En magisk kväll i Täby

Klockan var ganska precis nio när jag rullade hemåt från skogen efter en lång dag och en magisk kväll. Jag brukar akta mig för att överanvända just det ordet men nu passade det. Jag var helt slut i kroppen och skallen men genomlycklig. Den första upplagan av Täbys Tekniska Terräng var genomförd och det blev precis så bra som jag hade hoppats på. Jag tror det var första gången någonsin jag var avundsjuk på de som sprang för alla såg ut att ha så genuint roligt. Banan var gödslad med snitslar och skyltar och det var bara dom riktiga talangerna som lyckades göra ett par små felspringningar men så kan det gå.

???????????????????????????????

Skurarna kom och gick under hela dagen när jag var ute och fixade men när starten närmade sig sprack det upp för gott. Det var nog ett omen, på samma sätt som att jag såg en bil parkerad i Hägernäs med registreringsskylten TTT. Det här skulle bara bli bra. Jag tyckte att jag var ute i god tid men timme efter timme gick och jag hade precis satt upp mitt regnskydd när första löparen dök upp.

Löpare efter löpare började trilla in till mitt egensnickrade tävlingscentrum och jag prickade av efterhand. Några var så tidigt på plats att dom vågade sig på en testrunda och ingen försvann som tur var. Mest nervös var jag för att min pålitliga tidtagare LM inte skulle dyka upp men hon var precis så pålitlig som jag visste och när klockan närmade sig 18:30:00 radade dom upp sig för intervallstarten. 20 sekunder mellan varje löpare och Lars som förlöpare. Jag kände mig nästan salig över att få starta en intervallstart. Det blir så annorlunda mot att en hel flock ger sig iväg och Kalle kom iväg på sekunden 18:30:00. Därefter ljöd visselpipan var 20:e sekund och när Patrik till sist var iväg var det bara att börja vänta på första varvning.

Det var den något felseedade Alberto som dök upp med en jädra fart efter förlöparen. Mannen som hade sprungit 71 km tävling i lördags trodde inte att han skulle ha någon kraft i benen men jag kan intyga att den fanns där. Sen varvade dom en efter en och jag kan lova att det var många glada miner.

???????????????????????????????

Det kändes så jävla rätt! Vi i staben och barnhejaklacken peppade så mycket vi bara kunde vid varvningarna och tiden gick så snabbt så snabbt. Det är roligt med korta lopp men just här hade jag velat ha ännu mer tid att njuta. Med risk för att vara äckligt positivt var det äkta löparglädje. I och med intervallstarten var det hopplöst att hålla reda på vem som låg på vilken position förutom att Patrik var sjukt snabb och i särklass. Damklassen hade jag seedat ihop och dom var lättare att hålla reda på även om dom var väl samlade men ut på sista varvet var det Elisabeth som hade greppet och det höll hon hela vägen in i mål.

???????????????????????????????

Mål var det; Eric var först av alla i mål och LM var så paff över att han höll undan för Patrik att hon skrev fel i protokollet och det händer väl var tionde år ungefär. Sen trillade dom in en efter en och alla hejades in av de som redan kommit i mål och det hela vägen in till siste man. Jag pratade inte med alla efter loppet men jag tror att alla tyckte att banan var riktigt bra och att det här blev väldigt lyckat. I brist på dusch och bekvämligheter körde vi prisutdelningen ganska snart efter målgång och jag ska erkänna att där och då var jag lite mer rörd än vad jag visade. Det blir någon sorts gemenskap som finns där för kanske bara några ögonblick men det var nästan så att jag kunde ta på det. Ni som inte var med missade något, tro mig. För jag tror att den känslan hade funnits där även om vi hade varit några fler. Jag blev av med mitt banrekord men det var det värt och nu har jag något att träna för.

Det kom önskemål om att det här ska bli något återkommande och jag hoppas att det kan bli så men då kommer jag att behöva mer hjälp i förberedelserna under själva tävlingsdagen. Men det ska väl gå att lösa.

???????????????????????????????

Jag kommer att lägga ut bilder här under dagen och resultatlistan kommer snart upp på hemsidan. Det bör finnas bilder på samtliga deltagare och vill någon ha en högupplöst version är det bara att skrika.

