Trender

Jag inbillar mig – kanske felaktigt – att jag inte är särskilt trendkänslig. Oavsett om jag är det eller inte är jag fascinerad av trender. Vad är det som får så många att samtidigt springa åt samma håll? Jag kom att tänka på det i morse när jag för sjuttioelfte gången senaste veckan läste om att någon käkat pulled pork. Andra hoppar på den senaste dieten som lämlar över ett stup och i min egen domän blir allt fler frälsta av löpning. Jag läste någonstans att det viktigaste i bokreklam inte var att lyfta fram en bra recension utan att lyfta fram att många läste boken.

Bestseller

Om andra gör det måste det ju vara bra? Om vi ser att andra gillar pulled pork lär det vara bra grejer. Ett lyft för en enkel gryta på fläskkarré i barbequesås. Jag gillar karré och jag gillar grytor så det är bra grejer för mig med även om det för mig är fläskläggsäsong nu. Undrar om det går att få schweinehaxe att trenda?

Något annat som intresserar mig är vad som blir kvar av en trend? Hur många surdegar lever kvar i kylskåpen? Vilka använder fortfarande sina bakmaskiner? Hur många blir kvar i den senaste hippa träningsformen? Några lär det alltid vara. Undrar hur många som är kvar av dagens löpare om tio år? Jag hoppas att det är många.

En trend jag följde nära och med stort intresse var när en hög andel löpare på en löparsajt började springa Maffetone. En löpare började och fick hyggliga resultat. Det tog inte lång tid innan fler och fler följde och den här löparen blev rena Jesus för metoden. Vi tar det i en kort och förenklad version: Maffetone menar att mjölksyra stör uppbyggnaden av vår aeroba bas och för att bygga upp den ska mjölksyra undvikas genom att under en lång period bara träna lågintensivt. Vi ska följa pulsen och den ska maximalt ligga på 180-åldern. Alltid. Även om man får variera det med några få slag baserat på träningsbakgrunden. Sen gör man med jämna mellanrum så kallade MAF-test där man ser hur farten förhoppningsvis blir bättre på sin MAF-puls. En intressant aspekt på detta är att man aldrig tävlar i att springa med låg puls. Men nu är det ett test och inget annat.

Lågintensiv träning är en grundbult i träning och det är inget konstigt med det. Det roliga här var att plötsligt fanns det en väldigt konkret formel och ett väldigt konkret test och folk hakade på. Maffetone-Jesus själv uppnådde fantastiska farter med låg puls och han hade helt klart en talang för det. Fler och fler hakade på men fick väl inte riktigt samma utveckling eller tröttnade på att gå i varje uppförsbacke för att pulsen var fel. Så här några år senare ser jag bara Maffetone blossa upp här och där men aldrig i samma omfattning. Jag säger inte att ett fåtal inte kan ha nytta av att bygga upp en aerob bas med en strikt metod men för de flesta blir det konstigt att utgå från ett fast värde på 180 minus sin ålder. Jag kan avslöja att min egen puls vid femminutersfart ligger ungefär 50 slag lägre nu är för drygt 10 år sen utan ett enda pass enligt någon magisk formel. Den har sjunkit av sig själv i takt med att jag blivit bättre tränad. Med varierad träning. Ingen magi.

Miffotone

Det var en utsvävning i trendämnet. Vissa trender är bra och andra är bara knas men alla är intressanta. Vem låg bakom dom och hur gick det sen? En vacker dag vill jag försöka starta en trend och sen följa upp den. Kanske att min nya bok blir en trend? Det vore roligt! Tills dess hakar jag på selfie-trenden med ett hederligt duckface.

Kexchoklad

Peace out,

Mackan

10 reaktioner på ”Trender

  1. Olle R

    Jaja, nu ska du inte vara sån bara för att du inte kan springa en 44-kilometers morgonjogg på fastande mage i 4.00-tempo med 137 i snittpuls…:-)

    180-formeln är skit, i likhet med med 220-formeln för maxpuls, men principen att träna mycket och länge i intensiteter där fettförbränningen är maximal, är nog rätt framgångsrik för ultralöpare och långdistanstriatleter. Och det är väl just den kategorin av löpare som har förmågan att ligga nära marapers på träning utan att det sliter speciellt. Men å andra sidan underpresterar de väl på maran, jämfört med vad en satsning enligt konstens alla regler skulle ge..

    1. Nä jag har svårt att lyckas med det konststycket! 🙂

      Nej det är inget fel att träna mycket och länge i låg intensitet om man ska tävla länge i låg intensitet. Men som sagt, 180-formeln ger jag inte mycket för.

  2. Björn

    Och vad hände med näsplåstertrenden? Eller hur är det med kompressionsstrumpor, hur länge lever det? Alla vill hitta en genväg. Hårt arbete är jobbigt och för tidskrävande i en tidsålder där inget får ta tid. Eller där man måste hinna med så mycket som möjligt i livsracet.
    Själv bakar jag fortfarande en och annan surdegslimpa. Men så bor jag i norrland också.

    1. Näsplåstertrenden är nästan utdöd men strumporna lever även på elitnivå. Själv känner jag inte att dom gör någon skillnad för prestationen men dom är sköna för återhämtningen. Dock så fula att jag sällan använder dom. 🙂

      Surdegsbröd är gott men jag håller mig till vanlig jäst när jag bakar!

  3. Anders Pihl

    Bra och kul i vanlig ordning med lite allvar mellan raderna.
    Strumporna tillsammans med lite annat fick bukt med mina vader/hälsenor
    Har inte analyserat detta närmare utan är väldigt glad att slippa bekymren
    Har inte tiden att ta reda på vilken komponent som orsakar vad, en ny skada/känning skulle förstöra så mkt=fortsätt med strumporna 🙂
    En sak har jag vågat, att sedan 1997 prova ett nytt skomärke, nervöst värre men det gick bra. Är inte Asics guds svar på rätt sko ?

Lämna en kommentar