Taskigt vallat

Ja men då var det dags att börja förbereda sig för vad som närmast komma skall. Närmast är inte så farligt nära men ändå nog nära för att det är läge för att börja ta i igen. Vad gör man när man tar i när det är snö ute? Om man är jag så innebär det raka vägen till skogen och naturligtvis till Mårdhundsvarvet.

Baddaren brast ut i ett stort leende när jag berättade om den planen och frågade om hon fick följa med och det är klart att hon fick. Så vi for dit. Och vi sprang. Eller nå’t. Med facit i hand var ett hårt benpass på gymmet dagen innan och tre timmars promenad på morgonen strax före passet inte det smartaste draget för att åstadkomma några storverk. Underlaget underlättade inte heller. Men det var helt jeffla otroligt vackert i skogen denna lördag i mitten av januari.

Så vi sprang ett par varv och det var ohemult jobbigt. Vintervikt gifter sig dåligt med backar och jag hade vallat helt fel. Rädd för is under snön sprang vi båda två i skor med bra metalldubb men rätt lite dobb. Det blev någon variant av att glida runt ovanpå snön och fötterna for åt alla håll. Det planerade passet blev ett var kortare än planerat för vid det laget var jag helt slut i fotlederna. Men som vanligt när jag startar om med något så skapar jag ett nuläge att jobba ifrån och vi kan väl sammanfatta det som att det finns en god förbättringspotential. Och det var kul på det där vanliga sjuka sättet. Nu kör vi!

2018-01-20 14.00.25

Ha det,

Mackan

Annonser

Kallt eller inte?

När jag slängde upp bilden från morgonens löpning på Fejan i går reagerade den ömma modern rätt snabbt  med att undra om det är så klokt att springa barbent på vintern. Well, jag frös inte så svaret är ja på den frågan. Det var fyra grader och regn ute i går och nej jag fryser inte då givet att jag håller ansträngningsnivån hyggligt hög. Fötterna var genomblöta men jag hade vantar, keps och bra med kläder på överkroppen så det var verkligen inget problem. Just fötterna är en historia i sig och jag kan springa i många minusgrader med luftiga skor tack vara att jag har fotmuskler som jobbar. I varje steg. Skulle jag trampa ner i en vattenpöl så är dom ändå strax varma igen.

Nu tänkte jag komma till poängen med hela inlägget! Jag är i uppstartsfas och vill inte springa dubbelpass den här veckan så när jag skulle hem åkte jag kommunistiskt. Samma väder på vägen hem men nu var jag fullt påklädd. Det ingick en del promenad och en del väntan i processen att ta sig hem och vet ni vad? Nu var det kallt. Jättekallt. Jag kände mig fullkomligt genomfrusen innan jag var hemma. Med facit i hand skulle jag behövt höga stövlar för jag var genomblöt om fötterna och när jag inte springer med mina fötter blir dom precis lika kalla som alla andras. Satan vad jag frös. Jag var inte det minsta orolig för att bli förkyld av morgonens äventyr men eftermiddagens…

Vi får se vad som händer med det men en sak är säker. Jag kommer att fortsätta klä mig efter vad som är bekvämast givet förutsättningarna oavsett vad det står för datum i kalendern. Och visst är det underbart att få springa i splits oavsett årstid?

starten

Ha det,

Mackan

Frostig skogslångpanna

Det var på tunga ben jag joggade iväg i går förmiddag. Benen har varit något möra sen torsdagens backar och att byta ut lördagens traditionella tvåmilare mot långfärdsskridskor var nog inget som gjorde något bättre. Ja, det var väl iofs bättre än att göra både och. Hursomhelst var skridskovanan klen efter förra årets dassiga is och att det var snö ovanpå is med bitvis tveksam kvalitet hjälpte mig inte. Jag är ingen hövding på skridskor utan många muskler som borde vara avslappnade jobbade på helspänn. Vilket märktes i går.

Mårdhunden var ute på landet och undrade om vi inte kunde springa långpass och jag kände direkt att vi borde springa Dödens Runda. Den är lång och den är jävlig så det passade utmärkt på något sätt. Vi har en förkärlek för djävliga pass ihop. Mårdis hade inga terrängpjuck på landet men jag förklarade att det går utmärkt med vadsomhelst. Det gör oftast det om man inte har så bråttom. Själv föregick jag med gott exempel genom att ta mina Salming Speed och det funkade faktiskt över förväntan. Leran har ju frusit nu. Nåväl, vi skuttade iväg och som vanligt tycker Mårdhunden att det ska gå snabbare än vad jag tycker. Vi långpassar med en liknande uppfattning om lagom ansträngningsnivå när jag är 20 minuter snabbare än honom på maran och det är jag inte nu. Dessutom hade han vilat sig i form. Det hade inte jag. Ganska snart började han muttra om att vi borde bli så trötta att vi inte skulle kunna stå upp och duscha efter passet. Dessutom upprepades det flera gånger att springer man mindre än 20 mil i veckan finns det ingen anledning att någonsin ta det lugnt. Ja ja.

