Träningsvecka på sitt sätt …

Ja det här blev inte mycket till träningsvecka om jag ska titta på den egna träningen. Jag var nödd och tvungen att gå på en väldigt hård massage i måndags och så långt allt gott. Men sen verkar det som att jag åkte på det som Baddaren åkte på veckan innan. Något litet litet knas som låg där och ville bryta ut men som aldrig bröt ut. När jag sprang blev det samma känsla som den där veckan runt Stockholm Marathon fast nu är pollensäsongen över. Segt och det hände inget. Kroppen svarade inte alls. Nu har jag valt att inte stressa och när helgen kom kände jag mig okej igen. Då kom nästa farthinder.

Jag hade planerat ett intervallpass i går morse för att stöka undan det innan jag skulle göra helgens roligaste aktivitet. Mer om det några rader ner men först farthindret. Medan maten smälte tänkte jag att jag skulle betala lite räkningar och jag noterade att augustis kreditkortsnota kommit. Jag går alltid igenom den noggrant men nu såg jag att något var tokfel redan på summan. Den var hög. Alltför hög. Någon knickedick hade uppenbarligen kommit över mina kreditkortsavgifter så i stället för att springa satt jag i telefonkö. Länge. Jättelänge. När jag hade köat klart, spärrat kort och fyllt i anmälan om att jag vill ha tillbaka mina pengar så var det 15 minuter kvar till avfärd mot Bosön.

Duscha, på med människokläder och sen åkte jag iväg. Ingen lunch hanns med men jag fick i mig ett par bananer och en kopp kaffe när jag kom fram. Det var IK Akele som hade varit påpassliga och hört av sig till mig under min semester. Jag fick en förfrågan när jag var lagom utvilad och tänkte att det här hinner jag med. 2½ timme hade jag fått till förfogande till att prata löpning på deras löparläger och det var på ren svenska skitskoj. Jag fick lite feeling för två veckor sen och skrev ihop helt nytt material och jag tror det landade bra. Fick i vilket fall som helst en massa positiv återkoppling både i paus och efter föreläsningen. Det var tydligen lite annorlunda på ett bra sätt. Jag vet ju inte vad jag gör annorlunda för jag är bara jag och det är trevligt att dom sa sig uppskatta det. Jag önskar att jag hade tid att göra sånt oftare för det är otroligt inspirerande att prata för inbitna löpare. En varierad grupp med allt från Sverigeelit till, ja jag vet inte riktigt vad. Satsande löpare i olika åldrar helt enkelt. Så även om jag inte tränade själv fick jag prata träning.

Jag blev kvar lite längre än jag tänkt och när maten var tillagad, uppäten och smält var jag inte sugen på löpning längre. I dag kom prioriteringssvängen in i spel på riktigt. Skönt löparväder men givet att baksidan har krånglat för inte alls länge sen och jag lovat naprapaten att styrketräna så gick det inte att prioritera långpass. Jag har massor av långpass i benen och det kommer inte att hjälpa mig att orka sträckan om jag inte kommer till start alls. Så jag kompromissade. Tung backlöpning som uppvärmning och sen fokus på enbensövningar. De senare gick riktigt bra men framförallt gick backpasset bra. Nu provade jag inte den här sortens backträning förrän för knappt två år sedan men jag slog i vilket fall som helst personligt världsrekord. Det tolkar jag som att kroppen är frisk, att jag har gjort något rätt men vet ju även att benen är rätt utvilade. Ändå en stor skillnad mot veckans tidigare försök när kroppen inte alls svarat. Yay!

Har jag tappat lite träning i veckan? Ja. Har jag fixat att komma i form på sex veckor förr? Ja. Minns tydligt när jag kom hem efter två veckor av festande i Aten och på sex veckor tog mig till personligt rekord i Amsterdam. Det här blir nog bra och det viktigaste är att jag kommer till start och att jag kan springa mig trött.

Ha det,

Mackan

Tack för en grym föreläsning!

