Grumpy Badger Trail Run 2019

Hastigt och lustigt blev det tävling i dag! Min vän Stefan anordnade något som på papperet verkade passa mig som handen i handsken och efter söndagspasset frågade jag honom om han hade någon plats över till mig. Det hade han.

Men innan vi går till loppet vill jag skriva lite om det som hänt tidigare i veckan för det har inte varit någon dans på rosor. Passet på löpbandet i söndags gick ju riktigt bra och fylld av självförtroende tog jag mig an marafartsintervaller i tisdags. Det kändes riktigt seg på uppjoggen men så kan det ju vara och säger inte så mycket om hur passets utfall skulle bli. Det blev inte utfall. Det blev snarare avfall. Jag startade defensivt med riktigt dålig känsla och sen blev det värre och värre. I ett försök att leva som jag lär tänkte jag positiva tankar att det släpper nog snart men inte släppte det inte. I stället blev det en rejäl bonk och efter 2×4 km i modest tempo var jag helt färdig. Det fanns inte en chans på jorden att jag skulle kunna fortsätta utan jag fick gå och lunka hem med kraftigt stukat självförtroende.

Sen hörde jag någon på jobbet prata om att hon fortfarande var tvungen att käka allergitabletter för pollen så då började jag med det. Lyckträff! Sen har träningen bara gått bättre och bättre och tisdagens avbrutna pass fick jag springa i förrgår. Det satt bra mycket bättre och i går sprang jag rejält mycket snabbare till jobbet än vad jag gjort på hela sommaren och hösten.

Med den träningen i benen tog jag mig an dagens tävling. Trots trötta ben kändes kroppen pigg och lätt och jag var inställd på att försöka vinna. Ja, i alla fall gå för det. Stefan hade lagt en suveränt rolig bana där höjdpunkten var att ta Flottsbrobackens 100 höjdmeter två gånger om på slutet. Min plan var att vara med i täten fram till dess och sen avgöra. Så, jag låg i ledning från det första steget men Degen-Rille och en tjej från Runacademy hakade på. Resten av fältet försvann rätt fort. Jag låg på precis lagom mycket för att ha kraft att sätta in en stöt i backen och sen fick jag lite oväntat en lucka till dom redan innan vi klev upp i backen. Då gick jag upp på så hög ansträngning jag vågade för att ändå kunna trycka på sista biten in mot mål.

Taktiken funkade perfekt och när jag var uppe på toppen för andra gången hade jag fått en ledning på minst 90 sekunder och ingen annan löpare hade ens kommit till foten av den för första gången. Men jag slog inte av på takten utan körde max utför för att säkra segern. Då hände det. I farten missade jag att jag skulle svängt av höger utan fortsatte utför och in på samma väg jag redan sprungit. Men jag såg inga andra löpare och fattade inte att jag var inne på den vägen utan följde snällt snitslarna. Jag fattade inte förrän jag nästan var nere vid foten av berget igen. Då vände jag om och mötte andra löpare. Dock inte mina närmsta kombattanter. Det var en viss mentalt utmaning att maxa uppför i onödan men jag hittade till slut den väg jag skulle springa. Och jag hade lagt uppskattningsvis fyra minuter på äventyret.

Försökte jaga ikapp men med så kort bit kvar till mål var det inte genomförbart utan det var bara att acceptera en tredjeplats. Ja, jag är rejält sur på att jag missade segern men samtidigt är jag glad för att kroppen verkligen svarade. Jag vet att Rille ligger på en nivå som jag inte trodde jag hade för tillfället och nu sprang jag ifrån honom rätt rejält. Ja, så länge vi höll oss på samma bana i alla fall.

Summa summarum så var det en otroligt rolig tävling och i kväll ska jag smaka på finisherölen. Jag inser mer och mer att det är fellrunning som är det jag älskar mest för det var så kul att tävla i dag. Jag fick springa mig rejält trött och jag fick träffa en massa trevliga löpare. Tack Stefan! Bifogar en bild på de två som kom före mig. Dom sprang bra och hittade rätt, grattis!

Ha det,

Mackan

Galapremiär

Jag fick vara med på premiären på Team Nordic Trail trots allt. För igår var det premiär för samtliga deltagare och jisses vad med folk! För mig var det ju osäkert med deltagandet men jag testade med att springa drygt 13 km på lunchen. Asfalt. Stelt och kantigt till en början men efter 6-7 km började farten öka naturligt och då hängde jag med och med 5 km kvar gick jag upp i full fart. Inga problem alls. Det vi ledare för TNT visste på förhand var att backintervaller i terräng var planerade och det är ju en annan femma. Jag hade absolut ingen lust att trilla i terräng men tänkte att om jag tar det försiktigt och kör med dubbat går det säkert bra och det gjorde det.

