Det är måndag i dag och det är den måndag som startar årets första tävlingsvecka. Vad passar då bättre än att på något symboliskt sätt sluta den cirkel jag känner att hela den är återuppbyggnadsfasen har varit. På juldagen var jag och Baddaren ute på Bogesundslandet och sprang. Jag visade henne min så kallade Krokodiltallsrunda. Den fina skogsrunda som jag så gärna återvänder till när jag bara vill ut och njuta. Då var det mörkt och kallt och det låg lite snö på marken. I dag återvände vi ut till just den rundan och njöt i stället av sol, fågelkvitter och barmark. För mig var det återhämtning och för Baddaren lite mer än återhämtning. Det gick ganska exakt 10% snabbare än vad det gjorde på juldagskvällen och kändes bra mycket lättare. Så kan det bli med fyra månader av uppbyggande träning.
Något annat vi gjorde den där första träningsveckan i slutet av december var att springa Fortifikationsvarv. Fem stycken blev det den gången och det var en nära-döden-upplevelse. Jag tog mig knappt uppför helvetesbacken i mitten av rundan utan att kräkas den gången. Men jag tror på att ha något att se tillbaka på för att se hur kroppen svarar bättre och bättre, då blir det till att ta i även när det inte finns någon form alls. I går var det examinationsdags på det där hemska men ändå så underbara varvet. Jag har designat det för att vara ett jädra bra testvarv och det är det som är det underbara. När man börjar komma i form så finns det nämligen delar av varvet där kroppen ska kunna återhämta sig från det som närmat sig maxpuls. Och som jag återhämtade mig i går. Det var som natt och dag mot referenspasset i december. Visst blev jag trött uppför men spyan var aldrig nära och jag kunde komma tillbaka efter helvetesbacken varje varv.
I jämförelse mot i vintras sprang jag varje varv i snitt 60 sekunder snabbare och det är rätt mycket på 1600 meter. Så mycket kan man få ut av fyra månader av träning som mest varit fokuserad på styrka och uthållighet. De enda två riktiga snabbhetspass jag sprungit är två pass med korta intervaller på asfalt. Det samt en snabbdistans på asfalt. Skonsam och uppbyggande träning där alla hårt pulshöjande pass skett i skogen eller i form av konstant uppförsbacke på löpbandet. Mina ”älskade” pass med konstant 15% lutning som mål under våren och det var ett mål jag fixade för ett tag sen.
Så i morse slöts cirkeln och nu får jag vara så förberedd jag kunnat hinna bli inför England. Hur det går där vet man aldrig men jag har tagit mig dit skadefri och med riktigt bra utveckling. Ett gäng personer har på sistone sagt att jag ser ut att vara i form. Själv påstår jag att det är nog halvåret kvar till bra form men jag är nog i nog bra form för att kunna tävla på det sätt jag vill tävla. Det vill säga att jag är i nog bra form för att kunna ta ut mig rejält på rätt sätt. Det kommer inte gå lika fort som jag skulle vilja att det gick men det är en annan sak. Det skulle jag velat mycket tidigare i så fall om det skulle kunnat vara verklighet. Hur man än vänder och vrider på det så har jag gjort det sjukt bra de här fyra månaderna och med det är jag nöjd. Nu ska jag skörda lite grädde på moset. Eller skum på ölet. Eller myntasås på lammet och det ska bli så otroligt kul! För det är för det kuliga jag gör det här.

Ha det,
Mackan