Det var precis vad den sista av dom utsläntrande eleverna vände sig om och ropade när jag hade avslutats gårdagens föreläsningar. Jag var på Stadsmissionens gymnasieskola och höll gratisföreläsningar för totalt tre klasser och det är väldigt spännande att vara ute på skolor. Det är ju inte eleverna som plockat in mig som föreläsare utan någon lärare eller samordnare som tycker att dom behöver höra något. Det är inte nödvändigtvis samma sak som eleverna är intresserad av. Dom första två klasserna var rätt knepiga och det kunde jag ana redan innan jag satte igång. Mycket stoj och stim och läraren fick säga åt dom på skarpen att nu måste mobiltelefonerna stängas av. Som bonus pågick det spännande grejer i samlingslokalen utanför klassrummet som både lät och syntes. Jag gjorde mitt bästa men det var oerhört svårt att nå fram till alla. Vissa var genuint intresserade men andra hade fokus någon annanstans. Jag hade helst velat köra det som en lång frågestund men det var uppenbarligen bara att glömma utan jag fick konstant adressera de som var med på tåget och försöka ta dialogen därifrån. Det gick ändå helt okej och jag tror att de som faktiskt var uppriktigt intresserade fick ut något bra av det.

Den sista gruppen var däremot skitskön. Samma föreläsning men det märktes från första minuten att här fanns det ett intresse i hela gruppen. Det gick att få ögonkontakt med dom flesta i gruppen och med ögonkontakt blir det lättare att kommunicera. Dessutom fanns det ett par att slänga käft med och det gillar jag. Det här var en grupp som ville lära och jag fick vatten på min kvarn när jag hörde att dom gick en linje som kanske kräver lite mer av eleverna. Jag kan inte svära på hur det är i dag men när jag gick i gymnasiet så gick de första två klasserna en linje där jag upplevde att folk var mindre motiverade än eleverna i den sista typen av klass. Att döma av det här lilla urvalet är det likadant nu. Det ska bli intressant att se om det blev stora skillnader i betyg på mina föreläsningar. Den här typen av föreläsningar håller jag genom en organisation som heter Transfer och motprestationen som skolorna gör är att alla elever ska betygsätta föreläsaren. Även om jag höll samma föreläsning så vet jag själv med mig att jag blir lite mer engagerad när jag ser att folk är intresserade och det bör speglas i mitt betyg.

Hursomhelst, det viktigaste jag vill få fram med det här blogginlägget är att Transfer behöver fler föreläsare. Det är en möjlighet för alla yrkesverksamma att ge tillbaka lite till skolsystemet och en möjlighet att påverka ungdomar. Du ger lite av din tid och kunskap när det passar, givet att du blir godkänd som föreläsare av Transfer vilket sker/inte sker efter en intervju. Det är ingen stor uppoffring att göra och dessutom ett sätt att faktiskt komma ut och se hur det är i skolorna och inte bara sitta och tycka hemma i soffan. Som bonus brukar man kunna få väldigt intressanta frågor av eleverna som kan väcka egna tankar om sitt yrke och sin roll. Transfer är Sveriges största organisation för förmedling av föreläsningar till skolan från näringslivet. Syftet är att skapa insikt i yrkeslivet samt att inspirera till studier, egna initiativ och entreprenörskap. Transfer är en neutral plattform mellan skola och näringsliv – ideellt, icke-vinstdrivande, politiskt obundet och finansieras gemensamt av partner, såväl näringslivet som offentliga medel.”

Ta chansen att ge ungdomarna något annat än det de får av föräldrar och lärare! Själv får du tillbaka något genom att träffa eleverna och dessutom tillgång till en hel del kostnadsfria utbildningar och seminarier. Vinn-vinn.

cloud1344930107348Ha det,

Mackan

En väntande turnévecka

Med Baddaren på vift och en ensam söndagskväll passar jag på att blogga en skvätt. Nästa vecka är en vecka jag sett fram mot ett tag eftersom jag hastigt och lustigt fick en anledning att åka ner till västkusten och verkställa ett antal besök. Besök som jag under lång tid lovat att göra. Den konkreta anledningen till att jag åker ner är att jag ska prata löpning när Lerum Friidrott drar igång sin löparsektion. Jag blir glad när sånt händer och jag ska föreläsa om smarta vägar för en långlöparkarriär. Inga intervaller eller konkreta träningsupplägg utan mer prat om hur man kan utvecklas som vuxen löpare genom att tackla det man står inför i såväl med- som motgång. Samt självklart om allt som kan komma upp på vägen. Det är skoj att göra sånt här och jag hoppas att det är starten på en stor och aktiv sektion i Lerum Friidrott!

