får bli en annan gång men för att göra en kort historia lite längre så ska jag skriva några rader om skidåkning på längden och tvären.

Projekt ett var att komma igång med längdåkning. En gång i tiden har jag till och med kört någon tävling men det var många år sedan. En gång något närmare i tiden (20 år) köpte jag riktigt bra skidor som jag åkte på ett par säsongen. Det var allså 20 år sedan. Dessa slipade jag upp i september och tog med upp till stugan när vi var där i oktober. Tanken var att vara i rätt vikt för det spannet nu till vårvintern men det var jag inte så det blev till att köpa ett par nya för aktuell vikt. Dessa fick premiäråkas i isiga och väldigt kuperade spår i Jokkmokk för några veckor sedan. Jag måste säga att för att inte ha åkt längd på 20 år så gick det oväntat bra. Oväntat bra är inte detsamma som bra men framförallt var det kul. Märkligt nog fick jag ingen träningsvärk av det och det är nog bara att konstatera att kombon styrka, löpning, cykling och paddling är bra för klassisk längdåkning.

Sen gick det verkligen bättre för varje dag. För vi åkte verkligen varenda dag och det var propagandaväder en hel vecka. Fascinerande hur kul det kan vara att återuppta gamla vanor. Snurra runt på ett konstsnöspår i Stockholm lockar mig verkligen inte men att vara i princip helt ensam i spår med natursnö över myrar och genom skogar i Jokkmokk och Vuollerim är helt underbart! Något annat som är underbart är utförsåkning. Där har jag hållit igång bättre genom livet men faktiskt haft mitt livs längsta uppehåll. 10 år. Det är 10 år för länge. Jag var rejält nervös över om jag skulle tappat all timing men efter någon timme tycker jag det satt rätt bra. Första kvällen jag åkte kom Baddaren och kollade på slutet och jag tycker att hennes kommentar om att det gick inte att se skillnad på mig eller någon annan åkare i backen är ett betyg bra nog. För de flesta åkare i den lokala backen åker mycket. Och det var så jädra kul! Lokala backen är brant och nog lång för grym backträning och nog brant för att slipa på utförsåkningen. Och utan liftköer.

Ja det var riktigt kul att lägga ytterligare en dimension i variationen av träningen och väl hemma kan jag berätta att jag dragit igång orienteringssäsongen också och den aktiviteten tänker jag köra hårt på även i år. Bifogar en mindre bildbomb från ledigheten.

Ha det,

Mackan

Att välja skogen

Söndag.

Långpassdag.

Skogen.

Sju veckor till Frankfurt Marathon och dags att ta tag i långpassen och inte helt oväntat så ville jag ut i skogen. Just så här års tycker jag det är extra trevligt därute och jag har aldrig varit en av dom som förlagt all min maratonträning till asfalten. Alla är vi olika och det kryper i kroppen på mig bara av tanken att springa omkring i en gigantisk flock i stan tillsammans med t.ex. TSM. När man kan ge sig ut i skogen.

Visst, jag drar en del långpass även på asfalt men eftersom vintern lätt tvingar en dit så blir det färre så här års även om det vankas maratonlöpning snart. Lägger jag 65-70% av min mängd just på asfalten så räcker det bra och jag springer de flesta av mina marafartspass på asfalten och dom ligger ju trots allt ofta på 20-30 km så benen hinner vänja sig.  Då dessutom i den fart dom ska trampa maraton. Men jag är övertygad om att kroppen mår bättre av att ge sig ut i spenaten oftare än vad många gör. Inget steg är det andra likt och bålen får också en bra genomkörare. Jag har för övrigt diskuterat just det här flera gånger med en f.d. läkare för OS-truppen och han håller med. Vid närmare eftertanke så skulle han nog se oss löpare hålla oss än mer från asfaltens monotoni. För det är ofta just monotonin som ger skador. Variation rockar!

Dagens långpass gick förbi platsen där jag vann Täbymästerskapen i orientering för ganska exakt 39 år sedan. Dagens långpass gick på berg, över ängar, förbi sjöar och längs havet. Dagens långpass sprangs tillsammans med Baddaren som fick en tuff resa sista timmen, men som tog sig genom det. Dagens långpass var ett sådant som ger hopp om framtiden. Förvånansvärt lätta ben i vad som snarare kan kategoriseras som sensommar än höst. Dagens långpass gick i den kanske bästa miljön Tjockhult kan erbjuda. Ben som fick bli trötta med total variation på underlag och miljöer i skogen. Bra träning men ändå skonsam. Sånt gillar jag som snart varit löpare i 40 år och siktar på 40 till. Som avslutning badade vi i havet och sen en lunch på hamnkrogen i Vaxholm i solen. En bra dag säger jag!

Ha det,

Mackan

Löpträning är som matlagning

Något som jag ofta tänkt på när jag läst diverse träningsprogram, frågor på nätet och allmänna funderingar runt träning är hur mycket löpträning och matlagning påminner om varandra. En del springer bara på och blir hyggliga på det precis som att andra mår rätt bra av korv och makaroner. Andra kryddar bara på ett enda sätt och är fullt nöjda med det, andra kryddar inte alls utan bara maler på och en del går all in på smaker och kryddor.

Det många frågar efter är receptet. Hur blir jag bra? Det är ungefär som att fråga efter vad är receptet på god mat. Hur vet jag vad som är gott för dig? Har man aldrig lagat mat är det jättebra att börja med att köpa en bra kokbok och sen öva. Där finns en massa recept på mat och vissa recept kommer att passa dig och andra inte. Vissa recept kanske är näst intill perfekta men när du ska praktisera din matlagning blir det ändå inte nödvändigtvis bra. Det jättefina receptet kanske inte funkade jättebra att tillaga på spritköket eller din egen brist på noggrannhet i tider eller mått gör att det ändå blir skräp av det. Men för de flesta uppkommer nog till slut någon form av förståelse hur matvaror och kryddning hänger ihop för att ge smak.