Själv stönade jag hårt i varje litet motlut och kanske speciellt på väg upp mot Rydbo. Då var det fan segt och jag visste att det var nästan två timmar av löpning kvar på dagen. Bara att koppla in det mentala och hoppas att man kommer ut på andra sidan. Och ut kom vi men givetvis med ett fartökningar i dom sista backarna. Mina ben blev faktiskt bättre på slutet än i mitten av passet och kändes sen helt okej när jag väl fått den pizzabonus man kan få när man sprungit över 30 km i hygglig fart. Det enda missödet var att jag trampade genom isen på ett ställe och blev lite blöt om tassarna men det blöta kände jag egentligen inte av förrän vi var hemma. Det gick att springa Dödens Runda i -9 grader och med is och snö och det tackar jag för men nu får den nog vila ett tag. Precis som jag gör med benen i dag.

2014-12-28 12.54.31

Ha det,

Mackan

Vinterspring

Nu har mörkret lagt sig som ett lock över Nordkalotten och kylan börjar så smått dra in. Än så länge är det snöfritt på våra breddgrader men nu börjar det likna vinterspring. Själv har jag utan problem sprungit omkring i shorts fram till nu, även om dom långa sommartightsen faktiskt åkt på vid några lugnare pass. Men det börjar bli hög tid att plocka fram alla vinterprylar och inte bara enstaka saker. Hur mycket behöver man då? Det beror helt på vad man tänker göra av vintern!

Skor

Det skrev jag faktiskt om redan förra året och principerna gäller i år också. För vanlig löpning på asfaltsunderlag springer jag nog nio gånger av tio med mina vanliga pjuck även på vintern men jag springer ju inte bara asfalt. Så här är en länk med förslag på vilken typ av skor som kan funka på olika underlag.

Kläder

Jag har provat mig fram under många vintrar och det som jag är rörande överens med mig själv om är att flerlagerprincipen funkar bäst. Hur lagren ser ut beror på vädret men med flera lager kan jag lätt variera mig beroende på väder. För här är jag väldigt observant på temperatur och vind. Jag avskyr att bli kall och jag avskyr att bli varm. Lagom är ett bra ord här och där är det bara min egen erfarenhet jag har att lita på. Egen erfarenhet och en bra sammansatt garderob.

Trots att jag springer mycket obanat har jag aldrig känt något behov av annat än vanliga strumpor. Jag har aktiva och avslappnade fötter vilket gör att jag inte fryser om dom. Är du frusen finns det specialstrumpor av olika märken men då börjar det kosta, men det är väl investerade pengar om man fryser om tassarna. Sen tycker jag att det kan vara skönt med långa strumpor för att hålla vadmusklerna varma, speciellt som man kan halka till och få hög belastning på den redan från första steget om man har otur. En gubbvadsförsäkring.

Sen om det är kallt kör jag med långkallingar under sommartights eller under vindbyxor om det blåser. När det gäller underställ föredrar jag att lägga några extra kronor på ett av merinoull. Inte bara för att dom är sköna utan för att dom håller värme även om dom blir blöta. Sen är mitt stora problem att jag blir kall om lår och rumpa. Kallingar med vindskydd fram är ju skönt men det räcker inte för lår och rumpa utan ett par mamelucker som yttersta lager brukar vara väldigt skönt för mig om det är kallt. Vintertights då? Det är ett plagg jag spenderat alldeles för mycket pengar på till ingen nytta. Jag har testat och testat men det har varit helt bortkastade pengar för mig. Dom är inte sköna. På mig. Inte nog varma heller. För mig.

På överkroppen är det underställströja och antingen vindjacka eller en bra tröja som gäller. Med bra tröja för mig menar jag någon typ av tröja som har vindskydd fram och tunn rygg. Jag blir alltid väldigt svettig på ryggen men lätt kall om magen och ett vindskydd fram är guld värt. Även om det inte blåser blir det fartvind och då vill jag ha bra plagg som ändå släpper ut fukten på ryggen. Yttersta lagret på överkroppen har jag också spenderat pengar på men till skillnad mot bortkastade pengar på underkroppen har det här varit värt varenda krona. Jag har några bra jackor och tröjor som jag alternerar mellan beroende på väder och vind.

