Nyservad idéspruta

Det vore att ljuga att påstå att kroppen inte känt av tävlingsveckan jag hade men jag hade hoppats att det skulle kunna fixas med tiden. Det gjorde det inte eftersom jag tror att jag skuttade till mig en liten låsning. Under det första racet gjorde jag ett par vådliga hopp under startrusningen utför sluttningen och något satte sig nog i ryggen. Som G-Man uttryckte det:

– Vad fan gjorde du uppe på dom stora stenarna?

Jag försökte ta mig fram. En sten som har 50-70 cm höjd när man hoppar upp på den låter inte så farligt men när man hoppar ner och det är brant utför blir fallhöjden desto högre. Jag kände redan under den första tävlingen att det började dra konstigt i vissa muskler men det kom och gick. Nu har det kommit och gått i ett par veckor så jag åkte till Martin. I vanlig ordning bad jag honom att gissa lite vad som felades och han gissade rätt. Eller gissade och gissade, han har bra koll på hur min kropp ska se ut för att fungera. Nu hade den blivit vriden åt motsatt håll mot hur mina problem brukar kunna se ut och det är mycket riktigt min snälla sida som har tjafsat lite.

Nu är jag knådad och knäckt och slipper förhoppningsvis känna av några konstigheter. Inte så att jag har haft ont men jag vill hellre mota Olle i grind innan det blir något som smärtar.

Resten av dagen har jag – med undantag för förberedelserna för morgondagens löpargäng – tänkt vara mer reaktiv än aktiv. Det blev en väldigt lång arbetsdag igår men som förhoppningsvis mynnar ut i något riktigt spännande. Jag fick en idé som jag tog tag i och nu går jag i väntans tider för att se om det händer något. Av erfarenhet har jag dock lärt mig att alla spännande bollar jag kastar upp i luften inte nödvändigtvis landar där jag tänkt mig men kastar jag inte upp dom kommer dom aldrig att landa. Det är ett som är säkert. En av dom stora skillnaderna med att vara egenföretagare än anställd är att får jag en idé kan det vara väldigt kort tid mellan idé och handling. Det är jag som bestämmer vad som är värt att agera på och ingen annan. Å andra sidan krävs det att jag kommer med idéerna också även om jag ibland får god hjälp av andra. Å tredje sidan så är det jag som bestämmer fullt ut om det är en idé jag vill pröva. Det är jag som bestämmer vilken riktning jag vill ta!

HereIAm

Ha det,

Mackan

Annonser

Nyservad och snabb

Precis som en bil brukar jag se till att serva mig själv med jämna mellanrum och inte bara när jag går sönder. Jag måste erkänna att jag varit rätt dålig på det under vintern och en anledning är att naprapaten som servat mig de senaste åren flyttat in till stan. Naprapat-Martin hittade jag av en ren slump när den lokala naprapatfirman hade ett förmånligt erbjudande som jag nappade på och trots att han var ung märkte jag att han passade mig väldigt bra. Intresserad, kunnig, engagerad och med djävligt hårda nypor när det krävs. Jag känner flera såna men att det fanns en i Täby gjorde mig överlycklig. Ett tag. För han flyttade som sagt till stan men eftersom han kontinuerligt haft hand om mig och gjort det så bra har han fått fortsätta trots resvägen. För jag litar verkligen på honom. Säger han vila vilar jag och säger han spring springer jag.

Senast vi sågs var ju inte för service utan för att laga min vad och det fixade sig så bra att jag i förrgår kunde åka in på en ren service efter backpasset. Hårda nypor blev det efter mycken löpning den senaste månaden men han sa en väldigt snäll sak medan han testade min rörlighet och styrka.

Man får allt säga att du har bra genetiska förutsättningar för att springa

Det är skönt att höra för en man med en benlängd som en bättre hob. Men benen pallar onekligen för rätt mycket. Gårdagens pass ute på Bogesundslandet var helt sagolikt om man ser till väder och miljö men med en kropp som ömmade av hårdhänt behandling. Det var verkligen på djupet och jag kände mig allt annat än smidig igår men det var å andra sidan gårdagen som skulle vara behaglig. Det kan i och för sig ha att göra med Väsjöbacken också.

Men idag var det en annan femma. Det ömmar fortfarande lite efter behandlingen men jag kände redan under uppjoggen att det var helt andra ben. Det är klart att alla mina hårda pass känns men jag hade en spänst jag inte känt på länge så jag spände bågen på det sista fartpasset innan avresan. Som en gammal fjäder sprätte jag iväg på det första varvet och vågade mig på ett snabbare öppningsvarv än jag kan minnas att jag någonsin gjort. Visst var det jobbigt men jag visste med mig att jag kan slappna av mer när jag fått upp värmen och mycket riktigt kunde jag pressa upp farten ytterligare 9 sek/km under det andra varvet. Frågan var nu bara om det fanns mer att ta av? Jag ville gärna sätta ett årsbästa och tryckte upp farten än mer på det tredje och sista varvet och nu var det inget snack om att det skulle vara en maxinsats och det höll. Årsbästa! Ytterligare 4 sekunder snabbare per kilometer och när jag satt utslagen på stigen efteråt kom en kvinna promenerande.

Mår du bra?

Det gör jag!

Okej, jag erkänner att spyan inte var långt borta men mentalt mådde jag som en flock prinsar på en lyxjakt i Puerto Banus. Jag bjussar på en bild från gårdagens vackra vyer längs stigen jag sprang och konstaterar att jag idag är väldigt, väldigt nöjd med min nyservade kropp!

???????????????????????????????

Ha det,

Mackan