Jokkmokks marknad 2018

Hemma igen efter några härliga dagar uppe hos mamma och Bosse samt naturligtvis det som hänt denna vecka, Jokkmokks marknad. Jag tänker inte skriva så många rader utan mest dela med mig av några bilder från marknaden och från vårt kringfarande i de skogar jag trivs bäst i. Men några korta reflektioner kommer här:

  • Vi hade fantastiskt fint väder med en hel del sol och mellan 12 och 28 grader kallt.
  • Baddaren grundlurade mig och jag fick en plats i den ädla tävlingen renracet. Tyvärr fick jag den tröttaste renen av alla och åkte ut i kvartsfinalen. Den fick liksom inte fart förrän den upptäckte att den skulle bli infångad vid mållinjen. Men jag bjöd på en snygg kullerbytta just efter målgång!
  • Mannen som bjöd oss på kaffe och kaffeost var förskräckt över att det fanns vuxna människor som aldrig har druckit kokkaffe. Jag höll med.
  • Hex Dr och Kitok rockar hårt.
  • Sex – sju timmar ute på marknaden om dagen är inga problem för varken mig eller Baddaren att slå ihjäl.
  • Man hinner inte hälsa på alla man vill när man bara är uppe i några dagar men bättre att träffa några än inga.

DSC_5835

DSC_5742

DSC_5771

DSC_5851

DSC_5819

DSC_5844

DSC_5833

DSC_5808

DSC_5797

DSC_5790

DSC_5806

Ha det,

Mackan

Annonser

Som en dräktig vaja!

228 dagar är den ungefärliga dräktighetstiden hos en vaja. 228 dagar är det ungefärliga eller kanske till och med exakta antalet dagar sen min häl började göra skitont en dag  i höstas. Det som avslutades i och med det var den långa fina period av Mårdhundsvarvslöpning som jag och T-Bone hade ägnat oss åt och det var ju inte riktigt planen. Men i dag kalvade jag och det blev fyra fina små Mårdhundsvarv. Tyvärr verkar den stadigt ökade vikten under min dräktighetsperiod inte försvinna på stört men det kan väl ta några månader även för vajorna.

Alltid svårt att veta efteråt om kul är ordet jag vill använda under tiden jag sprang men det var definitivt roligt med allt runtom. Solglasögon, splits, nercabbat, pannband och trevligt sällskap. Allt var bra utom ni_vet_vad… Men just det försöker jag se som höghöjdsträning. Kanske inte så att man vill tävla på 3 000 meter höjd men jag hoppas att det ger något mer än slemdödshosta att träna på det viset. Så jag är nöjd. Tiderna var precis som förväntat hemska men det gör inget. Bara att få flåsa rejält med ordentlig rövinkoppling är okej för mig och som bonus sprang jag från T-Bone. Det hade jag inte nödvändigtvis räknat med eftersom han har lite mer vana vid stigar, stenar och rötter än vad jag har för tillfället. Totalt trampade vi tillsammans ner sju varv på varvet och vi kan nog räkna det som tio med tanke på våra kroppshyddor. Det behövdes eftersom den fina lilla trampade stigen på den obanade delarna var helt försvunnen och det var lite trixigt att minnas hur det officiella varvet ser ut.

Nu har jag återigen något att utgå från och en klar målbild över var jag vill vara när hösten nalkas och det ska baske mig bli en liten stig av det obanade partiet. Det känns bra och det känns roligt. Det känns till och med skitroligt. Mårdhundsvarv med efterföljande fika på altanen är en av mina favoritsysselsättningar, en så enkel människa är jag. Fast egentligen är jag en vaja.

DSC03558
Vajor med kalvar

Ha det,

Mackan