Jag har varma händer och huvud och använder faktiskt aldrig mer än den tunnaste varianter på fingervantar och sällan någon annan mössa än en buff. Men så bor jag i Tjockhult och det är inte många dagar om året det blir kallare än -5. Om det blir det kan det åka på en hederlig gammal toppluva.

Reflexer

Man kan bli varm och man kan frysa men det är mest obehag och man lär sig med tiden vad som fungerar. Blir man påkörd är risken stor att man inte får några fler möjligheter att lära sig. Reflexvästen är obligatorisk om det är mörkt, svårare än så är det inte. Eller min nya favorit som är en sorts koppel. Fördelen med kopplet är att det knäpps över kroppen och ger reflektion även åt sidorna. Dessutom slipper jag att bli onödigt varm över ryggen. Springer man där det är många cyklister kan det vara värt att ha något som lyser på sig också eftersom dom inte alltid har lampa som gör att dina reflexer syns.

Sen tycker jag att det viktigaste när man springer med reflexer är att aldrig, aldrig utgå från att du syns. Det spelar ingen roll att du tror att du syns. Du kan vara i en vinkel där du inte syns och ett fel från en bilist kostar mycket. Korsar jag en väg så ska jag baske mig vara säker på att kunna korsa säkert, det spelar ingen roll om jag har rätt och dom har fel. Springer jag på landsväg springer jag självklart på vänster sida så att jag möter trafiken och kan läsa den.

Pannlampor

Springer jag obanat i skogen kör jag med orienteringslampa och det är ett ämne i sig som jag skippar nu. På vanliga oupplysta vägar eller stigar kör jag däremot med enklast möjliga när jag t.ex. pendelspringer. Jag har faktiskt inte mer än en billig reklamlampa som jag sen lätt kan stoppa ner i fickan när jag inte behöver mer ledljus. Det är en djungel av lampor på marknaden men de flesta klarar sig med något rätt enkelt. Så länge underlaget är plant som på en vanlig grusväg eller gång- och cykelväg så går det bra med enklast möjliga men för varje nivå av teknisk löpning man går upp på kan man börja fundera på mer avancerade grejer med bättre ljusbild. Däremot vill jag att grejerna ska sitta bra på skallen. Är det inte bekvämt så är det inte roligt. Oavsett ljusbild. Jag skulle aldrig köpa en lampa över nätet utan vill prova hur den känns på skallen. Sen får man fundera på om man vill ha vanliga batterier eller uppladdningsbart. På min enkla lampa kör jag med vanliga batterier och dom brukar räcka länge om man bara har lyset på där det behövs.

Underlaget och farten

Träningseffekt såväl som slitage är en funktion av tid och ansträngning. Inget annat. Jag har sett en hel del som försökt att hålla samma fart i snön som på barmarken och det kan kosta i slitage. Acceptera att farten går ner och tänk tid i stället för kilometer. Är du van vid att springa 200 km i månaden på barmark så kanske snölöpningen gör att du plötsligt springer lika länge som 22o km hade motsvarat på sommaren. Alternativt 10% hårdare om du försöker hålla samma fart. Var vaksam på att det kan bli ökad belastning, speciellt om det blir slirigt. Här gäller det att gilla läget, farten kommer ändå till våren! Det är många som skadat sig under vinterlöpningen, av den enkla anledningen att dom gjort en plötslig ökning utan att vara medvetna om det.

Mer än så här tänkte jag inte skriva den här gången och förhoppningsvis kan det hjälpa någon.

IMG_0071Ha det,

Mackan

Fryslorten är här

Med jämna mellanrum brukar jag förklara hur kall och stel jag blir när det är lite svalare ute men i år undrar jag inte om jag är på väg att ta alla pris. Ge mig några grader över nollan och det funkar utmärkt med bara ben, som under helgen till exempel. Helt underbart att studsa omkring barbent i november. Inte frös jag inte.

Men kan du inte sätta på dig mer kläder om du fryser” är det jag alltid får höra. ”Det spelar väl ingen roll om du tävlar i långa tights?” Nej det spelar ingen större roll. Förutsatt att det hjälper. Igår när jag var ute på lunchen var det ett par plusgrader och eftersom jag ville ha det skönt slängde jag på mig ett par korta tights under träningsoverallsbyxorna och en underställströja under jackan. Resultat? Iskall om lår, rumpa och mage långt innan jag var hemma igen. Det här är ju löjligt. Rygg, skalle, fötter och händer var kanonvarma.

