Kontrasterna

En av de saker jag älskar mest med löpningen är kontrasterna. Snabbt, långsamt, kort, långt, sliten eller jättepigg. Det är sällan man vet hur ett pass ska arta sig innan det är genomfört. Men den här veckans kontraster handlar snarare om miljöer och mående.

Både jag och Baddaren blev nog ansatta av influensan men vi klarade av att hålla emot utan att det bröt ut på riktigt. Däremot var det helt omöjligt att genomföra tisdagens planerade fartlek. Kroppen tvärvägrade och jag joggade mig genom min runda. Kallt. Soligt. Stockholm i gryningen. Halt som attan på sina ställen och en stygg vind från norr men otroligt vackert att springa över broarna.

Dagen efter befann jag mig i Luleå när gryningen kom och lejonparten av passet genomfördes på Luleälvens och Bottenvikens is. Något så överdjävligt fint att runda stan ute på den av kommunen preppade isbanan. Mötte ett par andra som kom på spark och en springande kvinna med två hundar. Jag var på ett så otroligt gott humör att jag var tvungen att snicksnacka med henne och  leka lite med hundarna. Jag tror att man ska vara trevlig med folk. Både för sitt eget välmående och att det ger karma. Inspirationen flödade och trots att det hade snöat på natten och drivit en hel del in på banan sprang jag ut till en ö. Som jag vet har ett namn som jag inte minns. Ett skär. Där stannade jag och bara diggade innan jag sprang tillbaka till hotellet och fick en rejäl frukost.

I dag. Långpanna. Plötsligt var det vår. Inte jättevarmt när jag for in till stan för att springa men oj vad värmen steg. Shorts. Bara en enda tröja utan något under. Keps. Vantfritt. Jag såg faktiskt inte en enda annan löpare med kortbyxor men tro mig, det var varmt.

Värmen känns så tuff nu när min kropp har vant sig vid kylan.

Tio grader när passet var färdigt och kepsen var sjöblöt. Hela jag var sjöblöt. Med facit i hand skulle jag sprungit i tisha för det räckte inte att dra ner i halsen och upp i armarna. Men oj vad med folk och oj vilken njutning. Jag satte mig ner på någon bänk ett par gånger och bara lapade efterlängtad sol. Solenergi. ”Intressant” iakttagelse är att insidan av låren inte riktigt är vana vid splits i några timmar. ”Intressant” iakttagelse nummer två är att det kanske börjar bli dags för vätska på långpassen.

2018-03-25 12.46.47

Ja och så var det där med kontraster. Förra söndagen mådde jag sämre och sämre under dagen och även om det inte blev något fartpass den här veckan så mår jag just nu toppen och ser faktisk varje minut i skorna denna veckan som en ren bonus.

Ha det,

Mackan

 

Annonser

Vad fel det blev

Det här handlar om fotboll och hur knasigt det kan bli. I vårt lilla land uppe i norden har vi av naturliga skäl en ganska kort säsong och med fotbollsvärldens mått mätt usla ekonomiska förutsättningar. Även om man med andra idrottares mått mätt kan tjäna bra pengar på att vara topp 200 som herrfotbollsspelare. Är man topp 200 som maratonlöpare är man glad om man springer hem en handduk eller brödrost till hushållet men det är en helt annan historia.

Det här handlar om matchplanering och andra kontraster. De stora lagen i de stora cuperna drar in enorma pengar på teveavtal och ska tevebolagen tjäna pengar måste man ha tittare. Då bestämmer UEFA att nationella tävlingar inte får krocka med med sändningar från Champions League eller Europa League. För den oinvigde innebär det att under våren så stängs ett antal kvällar för match i lilla Sverige. Det som drabbats nu är Svenska Cupen som får lägga matcher så tidigt att fansen inte hinner gå på den. Matchstart klockan 17.30 innebär att många inte har en chans att hinna från jobbet. Med andra ord stryper UEFA i förlängningen en möjlighet för svenska klubbar att få in publikintäkter med regler som ger de större klubbarna större intäkter. Fascinerande.

