Tillfällig butiksöppning

Efter två långhelger kände jag att det var dags att öppna butiken igen. Jag har antingen varit bortrest eller så har jag haft fullt upp med att komma ikapp från förra resan eller preppa nästa resa. Ja och så är det allt det där med att vara husägare och vår. Följaktligen har jag haft bokbutikerna mer eller mindre stängda ett tag nu och det har varit väldigt skönt. Även om det är kul att sälja böcker är det inte alltid jätteroligt att sätta sig och packa och fakturera på kvällen efter en lång arbetsdag. Nu känner jag i alla fall att energin är tillbaka och nu går det att beställa både på www.sapiens.se (lägre pris och snabbare leverans) och hos näthandlarna. Jag räknar kallt med att ha det öppet i drygt tre veckor innan jag stänger igen för längre semester så vill ni fixa semesterlektyren, gör det snarast.

Och apropå att komma ikapp så har jag inte heller hunnit med mina maratonlistor sen i mars men nu har jag petat in alla resultat jag hittat. Kanske är det fel någonstans eller det saknas något, hjälp mig gärna där! Dom hittas självklart också på www.sapiens.se.

Nu ska det firas nationaldag genom att olja altan och springa intervaller!

2017-04-08 16.57.18

Ha det,

Mackan

Annonser

Ambivalent bokförsäljning

I förmiddags var jag in och levererade två kartongen böcker till Runners´ Store och det var med blandande känslor jag lämnade över dom till alltid lika trevliga Johan. Jag förklarade att när det kommer till Löpträning mitt i livet så var det garanterat sista gången jag levererade, högst troligt gäller det Intervallguiden också. För lagret börjar sina kraftigt och jag planerar inte att trycka några fler upplagor. Samtidigt som det är lika roligt varje gång jag säljer en bok så tar det tid och jag har ju ett jobb till. Så, nej det blir inga fler upplagor. För mycket jobb i förhållande till hur mycket pengar det blir kvar efter att min andra arbetsgivare fått sitt. Dygnet har bara så många timmar och det kommer att vara vemodigt och skönt på samma gång när jag inte kan skicka ut några fler böcker.

Det bästa vore väl om jag kunde sälja någon bok då och då. Helst när jag har gott om tid. För det är trevligt och jag sprider gärna ut försäljningen över lagom lång tid. Vidare kan jag väl konstatera att det är jädrigt najs att jag inte behöver dumpa ut böcker på någon bokrea som jag ser att många av mina kollegor fått göra!

Johan frågade mig förresten om jag inte jobbar på någon ny bok och svaret är nej. Det vore vansinnigt kul men jag tänker inte kombinera det med vanlig anställning utan det får i så fall bli när jag gått i pension. Eller om jag får något ryck och inte kan motstå frestelsen att skriva på heltid igen. Den som lever får se!

dabooks

Ha det,

Mackan

Semesterläsningen!

Semester innebär läsning och tiden före semester innebär varje år att det rasslar till lite extra i beställningslådan här på Sapiens.se. I år inget undantag. Det är roligt att sälja böcker men det ger lite extrajobb och i år tänkte jag, precis som förra året ha semesterstängt helt och hållet. Anledningen till att jag skriver det här inlägget är för att berätta att nu är det verkligen sista chansen att beställa böcker innan jag stänger för sommaren! Bokhandeln stängde jag som tur var för redan i går men det hann uppenbarligen in en order innan jag fimpade så den får jag ta hand om. Egentligen hade jag tänkte stänga på Sapiens.se i går också men inser att eftersom jag redan har ett par ordrar som jag inte hunnit skicka iväg kan jag ha öppet till lördag kväll. Då kan jag packa och bokföra allt på samma gång.

Så jag håller öppet i ett dygn till från och med nu så passa på om det är någon som vill ha ett ex av Löpträning mitt i livet eller Intervallguiden med sig på sommarens träningsläger. Ja, det som många väljer att kalla semester men ärligt talat så finns det aldrig så gott om tid att träna som nu. Man hinner till och med ligga och välja ut det perfekta intervallpasset för dagen i lugn och ro. Givetvis är sommaren också ett perfekt tillfälle att köra intervallpasset på kolstybb någonstans i vårat avlånga land. Det mina vänner, det är löpkänsla på riktigt!

FramsidaWebSmall

Glad sommar,

Mackan

Bokambivalensen

Nu närmar sig julen med stormsteg och jag borde sätta mig och packa dagens beställningar av böcker nu på stört. Det är kul att sälja böcker men suget att sätta sig och packa och fakturera är begränsat efter den vanliga arbetsdagen, det måste jag erkänna. Så halva jag vill sälja en flock under julhandeln och den andra halvan vill sjunka ner i soffvärmen dom här mörka kvällarna. Halva jag vill sälja slut det lager jag har och den andra halvan skulle nog tycka att det vore rätt trevligt om jag kunde ägna mig åt lite ströförsäljning under en väldigt lång tid. Halva jag vill att alla ska läsa böckerna så fort som möjligt och den andra halvan tycker att dom kan gärna vänta tills våren kommer.