Egentligen skulle jag kunna åka fram och tillbaka över dagen men i stället åker jag ner och hälsar på El G med familj redan på fredag kväll och så hinner jag träna med G på lördagen innan föreläsningen. På lördagskvällen blir det öl på Kråkan med ett gäng löparkompisar och sen springer jag på söndagsmorgonen långpass och lunchar på Hisingen med mannen som alltid springer med glans. När jag fått i mig lite krubb åker jag till Alingsås och hälsar på min mormor som precis fyllt 95 innan jag fortsätter norrut igen.  Jag tror minsann att jag fyllt hela helgen till bristningsgränsen men det gäller att passa på när man är ute på vift. Det finns fler som jag borde hälsa på men det här är vad som hinns med!

Fast först har jag en väldigt späckad vecka att försöka hantera på bästa sätt. Allt som skulle hunnits med förra veckan hanns visst inte med. Det blir nog till att gå upp tidigt i morgon…

???????????????????????????????

Ha det,

Mackan

Turnéliv

Nu sitter jag äntligen ute på altankontoret iklädd endast shorts och keps. Mitt älskade altankontor med utsikt över gräs, blommor och träd. Här härskar lugnet och det uppskattar jag. Malmötrippen blev en märklig resa som ordnade upp sig till slut. Jag är ett stort fan av att vara på plats i tid om jag har kommit överens med någon. En överenskommelse är en överenskommelse och då vill jag göra mitt bästa för att hålla min del av avtalet. Man kan inte råda över allt som händer men jag gillar att ha den där marginalen som gör att det kan hända saker utan att det sabbar allt och i onsdags hände det. En marginalätare av klass.

Min plan för dagen var att ta ett tidigt tåg ner och utnyttja tidsglappet som jag då skulle få till ett träningspass i parken och sen umgänge med vänner. Allt gick bra ända ner till Älmhult där tåget tyvärr körde över någon i typ 100 km/h. Jättehemskt på alla sätt och vis men bara att acceptera läget. Jag läste vidare i min bok och minuterna vi stod stilla började bli till timmar och jag insåg att jag skulle inte hinna komma fram tills föreläsningskvällen började. Tur i oturen var jag sist på dagordningen så det fanns ingen anledning till att stressa upp sig men det kändes som att det var läge att försöka agera.

Jag började gå runt i tåget och utanför för att få reda på vad som händer. Inte mycket. Men så råkade jag överhöra ett samtal om att dom hade fått fram en buss till Malmö och jag rusade bort och hämtade min packning och till den eventuella bussen. Det var en minibuss för 16 personer utan packningsutrymme men vi var några stycken desperata själar som vill komma fram i tid och packade som sillar rullade vi söderut. Sakta men säkert i den gamla dieselbussen. Utan annat än en tallrik fil, en banan och två mackor var jag mer än lovligt trött och stel när vi rullade in på Malmö C ganska exakt 10 timmar efter att jag startat min resa.

Men, jag kom fram och kunde med ett par nya mackor i magen hålla min föreläsning och jag inbillar mig att det gick bra trots en omtumlande och lång dag. Tyvärr snodde ju olyckan en del av min planerade umgängestid med vännerna men vi kunde få oss en drink och några timmar av skitsnack i alla fall efter föreläsningen innan jag for norrut igen på morgonen. Lite är bättre än inget. Tack A och M för gästvänligheten och det trevliga sällskapet!

Nu ska jag in i mina vanliga rutiner igen och komma ikapp med diverse saker som hamnat långt ner på prioritetslistan den senaste tiden. Sommardäck till exempel, det känns som en bra idé när det är 20 grader varmt och sol!

DSC_0477Ha det,

Mackan

Schlagerdags

Jag har förstått att Malmö väntat länge på mig och några till. Semifinalerna för ESC verkar redan vara igång i morgon när jag anländer men som tur är så är jag direktkvalad till Swedbank Arena. Till skillnad mot Emelie de Forest och dom andra tänker jag inte sjunga en enda ton utan hålla mig till snicksnackande. Prata skador och sen umgås med goda vänner. Skador är aldrig roligt men det kan vara väldigt intressant och med en löparvåg bland vuxna mitt i snabbfixarnas gyllene tidsålder är det ett högaktuellt ämne.

