Tjejmilen21K – Från sidan

Dags att för första gången på länge uppleva ett lopp med starkt intresse i från sidan och vad passade väl bättre än en vacker vårdag. Dessutom passade det bra ihop med en bokleverans till Runners’ Store och ett visst behov av att få cykla en sväng.

Med böcker levererade parkerade jag bilen på behörigt avstånd från Kungliga Djurgården och plockade fram hojen. Väl på hojen märkte jag något otrevligt där ute, vind. Det friskade på rätt bra och från ett väldigt dumt håll om man ska springa fort på den banan som tjejerna skulle springa. Jag och adepten hade en plan för hur fort det borde kunna gå men det var med lite lättare vind och svalare väder i prognosen.

Raz

Jag cyklade dock ut till Biskopsudden och hann fram en kvart innan starten skulle gå och hann krama om och byta några ord med min kompis Rasmus som skulle ut och anta sitt alter ego, Skyltmannen. Kul! Stötte på ett par andra kända ansikten och sen blev jag nervös. Dels en allmän nervositet för jag blir rätt engagerad och vill att det ska gå bra för de jag bryr mig om och dels för att jag förstod att dom hade delat upp startgrupperna på en bana som gick på två fulla och ett litet varv. Och som var rätt smal på sina ställen. Det var som bäddat för problem för de snabba tjejerna. Dessutom insåg jag att banan var något mer ondulerad än jag trodde.

Tjej21k_16

För mig blev det en behaglig resa genom att cykla omkring, plåta och jag hann med lite kaffe i gräset också. För tjejerna blev det tuffare med ovan nämnda omständigheter. Som lök på laxen blev det svårt för funktionärerna att hålla reda på vilka tjejer som var ute på vilket varv och det blev några felspringningar. Min adept drabbas bara lite lätt av en sådan men en av topptjejerna blev inte visad rätt in mot mål och fick ta ett extravarv runt målområdet. Det kändes rätt trist. Som helhet var det nog ett arrangemang som de flesta nog hade det väldigt trevligt i men knepigt med trängseln som inte direkt underlättas av massor av lördagsflanörer. Jag hade det i alla fall nervöst men jättetrevligt i vårsolen och fick leka massvis med min kamera och ett bra snack med adepten efteråt. Som hade det väldigt tufft efter en väl optimistisk öppning men som kom in på en strålande femteplats bland tusentals tjejer.

Kul att se så många kämpa och ha kul. Inte nödvändigtvis i samma ögonblick!

Ha det,

Mackan

 

Annonser

Ambivalent bokförsäljning

I förmiddags var jag in och levererade två kartongen böcker till Runners´ Store och det var med blandande känslor jag lämnade över dom till alltid lika trevliga Johan. Jag förklarade att när det kommer till Löpträning mitt i livet så var det garanterat sista gången jag levererade, högst troligt gäller det Intervallguiden också. För lagret börjar sina kraftigt och jag planerar inte att trycka några fler upplagor. Samtidigt som det är lika roligt varje gång jag säljer en bok så tar det tid och jag har ju ett jobb till. Så, nej det blir inga fler upplagor. För mycket jobb i förhållande till hur mycket pengar det blir kvar efter att min andra arbetsgivare fått sitt. Dygnet har bara så många timmar och det kommer att vara vemodigt och skönt på samma gång när jag inte kan skicka ut några fler böcker.

Det bästa vore väl om jag kunde sälja någon bok då och då. Helst när jag har gott om tid. För det är trevligt och jag sprider gärna ut försäljningen över lagom lång tid. Vidare kan jag väl konstatera att det är jädrigt najs att jag inte behöver dumpa ut böcker på någon bokrea som jag ser att många av mina kollegor fått göra!

Johan frågade mig förresten om jag inte jobbar på någon ny bok och svaret är nej. Det vore vansinnigt kul men jag tänker inte kombinera det med vanlig anställning utan det får i så fall bli när jag gått i pension. Eller om jag får något ryck och inte kan motstå frestelsen att skriva på heltid igen. Den som lever får se!

dabooks

Ha det,

Mackan

Löparglädje

Själv har jag snällt vilat i dag och tagit tag i det där naprapatbesöket som jag borde gjort för länge sen om jag bara hade känt att jag hade haft tid till det. Men ska jag springa en mara på lördag så är det läge att inte vara sned och vind redan före start. Min favoritnaprapat Martin var dock förvånad över hur pass fin jag såg ut förutom ovanligt stela vader och efter att ha masserat ut dom och blivit lite justerad blev jag hemskickad. Utan någon tortyr att tala om.

Löparglädje

Sen kom jag hem och tog hand om en stor order på böcker jag fått från templet, aka Runners’ Store. Det gjorde ett stort hål i mitt lilla lager men jag blir alltid lika glad när jag får leverera dit.

Löparglädje

Och sen måste jag nämna en sista grej som landade i min brevlåda. Det var ett brev från en väldigt glad löpare och det gav en väldigt glad författare. Jag känner att jag måste faktiskt publicera det för han har gjort det som jag så gärna vill att mina läsare gör. Läst, tänkt, planerat och exekverat. Och fått sin belöning. Jag tvättar det lite från detaljer i fall brevskrivaren vill vara anonym.

Köpte din träningsbok i höstas, läste, njöt och satte ihop ett eget träningsprogram med hjälp av alla dina råd. Resultat? Igår klarade jag 3:xx:xx på maran och sänkte mitt PB med tjugo minuter. Helt underbart! Resan mot sub 3 går vidare. Tack för en strålande bok som funkar som ett uppslagsverk att hela tiden gå tillbaka till.
Långsiktigt mål blir nu att komma in på din lista

Så, jag har kommit till en nivå där jag inte ens behöver springa för att känna löparglädje. Det är inte så illa!

Coney

Ha det,

Mackan