• Böckerna jag skrivit
  • Om mig

MaraMackan

~ Att springa långt är vackert men att springa snabbt är fan så mycket roligare

MaraMackan

Tag Archives: morgonlöpning

Inte. Särskilt. Trevligt. Eller?

17 fredag Nov 2017

Posted by maramackan in Gott & blandat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

almedalen, Gotland, känslor, MJFF, morgonlöpning, tacksamhet, Visby

Under natten vaknade jag ett flertal gånger av att det blåste rejält. Det blåste och det regnade. Den där tanken jag hade på att springa ett mysigt pass längs havet i gryningen kändes mer och mer avlägsen och när klockan ringde i mörkret hoppade jag ur sängen och tittade ut genom fönstret. Oj vad det blåste. Det regnade inte längre men oj vad det blåste. Det var rejäla vågor på havet och min spontana tanke var att nej, jag behöver nog inte träna i dag.

Jag hade verkligen sett fram mot att springa det där mysiga passet i shorts längs ett stilla hav. Nu skulle det uppenbarligen inte bli något stilla hav men shortsen hade jag ju packat med mig så varför inte prova? Jo jag kom fram till att jag kunde prova och den mentala inställningen var att det kommer inte att bli särskilt trevligt. Men det hade ju faktiskt slutat regna och om jag börjar med 25 minuter i kraftig medvind lär ju just det bli rätt trevligt. Vägen hem kan man välja att se som ett senare problem. Det kanske slutar blåsa lagom tills jag springer tillbaka… Eller hur!

Är man lättlurad så är man och jag stack iväg. Mycket riktigt blev det rätt bra fart helt utan ansträngning. Nere i Almedalen mötte jag en löpare som såg ut som en karikatyr på människor som tar sig fram i motvind. Vilt kämpande med armarna och kroppen i 45 graders lutning mot underlaget. Oj. Men det blir ett senare problem. Och förresten, var var alla andra människor i Almedalen? Det ska väl vimla av folk? Hade jag hört. Humöret var nu extremt bra och jag kunde inte låta bli att kolla tempot under en kontrollkilometer. 4:15/km. Helt utan ansträngning. Då blev humöret ännu bättre och den analytiska delen av hjärnan fungerade dessutom så bra att jag insåg att med mina 50 minuter som var avsatta för träning inte skulle springa 25 minuter ut och sen tro att det skulle ta 25 minuter tillbaka i vinden. Inte med rimlig ansträngning i alla fall. Eller kanske inte alls. Vind är inte bara en bromsande faktor utan dessutom en kylande så risken fanns att jag skulle stelna lite lätt.

Efter 23:37 vände jag tillbaka i något som började likna ljus. Plötsligt kunde jag se måsarna glida omkring i vinden ovan mig och långt därborta fanns Visby i sikte. Vinden syntes inte lika mycket som den kändes så döm om min förvåning när jag kollade tempot tillbaka och det knappt var någon temposänkning. Inte var jag kall heller utan uppenbarligen var jag både pigg och ansträngningen i sig höll mig varm. Där och då kom den där enorma känslan av tacksamhet som ibland sköljer över mig just när jag springer. Att vid en ålder av 50 år kunna lufsa runt i ett tempo som merparten av befolkningen oavsett ålder inte klarar av. Att jag kunde springa helt utan känningar av någon som helst smärta trots nästan 40 år av löpning. Att jag inte bara orkar utan även uppskattar att sticka ut i novembermörkret och springa 11 km före frukost. Att jag fortfarande efter alla dessa år älskar den här aktiviteten. Inget av det jag är tacksam för är något att ta för givet. Jag är borta på jobb och har ett tidigt möte så att jag får sticka iväg kvällen innan men i stället för att dö hotelldöd och kanske kröka bort tristess och vakna bakis kan jag ut och njuta av andra miljöer än hemmaplan. För att ta det på göteborgska: Det är fan gött!

Vägen hem tog 40 sekunder längre än vägen ut och min telefon sa att jag hade sprungit 11,3 km på knappa 48 minuter. Det må vara hänt att det var just så men det som definitivt hände var att jag fick en rejäl endorfin- och energikick som jag levde på hela dagen. Samt återigen en påminnelse om att det finns väldigt mycket att vara tacksam över i det lilla.