Tillsammans samlade vi in över 13 000 kronor till Cancerfonden och jag vill rikta ett fett TACK till alla som var med och bidrog.

???????????????????????????????

Ha det,

Mackan

Resultatlista TTT 2013

Tack alla som gjorde den här kvällen helt fantastisk! Här kommer den preliminära resultatlistan. Jag ska räkna noggrannare i morgon och även låta Excel sköta jobbet. Det här är direkt från det handkrafsade. Grattis till Patrik Eklund och Elisabeth Amman som vann sina respektive klasser. Men alla var så djävla bra och jag blir genuint lycklig. Mer om allt i morgon.

  1. Patrik Eklund – 27:26
  2. Eric Forsner – 29:45
  3. Jonas Ullberg – 30:25
  4. Johnny Hällneby – 31:56
  5. Johan Svidén – 32:06
  6. Gustav Sörberg – 32:42
  7. Odd Larsson – 32:47
  8. Anders Thor – 33:01
  9. Pierre Rohdin – 33:40
  10. Henrik Persson – 34:45
  11. Glenn Nilsson – 35:01
  12. Stefan Norman – 35:11
  13. Alberto Pinton – 35:27
  14. Tibor Karaszi – 36:16
  15. Alfred Hernandez – 37:26
  16. Elisabeth Amann – 38:34
  17. Ellen Westfelt – 39:04
  18. Anders Degselius – 40:25
  19. Cecilia Rohdin – 40:42
  20. Kalle Hultman – 46:15

Bild

Tack alla,

Mackan

Världspremiär

Vad är ett fjantigt prinsessbröllop mot världspremiären av Täbys Tekniska Terräng? Jag säger ingenting. Inga spekulationer klänningar här men väl om mat och gäster. Vilka anmäler sig i sista stund och vilka tvingas kasta in handduken? Kommer Mårdhunden själv hitta banan i rollen som förlöpare? Kommer det att finnas chips till tidtagarna? Kommer de toppseedade löparna hålla för trycket? Räcker arrangörens lager av schnitzlar under dagen?

Frågorna är många och svaren får vi ikväll. Den största frågan för egen del är om det kommer att regna eller inte. Uppehållsväder skulle underlätta i förberedelserna men det är vad det är och blir vad det blir. I värsta fall får jag släpa ut några stora presenningar i skogen och hitta något sätt att spänna upp dom. Banan har jag däremot full koll på. Skyltar är tillverkade och snitslingen kan börja om ett par timmar. Det blir nog mer än tre varv för undertecknad idag men jag ska väl också motioneras. Jag är mest nyfiken på hur folk ska reagera på den obanade delen när det inte finns någon annan väg än att plöja genom smågranarna nere i träsket. Ett träsk som tyvärr är ett uselt träsk just nu. Under fredagens provlöpning var banan väldigt torr och snabb. Helgens och dagens regn lär dock ha fixat till en något högre grad av slirighet och väckt ytterligare några myggor.

Om knappt 10 timmar smäller det och fan vad skoj det ska bli! Nu ska fötter lyftas, backar och snår besegras och stundtals rätt höga stockar hoppas över. Löpglädje. Det värmer dessutom lite extra i hjärtat över att vi samlat in över 12 000 kronor till Cancerfonden.

Bilden nedan som Baddaren tagit har inget med löpning att göra men däremot att ha skoj, vilket jag haft hela helgen.

P1010217

Ha det,

Mackan

Känslan är här och nu

Den ständigt återkommande diskussionen bland löpare är hur noggranna är deras GPS’er. ”Vad visade din?” är en vanlig fråga efter tävlingar. Hur långt var loppet egentligen? Det enda vi vet säkert är att alla sprang samma bana. När jag var över i England diskuterade vi just det här. Ja inte banlängden utan att vi sprang samma bana. Vi tävlade mot varandra på banor vars längd snarare var uppskattad än mätt och där underlag och kupering hade större betydelse för sluttiden. Tävlingarna var inte mot klockan utan mot medtävlarna. Race. Man mot man. Det enda du kämpade för var placeringar sinsemellan och det ger en underbar känsla av här och nu. Det är du mot dina motståndare. Det är du mot din egen trötthet. Har man inte insett det tidigare inser man då hur ointressant det är vad klockan visar här och nu.

