Djurisk löprunda

När jag fyllde år i somras fick jag en väldigt fin present av Baddaren, nämligen en helg på Varghotellet på Järvzoo. Vi har inte hunnit med att åka dit förrän den här helgen och det blev väldigt bra! Jag visste att vi skulle bo i rum med fönster rakt in i ett av varghägnen men jag hade inte fattat att vi verkligen skulle bo inne i djurparken, med fri tillgång till den även utanför öppettiderna. Sen hade vi tänkt kuta en del också men om sanningen skulle fram fanns det nog rätt begränsat med tid för löpning. Vi skulle ju även hinna med julbord samt titta på djur och utställningar men vi förenade nytta med nöje. Pannlamporna var nerpackade och när mörkret hade fallit så tänkte vi att nu testar vi!

Järvzoo är rätt stort och det tar lång tid att gå genom den runda man tar genom parken men springa går fortare och upplevelsen blir helt annorlunda i mörkret! Vissa djur hade tvärvägrat tidigare under dagen men i en tom park och med pannlampa så kunde vi plötsligt möta alla (utom järvarna). Det var en massa ögon som lyste i mörkret och vi fick verkligen närkontakt med många djur. Till och med myskoxarna kom fram på väldigt nära håll och verkade väldigt förvånade över våra lampor. Både jag och Baddaren var som små barn där i mörkret. Det var så jädra häftigt att vara ensamma i en becksvart skogsdjurpark.

I mörkret kan bara djuren höra dig skrika!

Vi avslutade med att springa på så snabbt våra ben bar oss och kunde sen angripa julbordet med full kraft. Sen gick vi tillbaka till rummet i mörkret och ömsom sov och ömsom låg vakna till vargarnas ylande. Det kändes lätt surrealistiskt att att på morgonen vakna upp av att en stor ulv joggade precis utanför fönstret.

Det blev  dessutom en jädrigt fin dag i parken i dag och vi fick äntligen se järvarna. Jag gillar verkligen järven, planetens coolaste djur, men inte ens på djurparkerna brukar dom ju behaga visa sig.  Fram till i dag! Nu kommer jag sova gott i natt och drömma om berguvar, myskoxar, järvar, vargar och lodjur. Tack för den födelsedagspresenten!!!

Wolverine

Ha det,

Mackan