Nu siktar vi uppåt!

Tre månader kvar till säsongspremiär och nu är det dags att börja göra något åt formen. Ska jag springa upp och ner för engelska kullar är det bra att träna innan. Har jag hört. Traditionellt har jag alltid förberett mig genom att springa upp och ner för just kullar men är det något jag lärt mig är det att Stockholms kullar är för små. Under sommarträningen har jag möjligheter till Porsifjällen men här blir det inte riktigt så bra som jag vill. Det är också lite vanskligt med underlaget så här års.

Skillnaden mot i år och tidigare år är att jag är ägare av ett gymkort som har löpband som går att luta. Ordentligt. Jag har inte riktigt känt mig i form för att njuta av den lutningen tidigare i vinter men i dag var det ”äntligen” dags att starta resan mot England. Jag har inga planer på att hålla på i evigheter på gymmet varje pass men jag vill känna att jag hanterar konstant uppförslöpning i bra lutning i ett par kilometer i taget om så krävs. Jag vet exakt vad jag vill klara om tre månader och dagens pass visade att det känns väldigt möjligt. Kan jag sen bara lägga på lite aggressiv utförslöpning i april kommer det bli bra där också.

Det lustiga med att springa på ett gym är att jag som ändå känner mig som en löpare i själen är den som sticker ut bland de andra löparna på gymmet. I dag var det i alla fall en till som inte körde i långa tights i värmen men jag är hopplöst ensam i splits. Mycket märkligt. Något annat märkligt med gym är att det verkar nästa obligatoriskt att dricka den där drycken som inte innehåller några kolhydrater. Jag gillar kolhydrater i samband med träning. Jag gillar splits. Och backarna är mina vänner. Låt vara att allt det där kanske gör mig till en kuf men jag har kul och det regerar alltid. Nog med lufsande, nu kör vi!

20170819_120559
Siktar högt!

Ha det,

Mackan

Annonser

Löpband och fysik

För några dagar sen lyssnade jag som så ofta på radion när jag satt framför datorn och det dök upp någon sorts löpcoach eller PT i programmet. Det gör ju det rätt ofta numera och jag brukar för min mentala hälsas skull byta till musik då. Jag är inte målgruppen och på samma sätt som jag helst undviker bloggar som jag inte är målgruppen för mår jag bättre om jag undviker att lyssna. Den här gången missade jag att byta och även om jag bara lyssnade med ett halvt öra högg det plötsligt till rätt i nacken och det smärtade att höra.

Ja det är ju lättare att springa på löpband än ute eftersom man mer eller mindre bara måste lyfta benen.

Nej. Nej det är det inte. Jag har hört dom här diskussionerna så många gånger och undrar alltid var folk som påstår det här höll hus på fysiklektionerna. Jag har sett otroligt duktiga fysiker förklara det här på ett suveränt sätt men där mindre duktiga fysiker ändå fortsätter att argumentera för att det är lättare på löpband för man behöver bara lyfta på benen. Ja, det är ofta lättare på löpband men det handlar inte om fysiken att bandet skulle göra jobbet och du bara lyfter på fötterna. Jag ska göra ett försök att förklara det som de jätteduktiga fysikerna uppenbarligen inte alltid klarar av, för det är egentligen jättelätt.

Du rör dig i förhållande till underlaget. Inget annat. Bandet gör ett jobb att försöka skicka in dig i väggen, du gör ett annat för att hålla dig kvar i samma position.

skanna0067Förflyttningen är en affär mellan dig och det du trampar på, inget annat.

Springer du ute kommer du att röra dig i förhållande till underlaget och det kommer ge dig en förflyttning. Springer du på löpband kommer du att röra dig på precis samma sätt i förhållande till underlaget men det kommer inte att ge dig någon förflyttning

Om du däremot bara lyfter på fötterna kommer du inte att komma någonstans alls ute och på löpbandet kommer du att fara in i väggen bakom bandet. Det måste till en kraft. Du måste applicera en kraft mot underlaget för att förflytta dig framåt alternativt att som på löpbandet hålla dig kvar. Det är precis samma kraft som krävs. Det som lurar folk är nog illusionen av att vi befinner oss i flera ”rum” på en och samma gång. Men vi är ett eget litet koordinatsystem. Jag och underlaget liksom. Det som händer runtom är ointressant.

Ja men det är ju lättare på löpbandet för väldigt många! Ja det är det för många. För det första finns det inga ojämnheter och annat lurigt på löpbandet vilket gör att det går att hålla ett energisnålt steg utan att riskera att snubbla. För det andra behöver man aldrig svänga, vilket slösar krafter i fel riktning. För det tredje så rör vi oss inte alls i förhållande till det omgivande rummet vilket gör att det blir som att springa utomhus med lika mycket medvind som den hastighet vi håller. Alla dessa tre faktorer gör att det går lättare för de av oss som inte börjar spänna sig på bandet.

Går det lättare för dig än ute i given fart? Höj farten eller släng på 1-2% lutning så är det problemet löst. Men du kommer aldrig undan med att bara lyfta på fötterna. Kraften mellan dig och underlaget måste få verka var du än är om du ska komma framåt eller behålla din position i rummet.

Jag kanske har snurrat till det i mitt försök att förklara något som faktiskt är helt självklart men tydligen ändå inte, men jag har i alla fall försökt.

Ha det,

Mackan – som var på fysiklektionerna men det var några år sedan.