Hummer, bad och skofynd

Nu har vi varit på plats i två hela dagar och det börjar bli dags att blogga av sig lite! Något väldigt intressant var att första dagen avlöpte utan jetlag. Fram till kvällen i alla fall, sen kom den. Men dagen funkade kanonbra. Morgonjogg runt Bass Rock i friska vindar var rikigt skönt och sen var vi ute på turné större delen av dagen. Baddaren var sjukt imponerad av mitt trumfkort, Motif #1 i Rockport. Jag var inte fullt lika impad av hennes pappershus från tidigt 1900-tal men vi fick många goda skratt åt det. Sen var tyvärr fortet vid Halibut Point som jag tänkt att vi skulle klättra upp i stängt, dock en fin promenad dit. Kvällen avslutades med färsk hummer och en Fishermans Brew. Kungligt!
Gårdagen innebar en regnig start vilket vi hade väntat och planerat för. Dags att åka på en längre turnê! Men det är dumt att ge sig ut i morgonrusningen så jag startade dagen med löpning. En pinsamt långsam snabbdistans med ett efterföljande bad i havet. Sex grader varmt! Kroppen verkade ha gått upp i full jetlag och det hände verkligen ingenting när jag tog i men badet gjorde i alla fall susen för att vakna upp.
Sen styrde vi kosan nästan hela vägen ner till Rhode Island för att åka till en jätteoutlet för massor av fina märken. Och jag får erkänna att den överträffade mina förväntningar. Det var faktiskt bitvis löjligt billigt men på det stora hela höll vi oss till det på inköpslistan. För att ge ett exempel så köpte jag på New Balance Store två par Zante och ett par andra nya raceskor jag inte sett i Sverige. Ovanpå det en tisha och en stor bodyglide och hela kalaset gick på dryga tusenlappen.
Nyshoppade och nöjda begav vi oss till Hopkinton, som av en slump (not) ligger ett par mil norr om outleten. Dags att visa Baddaren banan. Det var häftigt att komma till starten utan andra löpare och det var en lätt surrealistisk känsla att köra banan med bil.  Dessutom var det nog första gången jag såg själva startlinjen! Banan kändes både snäll och kort så för att dra ut på det hedrade vi Wellesley lite extra med en fika där innan vi tog oss an Newton Hills så att Baddaren kunde få se var hon ska stå på maratondagen.
Vi hann hem till Gloucester strax innan mörkret föll och avslutade en lång dag nere på det lokala bryggeriet med öl och Lobsta Mac ¨n Cheese samt Fish ¨n Chips.
Nu väntar en ny dag men i strålande solsken.

DSC03909.JPG

Ha det,
Mackan

Kontraster

Det svänger snabbt här må jag lova. I går morse var det ett lätt regn och dimma. Ett rätt behagligt väder som blev ännu behagligare. Det började friska i men jag anade en svag sol i antågande och den kom. Den kom precis lagom tills jag skulle ut och jogga en sväng och det blev riktigt skönt. Runt 18 grader varmt och härlig vind som gjorde att lukten av tång och salt sköljde över mig när jag sprang längs kusten. Jag fick den där känslan av genuin lycka. Känslan när alla detaljer blir tydligare och jag känner mig närmare allt. Ute på klipporna tog jag en liten paus och klättrade ner från landsvägen för att komma ner till vattnet. Jag lyckades med nöd och näppe undvika en rejäl dusch men jag lovade i stället mig själv ett bad när jag kom tillbaka till stranden.

När jag kom till min hemmastrand slängde jag av mig skorna och avslutade barfota i vattenbrynet. Barfota, splits och keps. Inget annat. Jag hade blivit ordentligt svettig i en värme jag inte känt sen förra säsongen och när jag var klar hoppade jag i vattnet. Friskt. Väldigt friskt. Men skönt, väldigt skönt. Jag joggade långsamt upp till hotellet och kände mig enormt levande och väldigt glad att jag valde att återvända till Gloucester. Ner till stan för en öl och löjligt färsk friterad fisk. Min kropp var fysiskt inställd på middag men det var jag rätt ensam om så för att hitta folk fick jag ge mig ut på en promenad. Bostonjackan är en enormt bra anledning för folk att ta kontakt och jag fick många trevliga samtal innan jag tog mig hem tilll hotellet.

Kontraster var det: Det fina vädret hade försvunnit och nu ersatts av kraftigt regn och blåst. Vindar som tilltog, regn som tilltog. Det riktig ven om hela hotellet och jag kände mig som om jag var mitt i en bok av Stephen King. Ett öde strandhotell off-season och ett oväder. Det knakade och brakade överallt men med en jetlag som hette duga var det inga problem att somna. Jag vaknade några gånger och undrade om hotellet skulle blåsa omkull och när jag till slut gick upp och tog bort gardinererna låg det snö på marken. Snö! I går badade jag och nu hade det varit snöstorm. Inte mycket men ändå. Jag tror jag skippar badet efter dagens löptur. Jag ska skippa badet men jag ska fortsätta att semestra med gott humör. Jag har det väldigt bra.