Folk blir skadade och folk får långa träningsvilor och det ofta helt i onödan. I onödan eftersom det så ofta beror på en kombination av okunskap och en oförmåga att stanna upp och tänka efter. En oförmåga att lyssna på kroppens signaler och att söka hjälp. Det är så lätt att hamna i sin träningsbubbla, speciellt om man är anmäld till ett stort lopp. Eller livsbubblan för all del. Att hinna ut på en löprunda hinner de flesta men att ta sig tid till att få professionell hjälp för en känning eller skada är ofta nedprioriterat till dess att det har gått för långt.

Nåväl, jag ska prata mycket mer om det i morgon och det tillsammans med några av de proffs som faktiskt kan hjälpa oss. Jag vet inte om det finns några biljetter kvar till vår skadefestival men finns det så är det här man hittar dom. Det står att det är en viss Marcus Nilsson som ska snicksnacka sist av alla men jag tror att det borde stå Mackan de Forest just i morgon. Eller kanske Mackan de Hill? Nej, det var förra veckan det. I vilket fall som helst ska det bli jätteskoj att hålla en öppen föreläsning. Inte för att det är mindre kul att prata för slutna sällskap men för att nu kanske det dyker upp lite vänner och bekanta!

DSC00283

Ha det,

Mackan

Rent bord

Så väl är det inte på det här kontoret. Det är faktiskt inte i närheten av att vara kliniskt rent från pappershögar. Det mentala bordet börjar däremot renas. I början av förra veckan var min lista av aktiviteter som skulle hinnas klart lite väl lång och det värsta av allt var att en av punkterna var årsbokslut och deklaration. Trots att jag gillar att pilla med siffror är jag inte fullt lika förtjust i att sitta med blicken i backspegeln som att titta genom vindrutan. Och ett årsbokslut är ju just det. Men nu är det inne och det känns oerhört skönt. Jag har en punkt kvar på min lista av timeboxade måsten och sen kan jag faktiskt börja fylla på med petitesser som att sätta på sommardäcken och annat tjafs.

Ska jag vara helt ärlig är trots allt det mesta på min aktivitetslista roligheter eller förberedelser till roligheter. Att det måste hinnas klart i tid betyder ju inte att det är trist, bara att det gäller att ha koll på att det inte missas. Vän av ordning tycker säkert att jag är en fegis som ville ha årsbokslut och deklaration klart redan nu men jag ville dels ha chansen att reda upp eventuellt strul och dels är det mycket på agendan den närmaste månaden. Föreläsningar, event och tävlingsläger står på agendan förutom de vanliga fasta uppdragen och plötsligt är luckorna få till koncentrerat siffertrillande.

Mycket kul på gång och för en gångs skull är en av bokningarna en öppen föreläsning. Ja, man måste förstås boka plats men jag ska snacka på en temakväll om idrottsskador i Malmö om tre veckor, den 15/5. Den kommer att vara på Kulans idrottsskadecentrum och det är jag, fotbollslandslagets sjukgymnast och två andra som ska dela med oss av vår kunskap om teori och praktik. Jag får stå för det praktiska perspektivet av att vara skadad och hur man kan komma tillbaka. Hela inbjudan ligger här så bor du i Skåne vore det jättekul om du anmälde dig! Jag lovar att inte föreläsa in splits den här gången och jag är säker på att det kommer att bli en väldigt givande kväll.

Splitsprat

Ha det,

Mackan

Tough Tuesday Special

Idag blir det ett gästspel hos Running Sweden och deras ”Tough Tuesday”. Jag har inga planer annat än att lalla med och se hur dom tränar. Efter träningen har jag fått en halvtimme på mig att prata om löpning i allmänhet och boken i synnerhet. Det känns verkligen jätteskoj att bli inbjuden till att göra det här hos en relativt ny och fräsch organisation där det finns väldigt mycket kunnande om löpträning. Förhoppningsvis kan jag så några nya frön till tankar om träning, tävling och hur man kan utvecklas som löpare. För det är just att så frön till kunskap och löpglädje jag vill göra när jag är ute och pratar. Pratar. Inte predikar. Sånt överlåter jag hellre åt fundamentalister och det är en marknad som känns mer än mättad. Fast vid närmare eftertanke finns det en sak jag skulle kunna tänka mig att predika om och det är glädje. Men hos en organisation som ständigt upprepar ”Run Happy” behövs det garanterat inte.

Fast först ska jag snickra på skyltar till det pass jag ska hålla i morgon och ta emot en ny och fungerande diskmaskin. Du har är saknad!

Run Happy,

Mackan

Image