Se möjligheterna!

Läste häromdagen om en vän till mig som beskrev hur svårt det var att få till kvalitetsträning i vardagen. Just för honom var det i sammanhanget att springa fram och tillbaka till jobbet och jag kände att jag fattade verkligen inget alls. På vilket sätt skulle det vara så mycket svårare då än någon annan gång? Om vi förutsätter att det går att lagra lite kläder på jobbet så ser jag i just transportlöpningen möjligheter till fartlekar, intervallträning eller olika varianter av snabbdistanser. Finns det dessutom någon backe på vägen så är det bara att dunka in backträning när andan faller på. Allt jag nämner är träning som sätter lite guldkant på transportlöpning som annars lätt kan bli lite monoton om det inte går att variera vägen alltför mycket.

Nåväl, det var bara ett exempel och tajmingen på att ge tips om transportlöpning till och från jobbet kanske inte är den bästa så här i semestertider. Men det här med semester verkar vara något som stökar till det för många och det behöver det inte göra. Juli är en utmärkt månad för att köra grundträning inför höstens tävlingar så se möjligheterna som finns i semestervardagen och ta chansen att dominera höstsäsongen!

Varför inte låta familjen ta med sig grejerna till badplatsen och du springer dit? Jag minns hur jag och min kompis Christer sprang från stugan genom skogen till badet när vi var i 13-årsåldern. Det blev en nätt tur på dryga milen och sen var vi färdigtränade den dagen. Något annat vi gjorde var att leka tusingar. Jag tror bara vi hade en klocka så den ena klockade när den andra sprang en vändpunktstusing och så tävlade vi om vem som sprang snabbast. Det var mest Christer…

Om vi bortser från när jag faktiskt springer som semester brukar jag försöka att låta löpningen störa så lite som möjligt i övriga aktiviteter och då passar morgonlöpningen väldigt bra. Just under sommaren är jag inte särskilt förtjust i långpass men en progressiv snabbdistans på 20-25 km tar för mig inte så farligt lång tid och om jag dunkar en sån på morgonen är träningen just gjord för dagen. Sen kan den ägnas åt bad, fiske eller vad annat som kan vara på agendan. Är det dåligt väder så kan jag passa på att sticka iväg och köra backe eller intervaller och det brukar vara uppskattat om inte alla trängs inne i stugan hela dagen när det regnar. Men visst, det händer att sådana pass sker i fint väder också och ibland kanske träningen kan få klämmas in som sin egen aktivitet. Men som jag var inne på tidigare, det går att göra den på väg till badplatsen eller någon annan aktivitet som inte kräver att man luktar rosenbuske eller där man kan vaska av sig efteråt.

Ett annat tips som faktiskt inte är så dumt som det låter är att vid långkörning stanna till vid någon sjö eller älv och springa 30-60 minuter. Det tar inte så mycket tid i anspråk men oj vad mycket piggare jag blir i skallen resten av körsträckan.

Så om du vill kan du se möjligheter och inte hinder. Personligen nyttjade jag möjligheten att komma ut i skogen ett par mil i dag när det var lite behagligare temperatur och Camelbaken inte behövde innebära ännu mer svettande. Det var riktigt skoj att tugga stigar och stenar! Dessutom fick jag med mig Baddaren och vi hade det riktigt trevligt i skogen.

2018-06-24 11.56.41

Ha det,

Mackan

 

Annonser

Idiotförklarad

Det var lite bistert ute i dag avseende underlaget. Vissa tycker att det var lite bistert med vinden och det snöblandade möglet som som yrde omkring i luften också men va fan, det finns inga genvägar till jobbet. Jag åkte ju på en förkylningssväng förra veckan och i dag stod t/r jobbet på skissen i min skalle. Bara att bita ihop. Och jag bet ihop.