Bild

Ha det,
Mackan

Sista rycket innan jag drar till Beantown

I går kväll vid tiosnåret övergav jag datorn och lät den sätta igång med backuper alldeles för sig själv. Tjugo över sju satte jag mig vid den igen för att påbörja de sista avslutande grejerna så att jag kan lämna Sverige med ett relativt tomt bord. Om inte helt tomt så i alla fall med instruktioner till mig själv. Det är bra att veta vad jag måste göra när jag kommer hem. Dessutom instruktioner till Baddaren så att hon kan leverera böcker till privatpersoner, boklådor och bibliotek på ett korrekt sätt. Det kan vara lite lurigt för det är olika fraktsätt beroende på vem som beställer och hur mycket som beställs. Men jag tror att jag på tre sidor lyckats beskriva hur min orderhanteringsprocess funkar. I samband med att jag gjorde det insåg jag att hyllorna med förpackningsmaterial och kuvert gapade farligt tomma. Bara att åtgärda. Nu tror jag att allt finns och det enda jobbrelaterade måstet är att de sista träningsprogrammen ska levereras innan jag åker.

Det blev lite stressigare än planerat den här veckan och det har gjort att jag fått mig en liten nedtrappning trots att jag inte hade planerat det. Det blir ju lite att kasta pärlor till svin när man trappar ner utan att riktigt ha trappat upp. Kroppen känns plötsligt  väldigt pigg av men jag ska försöka få till ett kort och hårt fartpass under helgen så att jag väcker den rejält. Om inte annat väcker jag röven. Jag har fått en del uppmuntrande ord av folk att det kommer säkert att gå bra på maran och det är väldigt snällt. Jag uppskattar välviljan men jag blev ännu gladare av dagens samtal med Laser.

Hur är det med formen, är du fet och otränad?

Ja, med mina mått mätt är jag det. Det är ett krasst konstaterande och jag gillar ärlighet. 5 kg högre vikt än när jag sprang Bostonmaran 2009 och säkert 50 mil mindre i benen under året än då, dessutom med betydligt lägre kvalitetsandel. Det kanske går hyggligt trots alla med en bra dag och en utvilad kropp men sannolikheten talar inte för det. Maran är en distans där man inte kommer undan med fusk. Så är det bara och jag kom under eftermiddagen på mig att tänka att det är helt okej. Jag springer i någon fart tills jag blir jättetrött och sen är det förhoppningsvis inte så långt kvar och jag dör inte helt. Eller så gör jag det och då är det bara att gilla läget. Jag känner mig ovanligt lugn över det. Jag har stressat så jädra mycket på sistone för att vara i fas med allt annat att det känns oerhört skönt att få åka på semester. På måndag går flyget och på lördagen ansluter Filip, sen blir det maratonlopp innan jag möter upp Frullo i NYC på tisdag eftermiddag. Sen kommer vi att kampera ihop i en bunkbed på YMCA i åtta dagar och det ska bli skitskoj. Vi har inte rest långt tillsammans på 15 år men brukar alltid ha roligt.

Så var det med det! Kanske blir det något mer blogginlägg innan jag drar men jag lär blogga från Amerika, med min vanliga jetlag kommer jag att ha ett par timmar över per dag när ingen annan är vaken. Då sitter jag de första dagarna och tittar ut över Good Harbour Beach i min lilla pärla Gloucester, MA. Det är allt annat än stress – snarare antistress.

DSCN1325

Ha det,

Mackan

Kärleken till Gloucester

Ibland blir jag så förtjust i platser jag besökt att jag bara måste återvända och nu är det dags igen. Jag har nu bokat flyget till Boston och jag ämnar att direkt efter landning bege mig ut på Cape Ann och närmare bestämt till Gloucester. Ett gigantiskt rum är bokat med utsikt över Good Harbour Beach och det är en plats jag vet att jag trivs på. Det kommer att bli riktigt fint att jogga runt de sista passen längs havet med vågorna som slår. Det kommer att bli riktigt fint att njuta av en hummer och öl nere i hamnen. Det kommer att bli riktigt fint att ha ett rum med enklare matlagningsmöjligheter så att jag slipper gå upp tre kg den sista veckan.

Sist jag var i Gloucester blev jag förälskad. Jag blev så förälskad i platsen att jag fortfarande med jämna mellanrum läser deras lokalblaska på nätet. Jag kan inte sätta fingret på vad det var men jag kände en enorm harmoni just där och nu får jag återvända. Jag tänker strosa på gatorna och prata med folk och jag tänker ge mig ut på bilturer och utforska närområdet. Någon dag kanske jag sticker in till Boston och känner av läget innan jag flyttar in till Beantown på lördagen när Filip kommer.Om någon tvivlar på att det är fint så är det bara att kolla in bilden, så ser världen ut betraktad från just Good Harbour Beach. Sugen på pre-camp där? Hör av dig till mig så kan jag kanske hjälpa dig.

DSCN1326

Ha det,

Mackan