Jag – en träningsprodukt

Flera av mina jobbarkompisar har varit sjuka i omgångar de senaste veckorna och själv har jag blivit angripen. Lite lätt angripen men nog mycket för att träningen ska blivit väldigt haltande. Jag har konsekvent tagit det säkra före det osäkra och det har nog varit väldigt klokt eftersom det har varit stressiga veckor. Det funkar helt enkelt inte att lägga på mer stress eftersom det har varit svårt nog att vila ikapp även utan träning.

Nåväl, i dag var jag ute och joggade i två timmar och det är väldigt tydligt att jag inte får något gratis utan jag är en renodlad träningsprodukt. Vilar jag, oavsett orsak, blir jag dassig på att springa. Sketbenet gnäller och jag får inget gratis. Jag vill ha saker gratis. Även om jag är väldigt stolt över det jag tränat mig till vill jag ha mer gratis. Jag läser på interwebben hur kompisar varit sjuka i ett par veckor och sen sticker ut och kör en tremilare och att det känns lätt.

Fan ta er, det säger jag nu!

Jag vill också att det känns lätt även om jag inte tränat. Det låter så skönt att direkt kunna dra iväg med den känslan. Grattis! Själv måste jag ta ett antal hundveckor av bra träning innan det förhoppningsvis går att åstadkomma något som liknar lätta ben. Som tur är tål jag rätt mycket träning men den måste ju göras också. Nu har jag i alla fall gjort ett pass som tidsmässigt kvalar in som ett långpass trots att Helga vill få alla att hålla sig inne. Jag hade ju kallt räknat med att vara en hel del småkrasslig i år i och med att jag de tidigare fyra åren nästan uteslutande umgåtts med folk utomhus men nu känner jag att det är dags att vara kärnfrisk en längre tid. Kan det kombineras med barmark så kanske jag kan komma ut i halvbra form till våren. För ska man vara en ren träningsprodukt så vill det till att det tränas och nu vill jag göra det.

Ge mig studs i benen igen, pretty  please with sugar on top!

NYC

Ha det,

Mackan

Annonser

Junk miles

Inför våren hade jag medvetet en väldigt lös träningsplan eftersom jag visste att det skulle stressa med nytt jobb. Gott så och jag tränade på med inslag av några riktigt fina pass och en konstant stigande formkurva utan några egentliga hack alls. Sen var den enda tanken att lugna ner mig ordentligt med träningen veckorna runt NYC-resan och det gjorde jag. Helt enligt den lösa träningsplanen. Efter det hade jag någon förhoppning om att vara utvilad och riktigt fräsch i benen för att kunna snäppa upp allt en nivå. Riktig träning på något sätt. Feta mängdveckor och ändå orka med lite spets. Vad fick jag?

Junk, bara junk.

Först var det jetlaggen som gjorde att kroppen verkligen inte orkade med mer än att junka på. Inte ens ett par extra vilodagar gjorde att den piggnade till sig. Jag har inget mot att träna på trötta ben, det ingår liksom i konceptet när man tränar ner sig på riktigt. Men jag har något mot att träna med en helt seg kropp som vill sova massor. Jag märker att jag har hyggligt flyt på morgonen men inte på eftermiddagen och jag kräver ohemult mycket sömn för tillfället. Något säger mig att halten av björkpollen i luften börjar bli kännbar för min kropp, då kan det bli så här. Så jag får nöja mig med att lalla runt fram och tillbaka för tillfället. Det känns mer som träning för någon suspekt form av tävlande som inte kräver mer än att man lallar omkring länge men inte har någon spets. Inte för att jag känner något behov av att tävla med spets just nu men det är ju så kul när kroppen känns urstark på träning. Den känslan är bra go och den vill jag ha någon träningsdag här och där men det är väl bara att gilla läget och hoppas att den infinner sig när det kommer några dagar av regn i rad. Fram till dess får jag acceptera att springa i ett töcken av halvbra eller halvdåliga dagar. Nu ska jag i alla fall snart ut och långpassa bland TEC-löparna, det är inte så dumt det heller. Jag missade för första gången starten det här året men kroppen skrek efter sömn! Dom har betydligt bättre underlag i år än för ett par år sedan!

TEC

Ha det,

Mackan