Jag bet ihop så till den milda grad att jag missade att starta klockan när jag drog hemifrån så jag fick springa i ovisshet om hur stort det högst temporära tappet av form var. Lika bra det. På något konstigt sätt känns det ändå alltid okej att springa i busväder så länge jag inte blir nedkyld och det blev jag inte. Men det var slirigt i mina mer eller mindre omönstrade skor. Höll på att säga att jag inte vet hur jag tänkte men det gör jag. Vågade inte springa långt i dubbat nu när jag är lite löpovan och tog risken med vanliga pjuck.

Well, well. Jag kom fram och när kollegorna började droppa in på jobbet blev jag idiotförklarad. 50 meter från jobbet hade en kvinna halkat så illa att ambulansen kom och när dom fick höra att jag lufsade fram i vanliga skor ifrågasattes mitt förnuft. Men jag kom fram. Hel och ren. Dock var jag nära att dra på öronen redan i första utförsbacken när jag sprang hem och insåg att det var bara att ta det ännu lite lugnare. Uppenbarligen kom jag hem och när jag höll mig från att lägga på något tryck i steget gick det helt okej. Jag lär vara lite stel i morgon fast rätt nöjd. Tänkte när jag sprang att träningen borde räknas dubbelt såna här dagar men det funkar ju inte så. Tyvärr. Lika lite som ursäkter till att inte träna funkar lika dåligt för formen oavsett hur kreativa dom är.

2015-02-13 13.15.50

Ha det,

Mackan

On The Streets I Ran

Satan i gatan. Ur ingenting vaknade plötsligt något av en hind i mig! De trötta tunga stegen var väck och plötsligt satt löpningen som en smäck. Friska motvindar försökte nöta ut mig när jag studsade iväg i morse men dom bet inte. Klart att det sänkte farten men nu var det precis som att jag kommit över den där tröskeln som gör att det går att hålla steget även när det tar emot. Och håller man steget så blir inte tappet så stort även när det blåser mot. Ja jävlar!

Jag kan inte påstå att suget att springa hemåt var särskilt stort och jag hade stora förhoppningar om att kunna åka med Frenchie till Kyrkbyn och springa hem genom skogen men icke sa nicke. Det var bara att dra på sig kläderna igen och lomma iväg. Det var bara det att det var inget lommande på vägen hem heller. Det enda som känns riktigt tufft är uppförsbackarna och både upp till Blåkulla och Bergshamra kände jag min starka aversion mot Solna. Den enda trösten är att jag vet att jag måste vara urstark i backar om fyra månader och klockan. För det är så otroligt mycket roligare när man ser att det går markant snabbare på samma ansträngningsnivå. Det värsta scenariot är när det är jobbigt och går jättelångsamt men när det börjar hända grejer är skallen med på ett helt annat sätt. Samtidigt vet jag att när det är dags att lämna asfaltsbackarna och springa på det brittiska gräset kommer jag inte ha den här ryggsäcken på mig. Det. Gör. Stor. Skillnad.

Så, det var en rätt stark liten gube som sprang hem på förortsgatorna. Det skulle vara en skymf att kalla det snabbt men det var definitivt löpning jag ägnade mig åt i dag. Och den knappa halvmaran gick 200 sekunder snabbare än i måndags. Det mina vänner är vad jag kallar utvecklingskurva. Eller så var det favoritskorna som gav känslan och farten. Dom äger!

2017-01-26-17-14-19

Ha det,

Mackan

You Just Haven’t Earned It Yet, Man

Jag är så naiv. Det har varit bra tempoökningar varje ny träningsdag från min blygsamma omstartsnivå och jag var bra säker på att så skulle fallet vara även i dag. Nä! Jag skulle kunna skylla på att det var gristidigt, att det var motvind eller att jag promenerade 3 ½ timma under gårdagen. Eller så kan vi konstatera att dom lättplockade sekunderna/kilometer som framförallt kommer från att det mesta av förbättringen i löpekonomin nu är färdigplockade. Jag har kommit in i flytet i den ansträngningsnivå jag har när jag ska ligga på någon sorts glidarfart utan att slita och jag får tacka för det och inte förvänta mig mer av kroppen på ett tag. Loggade in på jobbet en minut långsammare än i torsdags och det är helt okej glidarfart för undertecknad.