Ja så ser min bokambivalens ut för tillfället och jag får väl helt enkelt se till att dedikera ett par kvällar i veckan och någon dag på helgen de närmaste tre veckorna. För helst av allt vill jag nog ändå ha en julrusch. Jag märker ju att många uppskattar böckerna och jag sprang och tänkte på det häromdagen. Det är väldigt roligt när okända människor stoppar en för att hälsa och tacka även om det fortfarande känns lite overkligt. Så det är bara att julhandla så gott ni kan, men jag får svårt att hinna med några specialare med A-post i år utan ni får vara ute i god tid! Och ni som inte vill läsa om löpning får se till att springa lite extra i stället, gör ni det hinner jag också springa lite mer. 🙂

DaBooks

Ha det,

Mackan

Jag krattar kolstybben

Kratta manegen kanske man säger om förberedelser men jag är ingen cirkushäst utan travar på mina egna ben. Om inget väldigt oförutsett inträffar ska jag inom en snar framtid ska jag återgå till lönearbete igen och den senaste tiden har gått åt till att förbereda mig för den omställningen. Ja, om ni undrar varför bloggen blivit så tyst alltså. Jag har haft en massa småsaker att ta itu med och planera och lusten att skriva har varit undanskuffad i ett hörn. Tanken har väl i och för sig hela tiden varit att jag ska skriva betydligt mindre när jag återgår till ”hederligt arbete” men nu kom det av sig redan lite på förhand.

Nu börjar jag i alla fall ha jobbat mig ner genom en lång lista av saker som bör göras innan nästa fas i livet och det har inkluderat att fixa i ordning årsbokslut, planera för fortsatt verksamhet i mitt lilla bolag, uppdatera sajten med den information som gäller framöver och en massa andra praktiska saker. Bolaget är tänkt att leva kvar framöver men jag tar inte längre in några nya adepter och gruppträningar eller föreläsningar får bli i undantagsfall och i mån av tid. De böcker jag har kvar i mitt lilla lager kommer jag att fortsätta sälja men troligtvis med lite extra leveranstider och när dom tar slut ska det mycket till för att jag ska trycka upp fler upplagor. Jag har ingen brådska att bli av med lagret utan tvärtom kan det vara trevligt om dom räcker ett tag. För jag vet att många har haft glädje av böckerna och det känns tråkigt om någon som är ny på löpningen och vill ha tag i en bok inte kan få det. Jag skrev dom trots allt för att dom ska läsas.

Sen har jag nu äntligen tagit mig tid till ett par vändor hos Naprapat-Martin. Jag har ju ökat träningen i tre månaders tid nu och jag har inte direkt gödslat med fysioterapi så det har varit välbehövligt. Många nålar har det blivit men han har konstaterat att kroppen är i förvånansvärt bra skick med tanke på årstiden. Jag hoppas verkligen att det kommer att fortsätta funka att ta mig till honom då och då framöver för han är guld värd för min kropp och jag vill verkligen inte byta naprapat. Nu känner jag mig förberedd för att träna hårt ett tag igen. För så ser planeringen ut. Jag tror nämligen att fasta rutiner och fokus på min egna träning kommer att göra susen.

Min blivande arbetsgivare var den som jag hade högst upp på listan när jag funderade på hur och var jag ville jobba framöver och var innefattade bra möjligheter till det som under många år var kittet i min träning, transportlöpningen. Jag har nu flera bra varianter för att lösa det och lär variera både väg och form på den efter vad som i praktiken visar sig funka bäst. Jag känner min oerhört sugen, inte bara på arbetsuppgifterna, utan på att få tillbaka transportlöpningen i livet. Då känns det alltid som jag utnyttjar tiden snarare än att ta tid från något annat. Var jag hamnar får jag ta och berätta så småningom men jag väntar tills jag faktiskt har börjat jobba där.

SkuggadbokWeb

Ha det,

Mackan

Märkligt kvicka ben

Om november var en uppstartsmånad för mig så är december en riktig månad. Om jag nu ska träna på riktigt är det skönt att få lite referenser på var jag står i mina olika färdigheter. Att fundera och tro var man står är bra, att veta är bättre. Första testet gjorde jag i förrgår i form av gammal hederlig och strukturerad intervallträning. Fram och tillbaka på en asfaltsträcka som jag sprungit mina pass på i många år. Av någon anledning (kanske för att den ligger på en öppen yta) blåste det som vanligt. Av en annan anledning (sträckan har höjdprofilen som en grund skål) får man alltid en fin start på varje repetition. Det känns på något sätt tryggt att veta att det alltid blir jobbigt när jag springer där och eftersom att jag vet att det blir så jobbigt sjunker förväntningarna.