Två plusgrader idag med och nu bunkrade jag upp med merinolångfjalingar under brallorna och en bättre jacka med vindstopp fram och med mer ventilation i ryggen. Resultat? Nedkylda lår och rumpa och en iskall mage. Jag slapp dock bli äckelsvettig på ryggen tack vara ventilationen. Något säger mig att det blir till att nöta löpband i vinter eller hämta skoteroverallen i stugan om dom här benen och magen ska hållas varma. Nu börjar det faktiskt bli löjligt. Magkylan kan nog lösas genom att få bort lite mage men lår och rumpa, dom känns dömda. Om det inte ens hjälper med merino under lösa brallor är det knepigt. För övrigt är det ett alldeles underbart skönt väder att springa i nu! Det går så galet lätt att andas under dom här förhållandena men det är nog dags att köpa mer hästliniment. 🙂

DSC_0429

Ha det,

Mackan

Jag är här i mitt lappmögel

Så nära men ändå så långt borta. När jag tittar på tiodygnsprognosen känner jag hur nära plusgraderna är. Så nära den bara asfalten är. Men ändå så långt borta. Efter att under gårdagen lekt vallhund mellan duktiga adepter var benen något trötta när jag tassade iväg på min Willysrunda. Det känns kallt till en början och för att inte halka runt för mycket i mina Tarther får jag försöka slappna av så mycket jag någonsin kan. Skovalet var inte det bästa men jag ville springa i skor som är sköna för fötterna snarare än för bra grepp. Våren är nära men i nuet bättrar det varken på frysande lår eller halkande tassar. Ändå känns det mentalt så väldigt mycket lättare att veta att det kanske bara är några dagar kvar. Eller en månad. Men jag vill hellre tänka att det bara är frågan om dagar. Skulle det inte bli det är det ändå närmare till våren när nästa vecka börjar. Eller veckan efter det.

Jag tassar vidare med försiktiga steg. Möter en ung tjej med fint löpsteg och självklart hejar jag och hon hejar tillbaka. Nu fryser jag inte längre och för varje steg jag tar närmar jag mig den punkt där jag får svänga upp längs Turebergsvägen och på den är det ren asfalt. Nej inte på trottoaren, men på vägen. Efter knappa halvtimmen och nästan två kilometer av uppförsbacke är jag där och då är det nästan som att vara hemma. Visserligen är det fem kilometer hem men nu kan jag studsa fram och tillbaka mellan vägbana och trottoar och då går farten upp och tiden flyger fram. Dessutom orkar solen nästan titta fram och kalla ben ersätts av varma ben under fuktiga långkallingar. Det är visserligen tungt på sitt sätt men mina ben gillar att vara varma. Helst av allt solvarma men det här får duga.

Plötsligt är jag hemma i Viggbyholm igen och här lyser asfalten med sin frånvaro. Jag är här i mitt lappmögel igen men snart är det ersatt av asfalt och gult gräs. Våren vinner alltid i slutändan och när det är så här nära har jag inte svårt att motivera mig att göra mina mil. För snart ser det ut så här längs min favoritrunda. Sol, grönska och vatten. Precis som jag vill ha det när jag får bestämma. Fram till dess tuggar jag på med ett inre leende.

DSC_0283

Ha det,

Mackan

 

Innan snökanonen startar

Katterna kollar på sin katt-teve och jag spanar på väderprognoser på den riktiga teven. I katternas teve är det alltid direktsändning och det är kul att veta hur det är för stunden. Men för oss som ska ut senare kan det vara trevligt att veta hur det kommer att ser under resten av dagen. Vissa galningar springer sju mil på Blå Leden idag och det är jag inte det minsta avundsjuk på. Själv nöjer jag mig med veckans andra löppass. Det är inte okej med så lite men det blev ett bakslag med bihålorna efter onsdagens test och jag har inte vågat testa sen dess. Men nu är det varmt och skönt ute och det ska blir bra med en testjogg. Det känns lite stört att ens tänka tanken att det är varmt så här års men det kändes verkligen skönt när jag var ute och gjorde ärenden i morse. Jag noterade till min glädje att det gick att utföra ärenden i Täby Centrum utan att det var folk i vägen. Tricket är att vara där när dom öppnar och nu har jag nya bläckpatroner och mina bokköpare kan få kvitton i paketen.

Katt-teve

Ha det,

Mackan