Fördelen med att ha tagit det lite lugnare till jobbet var att jag hade mer ben att springa hem med. Dessutom i medvind. Det bästa av allt var att jag blev omsprungen av en tjej i övre tonåren och det var perfekt att bara falla in i hennes rytm och ta rygg. Det påminde mig om alla pass jag och Petri sprang ihop. Det fanns ingen som gick så lätt att hamna i exakt samma rytm som och vi tjänade båda på det. Tyvärr stannade hon efter en knapp kilometer och gubben fick trava på själv i mörkret. Men jag kom fram och totalt gick det på ungefär samma tid som totalen i torsdags. Och flytfarten kommer att gå upp så småningom men jag måste faktiskt förtjäna det. Fart kommer inte utan träning. Tyvärr. Eller kanske ändå inte tyvärr. För jag gillar när man får det man förtjänar. Jag må ha varit nere för räkning men snart har jag rest mig helt.

2017-01-22-12-37-24

Ha det,

Mackan

What difference does it make?

Näst sista träningsdagen i den fjärde veckan av rehab och vet ni vad? Det kändes inte som rehab i dag! Det kändes som löpning. Inte snabb men ändå löpning. Efter dubbelpasset i förrgår hade jag träningsvärk och det kändes väl lite sisådär. Visst var jag rejält trött på kvällen men träningsvärk? Kom igen! Men den var där i går och jag bävade för att den skulle vara värre i dag men det var den inte. Den var borta.

Med träningsvärken borta och med plusgrader ute så var det upplagt för att inviga mina nya tights. Jag tror att det var sex år sedan jag senast köpte ett par sommartights och den stora anledningen är väl att jag normalt går direkt från shorts till vintertights. Men, det var en förbaskat bra rea för ett par veckor sedan och jag betalade en bråkdel mot normalpriset så nu har jag ett par nya som passar. Och även om det med tre plusgrader ute definitivt var shortsväder i dag så känns det direkt korkat att utmana musklerna på det sättet. I stället förpackades benen i ett par Skins och dom var precis så sköna som jag hoppades på. Senast jag köpte ett par långa Skins tror jag var 2007 eller 2009 och dom har med åren blivit rätt sladdriga.

Det var bara drygt en vecka sen jag avancerade upp till 10 km asfaltlöpning och förra veckan blev det två sådana pass. Så vad gjorde förra veckans pass och det jag gjorde i förrgår för skillnad när det var dags att dubbla i dag igen? Dagens två pass över på milen gick totalt fem minuter snabbare än summan av förra veckans pass! Låt vara att det var bättre underlag nu men det gick inte bara snabbare utan det genomfördes med mindre flås och betydligt bättre löpekonomi. Redan nu får jag aktivt börja hålla igen lite i stället för att släpa fram min lekamen som en säck potatis. Nu blir det vila i morgon och på lördag är det veckans träningshöjdpunkt, Mårdhundsvarv med vår lilla löpargrupp ”Långa benetföre”.

2017-01-19-18-04-08

Ha det,

Mackan

You’re the one for me, fatty

I dag älskade jag mig själv! För första gången på över ett kvartal sprang jag både till och från jobbet. Tror jag. Ja, att det var över ett kvartal sen. Normalt sett hade det varit en återhämtningsdag med ett lugnt pass löpning till jobbet och en jogg hem men i nuläget är det stort.

Det kanske kan låta offensivt att redan nu testa på det men dealen med mig själv var att minsta känning på hemvägen skulle innebära att jag skulle promenera till närmaste busshållplats. Jag är ju liksom aldrig mer än en kilometer från sådana. Men det kom inte minsta känning annat än att jag blev grymt trött i röven och ryggen. Jag antar att det har att göra med det stundtals lite luriga underlaget. I morse när jag sprang till jobbet var det dels -9 när jag travade iväg vilket gjorde att det var strävare och dels började det ljusna innan jag var framme. Det underlättar kraftig med ljus för då ser man isfläckarna och behöver inte spänna sig.

