Etiketter

, , , , ,

Något som jag ofta tänkt på när jag läst diverse träningsprogram, frågor på nätet och allmänna funderingar runt träning är hur mycket löpträning och matlagning påminner om varandra. En del springer bara på och blir hyggliga på det precis som att andra mår rätt bra av korv och makaroner. Andra kryddar bara på ett enda sätt och är fullt nöjda med det, andra kryddar inte alls utan bara maler på och en del går all in på smaker och kryddor.

Det många frågar efter är receptet. Hur blir jag bra? Det är ungefär som att fråga efter vad är receptet på god mat. Hur vet jag vad som är gott för dig? Har man aldrig lagat mat är det jättebra att börja med att köpa en bra kokbok och sen öva. Där finns en massa recept på mat och vissa recept kommer att passa dig och andra inte. Vissa recept kanske är näst intill perfekta men när du ska praktisera din matlagning blir det ändå inte nödvändigtvis bra. Det jättefina receptet kanske inte funkade jättebra att tillaga på spritköket eller din egen brist på noggrannhet i tider eller mått gör att det ändå blir skräp av det. Men för de flesta uppkommer nog till slut någon form av förståelse hur matvaror och kryddning hänger ihop för att ge smak.

Och när den förståelsen kommer så kan du börja mixtra med recepten för att smaken ska passa just dig. Det är då det börjar bli riktig matlagning. Det är då du kan överraska både dig själv och andra. När du går loss med bra råvaror och mixar med olika doser av spännande kryddor så kommer sensationerna. Men utan recepten i grunden hade du kanske aldrig fått fantasin att skapa dina egna varianter av maträtter.

Hur kommer träningen in i det här då? Man skulle kunna se det så här:

  • Basvaror med protein och näringsämnen som t.ex. kött, fisk och grönsaker är grunden i mat och motsvaras av styrka, rörlighet och grundträning/långpass.
  • Tillbehören som t.ex. potatis, pasta, rotfrukter och ris och  är de vanliga distanspassen.
  • Kryddor och såser motsvaras av intervall och fartpass.
  • Efterrätt? Tveksamt om man kan se stretching som måltidens höjdpunkt men den kommer i alla fall efteråt.

Kör man bara basen så kommer man att bli tålig men antagligen inte särskilt snabb och det blir ingen större variation. Men det funkar för långtradarna och dom som bara vill vara ute. En rätt tråkig smak.

Kör man bara tillbehören så smakar det inte heller särskilt mycket men man hankar sig fram. Här haltar matanalogin för jag misstänker att man nog får en del brister om man bara lever på tillbehören i matlagningsvärlden. Snarare tänker jag mig att det kanske blir enformigt men det passar också vissa.

Kryddorna kan man variera i oändlighet men det är inte mycket att leva på i längden och där den matglade får starka sensationer i munnen och rätt snart halsbränna kommer löparen att bli skadad rätt fort. Utan bas och tillbehör är det inte särskilt kul med kryddor. Men med bas och tillbehör så är kryddorna det som skapar sensationerna.

Jag gillar tanken med att tänka på tränaren – oavsett om man tränar sig själv eller andra – som en kock. Tränar man andra får man sätta sig in i hur deras smaklökar och aptit ser ut och tränar man sig själv så kan man direkt fundera på vad man gillar och mår bäst av. Man lär sig recept och sen förfinar man dom och skapar helt egna varianter. Det är bara fantasin som sätter gränsen men man behöver bra råvaror, en viss mängd vettiga tillbehör och en rejäl kryddhylla. Även om analogin haltar på sina ställen och definitivt skulle kunna förfinas så funkar den i stora drag. Jag gillar att leka med tankar och ord och ibland går budskapet bättre fram med analogier, om än haltande. Om inte annat kanske det väcker bättre tankar än just mina.

Hursomhelst, det är mängden, variationen och timingen i det man gör som kommer att skapa resultat. Helheten. När jag fått till den helheten har jag fått bäst resultat och nu när jag under de senaste 18 månaderna kryddat rätt dåligt så har det blivit slätstruket. Även om det är nog bra för att jag ska kunna göra roligheter som att springa i fjällen. Men jag jobbar på att komma tillbaka till en bra mix igen. Det blir både roligare och bättre då! Jag körde första spikskopasset på ett år i lördags och det var fruktansvärt jobbigt men samtidigt väldigt inspirerande. Kryddorna är trots allt det roligaste i både matlagning och träning. Enligt mig.

Rimvallen

Foto: Johanna Lundeberg

Ha det,

Mackan

Annonser