Det enda som är intressant är om du ska orka i mål på den ansträngning du vill hålla. Dina medtävlare kan sporra dig att få ut lite mer ur kroppen än vad du skulle fått på egen hand men det är i slutändan din kropp och knopp som sätter gränserna. Klockan har inget med saken att göra. Det enda jag vill veta på förhand är ungefär hur länge jag ska anstränga mig och vad jag har framför mig i tid och banprofil. Det är lite trist att börja spurta en kilometer för tidigt. Vet jag det kan jag försöka hantera rätt ansträngningsnivå i varje skede av loppet. Vet jag att jag ska tävla i 30 minuter är det skillnad mot om jag ska tävla i 90 minuter.

För ett par månader sen fick jag en fråga av en kvinna som undrade hur hon skulle kunna springa lika snabbt på tävling som på träning. Det roliga var att hon skrev att på träningen välkomnade hon tröttheten men att på tävling sökte hon att springa på vissa tider. Tider som blev sämre på tävling. Det här är liten en del av det mycket längre svaret jag gav henne.

Om du gnuggar in målet att du ska bli trött istf en viss tid kan det ändra allt. Den berömda känslan jag alltid tjatar om. Jag vet hur jag vill att det ska kännas efter 30/50/70% av en tävling. Tiden finns där men det är inte den jag springer efter. Den blir vad den blir!

Sen dess har hon tävlat några gånger och formligen pulvriserat sina personbästan. Jag blev otroligt glad när jag såg det hända. Hon bytte fokus och lät kroppen bestämma. Känslan. Är det den du springer efter spelar det ingen roll om kilometerskyltarna sitter några meter fel eller om dom finns överhuvudtaget. Jag litar alltid mer på känslan än på utsatta markeringar men det kan ta lite tid att lära sig det och det har gått fel också. Adrenalin är ett intressant fenomen om man säger så.

Hur man än vänder och vrider på det; när du kommer till en kilometermarkering och klockan säger en viss tid är det vad som har hänt och det kan du inte längre påverka. Du kan däremot påverka det som är framför dig. Oavsett om du använder känsla, puls eller GPS som hjälpmedel. Alla är hjälpmedel som kan spela dig spratt på sina egna sätt. Det här var några korta ord om något som jag ägnade tio sidor åt i boken min och som jag väljer att lobba för under min tävling. Ni har fått banprofilen och banbeskrivningen men det blir upp till er själva att hitta känslan.

DSC00655

Ha det,

Mackan

Provlöpning inför TTT

Jag har inte varit ute och snurrat på Mårdhundsvarvet sen jag kom hem från England men idag är det allt dags. Banbesiktning är viktigt och även om det garanterat inte uppstått några vägarbeten eller andra hinder som kan störa vid asfaltslopp vill jag se att allt är okej. För nu är det mindre än två veckor kvar till världspremiären av Täbys Tekniska Terräng. Jag tycker att jag har ett rätt hanterbart startfält och målsättningen med insamlingen till Cancerfonden är uppnådd men jag skulle gärna se fler löpare, speciellt tjejer. För det finns platser kvar för den som vill.

Egentligen borde jag ägna mig åt att skutta på underlag som ger mer vana vid att springa snabbt där det är plant men det här känns roligare idag. Nattens regn gör att kroppen känns fin och då kan den få känna sig fin i en sån miljö också. Att få vakna upp och slippa känna sig bakis är faktiskt gudomligt så här års. Ska jag vara bakis vill jag faktiskt få vara rusig innan baksmällan kommer och inte på grund av pollentrollet. Ett troll som var på gott humör igår och som jag tror är snällt idag med. Hur det är med vädergudarna i eftermiddag är jag mer osäker på. Jag vill åka in och sätta mig i eftermiddagssolen utanför maratonmässan och tjöta med kända och okända löpare men då ser jag nog att det är just sol. Charmen med att sitta i regnet med en kopp kaffe är inte riktigt densamma. Håll tummarna för att jag kan slå upp mitt lilla bord. Den här gången utan varken saft eller svettiga löpare.

DSC_0567

Men först Mårdhundsvarv!

Ha det,

Mackan

Börjar tävlingsmarknaden bli överetablerad?