När jag springer på bana tror jag nästan alltid att det ska gå snabbare än vad det gör eftersom det är så platt. Jag lyckas konsekvent förtränga att jag är ovan vid att springa avslappnat i kurvorna och så går det något långsammare än förväntat. När jag är ovan. På asfalten är det däremot bara att bomba på i färdriktningen och det var vad jag gjorde. Dock ett något försiktigt bombande. Jag gillar att kunna genomföra mina pass som planerat och är jag ovetande om min kapacitet får jag vara lite defensiv. Jag valde en känsla som borde ta mig genom alla mina 16 repetitioner och vid kontrollpunkten efter 500 meter såg jag att den matchade farten rätt bra. Sen var det som vanligt. Det blev en lätt progression genom hela passet och som vanligt kom tankarna på att skita i allt ungefär halvvägs in i passet. Eftersom jag nu ville testa vad jag gick för höll jag inte igen det minsta under andra halvan och det blev jobbigt till på gränsen att jag kräktes på slutet. Men så får det vara när jag testar vad jag går för. Kombinationen svag uppförsbacke och motvind sista biten på repetition nummer 16 är inte att leka med.

Jag hade en känsla av ungefär hur snabbt det gick under passet men det var inte förrän i går kväll jag tittade på tiderna och det gick märkligt fort. Inte fort i absoluta mått mätt men fortare än vad jag hade trott givet kyla, vinterkilon och oform. Sen funderade jag lite och insåg att jag har ju faktiskt fartlekt regelbundet. Inte mycket, men regelbundet. Självklart gör det att det finns kvar en del fart i kroppen men det är så lätt att glömma att det jobbet är gjort när i princip ingenting har klockats.

Så, ingen fara med fartkapaciteten givet mina blygsamma ambitionsnivåer för våren men på ett års sikt måste det bli bättre för att matcha ambitionen. Nästa gång det är dags för test är det 10 km snabbdistans som gäller och där tror jag knappast att jag kan räkna med att bli positivt förvånad. Det lär bli vidrigt. Men fram till dess tänker jag springa ett och annat intervallpass. För att jag kan och för att det är roligt. Det är några speciella pass i min bok jag har i åtanke.

BokenHa det,

Mackan

387 meter

Händelser, dofter och ljud väcker lätt minnen och det här minnet väcktes av att jag ska till Alingsås nästa vecka och det är ett minne som är rätt speciellt för mig. Ett minne som i det stora är helt betydelselöst men som nog är en indikation på vad den här löparen gillar bäst. Rubrikens 387 meter är sträckan jag just mätte upp över min första intervallrunda. Start och mål var utanför grinden hos mormor och morfar på Viktoriagatan och sen sprang jag Björkvägen, lilla stigen längs järnvägen, Bokvägen och tillbaka ut på Viktoriagatan. På den tiden hade jag ingen aning om hur långt det var och jag har svårt att tro att jag brydde mig om det. Vad jag däremot brydde mig om var hur lång tid det tog. Mina intervallpass runt kvarteret bör ha ägt rum för i storleksordningen 40 år sedan så jag var inte så gammal men jag hade klocka och har man klocka kan man tävla mot sig själv. Det var det jag gjorde.

Varv på varv helt själv. Vila? Tills jag hade tröttnat på att vila och kunde attackera förra varvtiden igen. Träningseffekt? Sket jag fullständigt i. Det var en lek för mig och jag lekte på det sätt som passade mig bäst. Det var ingen vuxen som hittade på hur jag som barn roligast tränade utan det var just en lek. Inget jävla lufsande utan pang på med intervallträning trots att jag inte visste att det var intervallträning jag höll på med.

Intervallträning – när barnet i mig själv får välja.

Ibland får jag läsa att intervallträning är skadligt och att ”man” tappar lusten om ”man” jagar tider och har bråttom i spåret. Lite extra lustigt blir det när jag läser det hos relativt nyblivna löpare. Löpare som kanske varit igång i 2-3-4 år. 40 år efter mitt första kontrollerade intervallpass tycker jag fortfarande att det är roligt att använda klockan och att springa så snabbt jag kan på olika rundor eller intervallsträckor. Hade jag inte intervallat mig fram på mina första rundor hade det nog inte blivit någon löpning alls för mig. Lusten kan definitivt försvinna av skador som är följder av att man kör för hårt men glädjen av att springa fort försvinner nog inte av att springa fort om det är det man tycker om. Det krävs att man tar det lugnt och bygger upp sig för att tåla farten men att vi skulle tröttna på löpningen för att vi gärna jagar tider tror jag inte på. Gillar vi att jaga tider och resultat är det större risk att vi tröttnar om vi ska gå mot vår egen natur och bara lufsa fram. Min natur är att det ska gå undan och den sitter djupt rotad.

Jag kan numera uppskatta skönheten i det långa och relativt lugna också men det får inte gå för långsamt för om det liknar promenad mer än löpning tar jag hellre cykeln eller sitter kvar i soffan. Är det löpning ska jag springa, inte hasa mig fram. Det är i känslan av fart min rörelseglädje finns och jag hoppas att det är en glädje jag hoppas finns kvar om 40 år. Något säger mig att jag nog hellre kommer att intervallträna då också. Jag undrar om dom håller banorna på Rimvallen gräsfri till dess? Annars får jag väl dundra runt kvarteret runt hemmet med rullatorn.

FramsidaWebSmall

Ha det,

Mackan