Men fatty klarade av sina båda pass med bravur och för första gången på länge är jag rejält trött av helt rätt anledning. Det är så grymt bra om jag kan komma in i rutinen att springa till och från jobbet. Det går snabbare än att åka kommunistiskt, mycket billigare och bättre för miljön är bilen och när man springer båda vägarna blir logistiken så mycket lättare. Nu blir det vila för den här kroppen i morgon och drömmar om en lyckad tävlingsresa tillsammans med El G och Maestro.

DSC00290

Ha det,

Mackan

Rätt in i Mordor

Plötsligt var det varmt igen. Det var ju trevligt i går kväll när jag satt ute på altanen och det var småtrevligt i morse när jag sprang till jobbet. 12 grader varmt när jag sprang hemifrån och det kändes rätt lagom i några kilometer. Så lagom att jag lyckades missa tåget som jag borde hunnit med efter en mile. Normalt sett brukar jag spätta på lite om jag är sen men nu lallade jag fram i 4:45/km och då missade jag tåget med en halvminut. Inga problem med det utan jag sprang sonika iväg till en annan linje på Roslagssnöret och prickade ett tåg perfekt. Svettades som en gris mina få minuter på tåget men när jag hoppade av och sprang vidare kändes det bra. Jag ökade gradvis tempot och plötsligt cyklade det upp en tjej bredvid mig som berömde mig för just tempot. Det visade sig vara hon som skötte anställningsintervjuerna när jag sökte jobbet på Verket och det var mycket trevligt att få springa och tjöta lite. Då glömmer man lätt detaljer som att det är varmt.

Ja, ja. Jag vet att man som svensk inte ska tycka att det är varmt en sommarmorgon men jag formligen dröp av svett. Det är ett faktum och inte en åsikt. Under förmiddagen insåg jag att jag hade förlorat väldigt mycket vätska och åtgärdade det. Senare under lunchen insåg jag att det var varmt ute och eftersom jag tänkte springa backar i morgon och redan hade fått några extrakilometer på morgonpasset tänkte jag att jag nog borde ta bussen hem. Detta tyckte Baddaren var en väldigt klok idé så jag bestämde med Ölmannen att vi gör sällis på bussen. Det var bara ett litet problem. Det verkade som att bussarna inte ville gå. Någon trafikolycka eller något. Nu råkade jag vara ombytt eftersom jag kände att splits och tisha var ett bra klädval för hemfärden och då valde jag att springa. Det kändes som en relativt bra idé jämfört med att vänta på buss som kanske inte kommer. För att slippa en massa varm asfalt tänkte jag dessutom att jag kan springa in till stan och sen ta en sväng längs Brunnsviken på min väg hemåt. Det kändes som en relativt bra idé i flera kilometer.

Sen började jag bli varm. Jättevarm. Sen blev jag ännu varmare och Stockholms stad kändes mer som Mordor än som Stockholm. Som tur var träffade jag CRS-Mia inne i stan och fick två minuter av alibipaus men sen var det bara att fortsätta. Nu började jag undra om jag skulle komma hem överhuvudtaget. Läpparna smakade salt och metall och jag var bra sugen på att ge upp och promenera men jag skulle hämta Baddaren vid en viss tidpunkt och tidplanen höll inte för gång. Det var faktiskt genomvidrigt och den enda tacksamhet jag förmådde känna var över att jag inte ska springa maran på lördag. Tack gode Gud! Jag kom till slut hem och då kände jag mig som en kokt hummer och oj vad jag tackade mig själv för mitt lager av Mountain Dew som ligger (låg) i kylen. Väl på altanen med någon liter kall vätska i magen började jag känna mig som en hel människa igen. Värmen är fantastisk när jag får vara i stillhet i skuggan och har ordentligt med dricka. Under rörelse med ryggsäck på ryggen är det Mordor och inget annat. Jag misstänker att jag kommer att få betala för eftermiddagens extrasväng i morgon men då blir det nedcabbat och då är det trots allt betydligt mer hanterbart.

cropped-10492103_10203553627654896_8156405016851633085_n.jpg

Ha det,

Mackan