2017-11-17 06.54.08

Bjuder på att det inte är en bild av ”influencerkvalitet” 🙂

Ha det,

Mackan

Annonser

If it’s to be – it’s up to me

18 torsdag Dec 2014

Posted by maramackan in Gott & blandat

≈ 6 kommentarer

Etiketter

bilservice, det fria valet, källa, morgonlöpning, ovilja

Med risk för att låta pretto sätter jag den här rubriken och hela det här inlägget är egentligen ett brev till mig själv. En påminnelse om att det inte alltid är så dumt att ta det jobbiga valet. Ingen har väl missat lappmöglet som ramlat ner och sen frusit till och polerats lite lagom mycket? Inte jag heller. I morse var det dags för service på bilen och dom lovade mig att det skulle gå rätt snabbt. När jag bokade tänkte jag att jag skulle ju kunna sticka ut och springa medan jag väntade. I morse när det var dags att åka dit kändes samma idé inte alls lika bra. Inte. Alls.

Ska jag inte ta med mig en bok och sitta och läsa i värmen? Det finns ju gratis kaffe och sköna fåtöljer på verkstaden? Kanske ta med laptopen och jobba?

Men i varje situation finns det faktiskt ett val. Om inte annat ett val hur jag hanterar den situation jag är i. Jag är frisk och kry och det enda som hindrar mig från att sticka ut i misärvädret är bekvämlighet. Verkstaden kan skicka mig ett SMS när bilen är klar och det är bara för mig att sticka ut. Om jag vill. Jag ville egentligen inte men jag gjorde det ändå. Jag vill göra resultat på någon sorts nivå och jag vet att jag blir på gott humör av att vara ute i friska luften så jag valde att springa runt i närområdet. Men oj vad jag ångrade mig första tio minuterna. Det var halt och obehagligt. Jag var trött och grinig. Totalt omotiverad. Nja, kanske inte totalt omotiverad eftersom jag ändå gjorde det. Men jag sprang omkring och tyckte synd om mig själv. En stund. Sen kände jag att jag får fan skärpa mig och byta attityd. Attityden är ett val och det blir inte bättre av att springa och böla.

Jag ska inte påstå att jag sprang omkring och skrattade sen heller men jag började se världen med ljusare blick. Jag hejade på någon här och där, jag började få lite flyt i steget och plötsligt var inte SMS’et från verkstaden lika viktigt längre. Det kom efter 50 minuter men då hade jag nått bonusnivån som innebar gott humör och bestämde mig för att springa 70 minuter. Det är alltid lättare att plussa på någon halvmil än att göra den första stela halvmilen.

Så, nu ska jag försöka komma ihåg det här också. Det går att smyga in träning lite här och där. Om viljan finns. Vill man inte behöver man inte. Men man kan. Dagens belöning blev att jag hittade en liten källa som jag aldrig sett förut och såna småsaker gör mig också på gott humör.

Livets källa

Ha det,

Mackan

Heffaklumpen morgonjoggar

09 onsdag Jan 2013

Posted by maramackan in Gott & blandat

≈ 12 kommentarer

Etiketter

fettdrift, intermittent fasta, LCHF, MJFF, morgonlöpning

Så mycket fett och så dålig utnyttjandegrad. När jag tränat dåligt har jag inte bara sprungit dåligt med långpass utan det har varit väldigt få morgonjoggar före frukost, MJFF som jag brukar kalla det. Idag blev den en MJFF av klass. Jag skulle till och med kvalat in i de trendigaste gymråttornas värld. För 15½ timme mellan mat och löpning kvalar väl in som IF?

När jag är småkrasslig brukar jag försöka bota det med glass och annat gott för det har min pappa lärt mig. Med en decembermånad som var katastrofal träningsmässigt har det blivit cirka 10% mer av mig sen Frankfurt Marathon. Då borde jag följaktligen ha en massa fina reserver att nyttja utan att behöva käka. Det funkar inte så. Min fina fettmotor har havererat i brist på användning och då blir det tyngre steg på morgonjoggar. Mycket tyngre steg men jag har varit med om värre. Nu gäller det att få igång vanan igen och då kommer motorn att hacka igång på alla fyra cylindrar. Det blir så väldigt mycket trevligare då. Idag var det snarare tre cylindrar varav en som hostade. Bjuder på en bild på mig där det är mycket att tycka om.

skanna0003

Och om någon tror att jag tänker sluta äta kolisar för att förbättra fettdriften så är svaret ett rungande nej. Det går alldeles utmärkt att få igång det ändå och som bonus springer man från alla LCHF-are.

Ha det,

Mackan

Annonser

Prenumerera

  • Entries (RSS)
  • Comments (RSS)

Arkiv

  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012

Kategorier

  • Gott & blandat
  • Peronligt
  • Personligt

Meta

  • Registrera
  • Logga in

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Avbryt