Behöver de stora klubbarna mer pengar? Tydligen. Så här såg löneläget ut i Chelsea för några månader sen. Veckolöner. I pund.

Eden Hazard – £185,000, Fernando Torres – £175,000, John Terry – £175,000, Frank Lampard – £140,000, Ashley Cole – £120,000, Petr Cech – £100,000,  Gary Cahill – £80,000, David Luiz – £75,000, John Obi Mikel – £75,000, Juan Mata – £67,000, Daniel Sturridge – £60,000, Ramires – £55,000, Oscar – £40,000, Paulo Ferreira – £40,000, Ryan Bertrand – £40,000, Marko Marin – £35,000, Cesar Azpilicueta – £30,000, Victor Moses – £30,000, Branislav Ivanovic – £28,500, Ross Turnbull – £17,000 och stackars Oriol Romeu – £15,000

Om den sämst betalde spelaren får cirka 135 000 kronor i veckan i lön fattar jag att det behövs intäkter från alla håll och kanter. Frågan är då om det behövs miljonlöner för att spelarna ska kunna prestera? Nä, fotbollen borde kunna saneras. Jag menar absolut inte att intäkterna ska hamna i klubbägarnas fickor i stället men nog borde det gå att göra något? I slutändan är det vi fotbollskonsumenter som ska betala lönerna eller ska kunna gå och titta på vårat favoritlag. Just den här gången är mitt favoritlag utslaget ur Svenska Cupen så jag drabbas inte av den knäppa regeln.

Och ja, jag vet att det här är en väldigt världslig fråga men nog fan blev det fel någonstans och det på många nivåer. För att ta en helt annan och mer verklighetsnära jämförelse. En svensk lärare fick häromdagen inte ett banklån på 40 000 kr pga för låg inkomst, en normal lärarlön. Eden Hazard tjänar en lärares månadslön på cirka två timmar oavsett om han har fotbollsskorna på sig eller inte. Bara som exempel. Men om det nu ska vara så orättvist kan väl läraren i alla fall få hinna gå på sitt svenska favoritslags match?

20120409_171651

Ha det,

Mackan

 

Snacka om kontraster

Idag går Stockholms Brantaste av stapeln. Ett roligt initiativ med en backtävling i Stockholm men jag kan ändå inte riktigt känna att jag vill vara med. Jag kommer att vara på plats men skulle jag få för mig att springa blir jag tvungen att slanta upp trehundra spänn. 300 svenska kronor. För en vecka sen sprang jag ett annat backlopp som var längre, gav bättre variation och mer stigning. Förvisso inte riktigt lika mycket stigning per kilometer men ändå. Det kostade mig 54 kronor och då fick jag även mat efteråt och en pint real ale att dricka till. Det blir nog svårt att ens fiska fram den där pinten på krogen här hemma för det priset.

Hur kan det vara så förskräckligt mycket dyrare att springa i Stockholm? Det behöver det naturligtvis inte vara. Om inte annat visar Rogers Bergstävling, som gick nu under veckan, att man kan springa ungefär samma bana som idag fast för noll kronor om arrangören är ideell. Självklart är det upp till var och en att bestämma ett pris för det man erbjuder och som kund kan man sen ta ställning till om man tycker att det är värt det. Själv tycker jag absolut inte att det är värt att pynta trehundra för att springa upp och ner för Hammarbybacken tre gånger men det tycker många andra. Det fascinerar och förvånar mig. Kan det vara att det känns lite häftigare och flashigare om man betalar mer? Rogers Bergstävling är ju allt annat än flashig men ändå helt underbar i sin enkelhet men där är det inte många som springer.

Hursomhelst är det roligt med fler backtävlingar och jag önskar ett stort lycka till för er som springer. Själv tycker jag att det ska bli rätt skönt att titta på idag.

Ha det,

Mackan