Det var visst ingen trafik alls in till stan så jag var i god tid och en efter en trillade ledare och löpare in till Östermalms IP. Även om vi ledare varit på löpcoachutbildning tillsammans känner i alla fall inte jag alla och det var trevligt att hinna snacka lite i lugn och ro med Malin och Maria innan det formligen exploderade med folk. Jag erkänner, jag är inte van med så många löpare på en och samma gång på träning. Nog för att jag tyckte vi var många i FK Smurfarna ibland men det här var ännu fler. Totalt med ledare var vi väl över 80 pers. Det kändes som om det var massor av förväntan i luften. Ett helt nytt gäng. En del kände någon, andra fler och för många var det säkert bara nya bekantskaper. För många var det inte bara ett nytt gäng utan även premiär för gemensam träning och gemensam träning var det. Eftersom det var premiär för TNT var planen att alla grupper skulle springa kvalitetstiden av passet på samma plats och att alla ledare skulle vara med. Det innebar att många av oss ledare tog en andrafiol i grupperna och det passade mig utmärkt att endast sufflera Mattias i den tuffaste gruppen. Men jag ska erkänna att det kändes ovant att inte hålla i det.

Miranda och Petra har skrivit mer om träningspasset vi körde så det låter jag bli. Jag nöjer mig med att konstatera att den stora känslan var att det var ett väldigt nöjt gäng som rörde sig hemåt i Stockholmskvällen. Jag tror att många kommer att få träningsvärk i en del muskler men den kommer vara borta till nästa vecka när det är dags igen. Då kommer vi att köra enligt det tänkta upplägget där grupperna sprider ut sig i skogen mindre flockar snarare än en stor buffelhjord.

Bilden har jag snott av Petra.

TNT

Ikväll blir det träning med mitt härliga Sollentunagäng och jag lovar att dom också ska få jobba.

Ha det,

Mackan

TNT – Dynamite

Jag kunde inte hålla mig från att slänga in en musikreferens efter gårdagskvällen. Efter att Miranda och Eric kört en synnerligen effektiv övertalningskampanj med syfte att få med mig som ledare inom Team Nordic Trail, TNT, tackade jag för några veckor sen ja. Det är ingen hemlighet att jag gillar att springa i skogen och min tveksamhet hade snarare att göra med att det är ett åtagande över en ganska lång tidsperiod. Men nu är jag med och igår kväll var det dags för löpcoachutbildning på PT-School. Kul att äntligen få se de andra ledarna och intressant att få höra hur tankarna går om den tid vi har framför oss. Det kommer att bli jättespännande att dra igång om ett par veckor!

20130218-215642

Jag tycker att det var en väldigt bra kväll och Jonas som höll i utbildningen var minst sagt erfaren av att träna andra. När det handlar om ren löpning kan jag inte påstå att jag lärde mig något nytt men det var väldigt intressant att höra om ledarerfarenheterna av större löpargrupper. Jag fick några nya infallsvinklar och aha-upplevelser på andra grejer jag redan gör men som jag inte aktivt tänkt på. Visst leder jag grupper redan idag men det är en mer behändig storlek och då går det att leka vallhund för att hålla ordning på alla. Det är heller inga problem med att hinna ge alla individuell återkoppling i dom små grupperna vilket absolut kommer att bli en utmaning i en större grupp. För mig som är något av en ansiktsdyslektiker kommer det att bli en utmaning bara att hinna känna igen alla. Undrar om det går att tvinga folk att alltid ha på sig samma löparkläder? Jag är i alla fall helt övertygad om att det här kommer att bli något bra. Det verkar vara ett jädrigt bra ledargäng med olika erfarenheter och eftersom vi ledare kommer att få chansen att sätta vår prägel på passen kommer den mångfalden säkerligen ge mycket för deltagarna. Mångfald och kompetenta ledare i kombination med ett alltid närvarande energiknippe i form av Miranda blir en framgångsfaktor för givande och roliga pass under den säsongen som kommer. Och nu är vi dessutom mer formellt utbildade till att ta hand om alla glada löpare.

Ha det,

PT-Mackan