Jag fick idag syn på en tävling som det pushades för lite på Fejan och tyckte lite synd om dom. Det var tydligen inte så många anmälda och jag funderade på varför jag inte var anmäld. Just ja, den krockade med Terräng-DM. Där hade jag svaret till varför jag aldrig ens funderade på att vara med trots att den går nära och verkar skojig. Men ska jag inte upp till Björklinge blir det ju en annan femma och en kortare tävling kan jag baka in i ett längre pass så jag gick glatt in på loppets hemsida.  Sen stängde jag snabbt sidan när jag såg priset på 320 spänn. Jag är ledsen men det är för mycket för mig för en enkel terrängtävling.

Börjar marknaden bli överetablerad? Med en sån prisbild tror jag det. Det finns hur många tävlingar som helst att springa för med låg prislapp och tävlingarna spridda över veckodagarna skulle det nog gå att få till en tävlingskultur liknande den jag ser i England. En kultur där man dyker upp och tar tävlingen som en bra snabbdistans i goda vänners lag. Men så kostar en tävling i kategorin jag just tittade på ungefär en femtiolapp. Jag tycker att det är jätteroligt att det poppar upp så många tävlingar men dom lär snabbt försvinna igen om det inte kommer några tävlande. Samtidigt lyckas de stora drakarna fylla sina lopp vilket förvånar mig men jag kanske inte borde bli förvånad. Människan är ett flockdjur och ser man att något är populärt så vill man dit. Men lite märkligt är det att vissa tävlingar blir överfyllda samtidigt som jag ser andra arrangörer ställa in på grund av för få anmälda.

Min egen tävling då? Den har ju inte som syfte att locka maximalt antal deltagare utan en mindre flock och en mindre flock har jag nu. Även om inte alla som anmält sig är bekräftade än så ser det bra ut. Det är lika många som det maxtak jag tänkte mig innan jag bestämde mig för att arrangera loppet för att samla in pengar till Cancerfonden. Men självklart vill jag komma upp till det antal banan ska tåla så anmäl er om ni inte redan gjort det!

tttsko

Ha det,

Mackan

Vad glad – jag glad!

Vi är kompisar igen, jag och min vänstervad. Naprapat-Martin verkar haft rätt, det borde inte vara någon fara. Nu har jag testat den med egentligen allt utom backträning de senaste dagarna och det verkar fungera. Eller verkar och verkar, den pallade 31 km i stegrande fart igår. Den stegrande farten var i allra högsta grad oplanerad men när han som bestämmer kastar mig genom inte mindre än tre snö-/hagelstormar och isande nordanvind måste jag hålla mig varm. Lägg därtill ett utskickat djävulsbarn med knappa milen kvar så måste jag trumma på. Jag svär, hennes ögon var alldeles svarta. Först tänkte jag att det var en zombie men zombies har vad jag minns röda ögon. Men jag kände igen blicken från någon skräckfilm och det här var inte naturligt. Så jag skruvade upp farten och ingen protesterade över det.

Sen blir jag glad över det där andra, TTT. Målet att samla in 6000 kronor till Cancerfonden sprängdes redan igår så nu har jag höjt det för att matcha det antal platser som finns kvar till tävlingen. Antalet anmälda är snart uppe i hälften av maxtaket även om alla inte är bekräftade. Fan vad bra ni är!

Mer glädje? Absolut! I Paris sprang Patrik Eklund in på höga 2:32 och det är så skönt att se någon som verkligen jobbar för det få till det. Joey satte nästan milleniumrekord på 2:54 och dessutom sprang två killar som jag vet inspirerats av min bok och träningsmetoder in under 2:50. Först Erik Drotz som satte nytt klubbrekord för IK Nocout.se och sen Filip Alderin.

Mer glädje? Absolut! Mina kompisar sprang bra här hemma i Sverige. Karin Arthursson vann sin klass i Brukslunken, Malin Hjalmarsson vann sin klass i Ursvik Ultra och energiknippet Eric Forsner kom trea totalt i längsta klassen i samma tävling.

Grattis till er alla och har jag glömt någon får ni slå mig med en bok i skallen. Och sorry Patrik, men jag kunde inte låta bli att sno din bild från Fejan.

PatrikEklund

Ha det,

Mackan