Och när den förståelsen kommer så kan du börja mixtra med recepten för att smaken ska passa just dig. Det är då det börjar bli riktig matlagning. Det är då du kan överraska både dig själv och andra. När du går loss med bra råvaror och mixar med olika doser av spännande kryddor så kommer sensationerna. Men utan recepten i grunden hade du kanske aldrig fått fantasin att skapa dina egna varianter av maträtter.

Hur kommer träningen in i det här då? Man skulle kunna se det så här:

• Basvaror med protein och näringsämnen som t.ex. kött, fisk och grönsaker är grunden i mat och motsvaras av styrka, rörlighet och grundträning/långpass.
• Tillbehören som t.ex. potatis, pasta, rotfrukter och ris och  är de vanliga distanspassen.
• Kryddor och såser motsvaras av intervall och fartpass.
• Efterrätt? Tveksamt om man kan se stretching som måltidens höjdpunkt men den kommer i alla fall efteråt.

Kör man bara basen så kommer man att bli tålig men antagligen inte särskilt snabb och det blir ingen större variation. Men det funkar för långtradarna och dom som bara vill vara ute. En rätt tråkig smak.

Kör man bara tillbehören så smakar det inte heller särskilt mycket men man hankar sig fram. Här haltar matanalogin för jag misstänker att man nog får en del brister om man bara lever på tillbehören i matlagningsvärlden. Snarare tänker jag mig att det kanske blir enformigt men det passar också vissa.

Kryddorna kan man variera i oändlighet men det är inte mycket att leva på i längden och där den matglade får starka sensationer i munnen och rätt snart halsbränna kommer löparen att bli skadad rätt fort. Utan bas och tillbehör är det inte särskilt kul med kryddor. Men med bas och tillbehör så är kryddorna det som skapar sensationerna.

Jag gillar tanken med att tänka på tränaren – oavsett om man tränar sig själv eller andra – som en kock. Tränar man andra får man sätta sig in i hur deras smaklökar och aptit ser ut och tränar man sig själv så kan man direkt fundera på vad man gillar och mår bäst av. Man lär sig recept och sen förfinar man dom och skapar helt egna varianter. Det är bara fantasin som sätter gränsen men man behöver bra råvaror, en viss mängd vettiga tillbehör och en rejäl kryddhylla. Även om analogin haltar på sina ställen och definitivt skulle kunna förfinas så funkar den i stora drag. Jag gillar att leka med tankar och ord och ibland går budskapet bättre fram med analogier, om än haltande. Om inte annat kanske det väcker bättre tankar än just mina.

Hursomhelst, det är mängden, variationen och timingen i det man gör som kommer att skapa resultat. Helheten. När jag fått till den helheten har jag fått bäst resultat och nu när jag under de senaste 18 månaderna kryddat rätt dåligt så har det blivit slätstruket. Även om det är nog bra för att jag ska kunna göra roligheter som att springa i fjällen. Men jag jobbar på att komma tillbaka till en bra mix igen. Det blir både roligare och bättre då! Jag körde första spikskopasset på ett år i lördags och det var fruktansvärt jobbigt men samtidigt väldigt inspirerande. Kryddorna är trots allt det roligaste i både matlagning och träning. Enligt mig.

Foto: Johanna Lundeberg

Ha det,

Mackan

Lång och varierad arbetsdag

På vägen hem från Milspåret igår reflekterade jag över vilken lång men rolig dag jag hade haft  och hur varierad den hade varit. Och faktum är att det är ganska många av mina arbetsdagar som blir varierade i både längd och innehåll och det är väldigt inspirerande. Så här såg gårdagen ut till exempel:

08.20 – Satte mig och började läsa genom e-post och kolla orderstatus.

10.15 – Böcker packade, e-post besvarad, fakturor utskickade och jag kunde ge mig ut på 16 km skön löpning i skogen.

11.27 – Ett dopp i sjön följt av glass på altanen.

12.00 – 14.45 – Redigering och faktakoll för artikeln jag håller på med inklusive lunch vid datorn. Mitt i allt lite bollande av datum för kommande löparkvällar. Allt ute på altankontoret.

15.15 – Bilen färdigpackad med material för kvällens aktivitet och avfärd mot stan via posten för att få iväg böcker.

16.00 – Parkerad och klar ute på Djurgården och stack iväg på 14 km löpning runt Milspåret med några extrakilometer som bonus.

17.10 – Jaga rätt på tävlingsledning för att få okej för att ställa upp mitt lilla bokbord och banderoll inne på området och det gick utmärkt.

17.30 – 21.00 –  Snacka bok/löpning med kända och okända människor, sälja några böcker och dela ut visitkort. Många glada löpare i ett Stockholm i vackraste försommarskrud!

22.10 – Svarade på dagens sista jobbrelaterade e-post.

Hade allt det här skett framför datorn instängd på ett kontor hade jag nog varit rätt slut men nu fick jag energi av det snarare än att det dränerade, men idag blir det ändå lugnare på alla fronter. Nu ska jag ut på en lätt milrunda för att se om jag kan sortera tankarna rätt för en fråga som jag inte vet om jag klarar av att besvara eller om jag måste skicka den vidare till någon med större kunskaper inom ämnet.

Ha det,

Mackan