T-CUP

I måndags hade jag förmånen att få se och höra Sir Clive Woodward på ett föredrag i London. Sverige är ingen stor rugbynation och jag tänker inte dra hans meriter men blir man adlad för sina prestationer som landslagscoach så har man uppenbarligen gjort vissa bra resultat. Jag har inte för avsikt att recensera hela föredraget men det var en sak som verkligen fastnade och det var vad han kallade för TCUP.

Thinking Correctly Under Pressure

2017-05-08 17.17.40

Det handlar alltså om att kunna tänka rätt när man hamnar under press. Vissa är naturligt bättre på det än andra men jag skulle vilja påstå att alla kan bli bättre på det. Vissa brukar vänskapligt skratta åt mina packlistor för maratonlopp eller att jag kanske överanalyserar situationer som kan uppstå under ett långt lopp. Men det var just det här som den delen av föredraget handlade om.

Att jag blev så glad över att lyssna på hans teorier om det här handlade väldigt mycket om att det kändes så jädra skönt att höra någon annan sätta en rolig akronym på det jag själv är så förtjust i men som jag ändå inte bemästrat till fullo. Det är ingen magi på något sätt utan det handlar om att fundera igenom allt som kan hända och redan i förväg tänka igenom hur man ska agera för att slippa hamna i panik eller låsa sig när situationen uppstår. För varje situation som uppstår som du redan mentalt förberett dig  för ökar chanserna för att du kan tänka rätt och agera logiskt. Du har i lugn och ro tänkt igenom situationen och kan agera inte bara logiskt utan direkt. Du behöver inte ägna energi åt att hantera situationen utan agerar bara.

Låter det självklart? Det är det inte. Det är det verkligen inte. Visst kommer mycket av det här automatiskt med rutin när man råkat ut för en massa missöden. Jag brukar inte hamna i panik eller låsa mig när saker inte går som jag vill men det finns missöden som jag kunde hanterat mycket bättre. Som t.ex. Frankfurt 2012 när det var svinkallt och jag inte hade något klädesplagg alls för att hantera så kalla lårmuskler. Det kostade mig många minuter och hade jag tänkt tanken på minusgrader och vind innan hade jag tagit med mig mamelucker. Varken korta eller långa tights hjälpte mig den gången och det visste jag ju egentligen. Men jag hade inte förberett mig och hade ingen strategi. Det var ingen panik eller så, bara jädrigt trist att lalla på i 4 min/km med iskalla lår utan att kunna höja tempot ens när jag var pigg. Jag klarade inte ens av en kortare tempohöjning efter halvmilen sprunget för att komma i vindskydd i en klunga och det handlade inte om många meter fram.

För att illustrera vikten av att vara mentalt förberedd använde Sir Clive två videor. Den första visade finalen i OS 2004 i männens synkroniserade simhopp från tre meter. En final där superduon från Kina falerade totalt i det sista hoppet trots stor ledning. I stället nollade dom sista hoppet och kom sist i finalen. Och inte bara dom misslyckades utan flera av topphopparna inför sista omgången kraschade och grekerna som låg femma inför sista omgången tog guldet. Jag lägger inte ut samma video vi fick se för den hittade jag inte men bifogar en annan som visar lite mer. Kineserna var vad jag förstod obesegrade innan den här finalen och borde verkligen kunna hantera press. Dom borde vara helt trygga i att hantera en finalhoppning. Det borde även de andra topphopparna varit. Kolla först videon och sen ska jag berätta vad som hände!

Jo det som hände var att en streakare dök upp mellan näst sista och sista omgången. Hopparna fick spendera en lång tid isolerade i omklädningsrummet, två och en halv timme tror jag det var. Där satt dom och kunde begrunda sina avslutningshopp. Lite. För. Länge.

Clownen i filmen ovan ställde alltså till det i hjärnorna på killarna så till den milda grad att en stor del av hopparna inte kunde hantera det. Kunde dom förutspått att det här skulle kunna hända och hur dom skulle hantera det? Kanske inte just det här för just dom men en tennisspelare i Wimledon hade garanterat varit mentalt förberedd på ett längre regnavbrott eller en streakare.

I vilket fall som helst tyckte jag att hela föredraget jag var på var väldigt intressant och gav mig flera skojiga saker att fundera på. Även om jag inte är på olympisk nivå så är det här med att förbereda sig för olika scenarior jädrigt intressant och viktigt. Inte bara inom idrotten utan i yrkeslivet. Vet man redan på förhand hur man ska agera så kommer chanserna öka starkt för att man agerar så. Och ni som ska ska springa Stockholm Marathon om några veckor, tänk redan nu genom vad för skit som kan hända. Personligen har jag aldrig sprungit en mara där exakt allt gått perfekt och det har alltid varit olika saker som hänt. Allt från jobbigt väder till funktionären som välte min drickaflaska och sen stod i vägen när jag skulle hitta den. Eller det som hände på ett kortare lopp när jag sprang fel och gick i mål och fick springa tillbaka och runda idrottsplatsen. Den var jädrigt oväntad men jag hanterade det och försvarade den andraplats jag hade innan fadäsen. Men det var jädrigt tufft att starta om efter en spurt.

Ha det,

Mackan

Annonser

Pollenkollen

Det behövdes inget samtal till Palynologiska laboratoriet för att konstatera att björkarna börjat jobba på allvar igår. Jag fick frågan om jag inte var springsugen igår på Kungsholmen Runt och med alla tävlingar i England nästa vecka var det ett lätt svar. Men även om jag inte hade haft dom hade tävling igår varit en synnerligen dum idé. Jag kände av alla pollen på allvar trots att jag inte sprang och tävlingsglädjen på 95-97% av sin kapacitet följt av 4-8 timmar av nysningar och snorande är begränsad. Bara att vara utomhus så många timmar igår kändes av men det är inte värre än att jag återhämtar mig rätt snabbt när jag håller mig inne en stund. Då håller det sig till kliande ögon och lite mer trötthet än normalt.

Men det är ju så skönt ute och om någon bara stänger av blåsten så att det inte virvlar runt så farligt går det bra och jag får portionera ut utomhusverksamheten i etapper. Jag måste erkänna att jag önskar mig en regnig dag i morgon så att jag får ventilera ut skräpet innan jag åker. Apropå åka så åkte jag till den stora sportaffären och kittade upp mig inför resan med plåster, ispåse och annat smått och gott som kan vara bra att ha om något händer. Inte för att det inte finns att få tag på i England men det känns onödigt att leta efter kvällsöppna apotek om det strular på någon av kvällstävlingarna. För det är lätt hänt och då är det fint att kunna hantera det. Så här ser till exempel min vänstervad ut efter veckans träning. Det går inte att skylla på pollen!

DSC00250Ha det,

Mackan

 

 

Rockad med rekade rundor

Jag hade en ruskigt fin och effektiv plan gjord för dagen men klockan hade inte slagit mycket när telefonen ringde. Det var från naprapaten och han hade fått ryggskott. Ville jag gå till någon annan där? Nej det ville jag faktiskt inte. Är det något akut som alla utbildade fixar är jag inte kräsen men ska jag lägga pengar på en mer allmän besiktning och rundsmörjning vill jag få valuta för pengarna. Så jag kollade om Tortyr-Helena hade någon tid över och det hade hon. Det innebar visserligen att jag var tvungen att ta mig till stan men kunde jag ju faktiskt slå två flugor på smällen. Först tortyr, sen reka rundor för morgondagen och därefter en nödvändig inköpsrunda för att fylla på företagsförrådet. En lätt rockad.

Tortyren blev nu inte mycket till tortyr utan det var snälla händer och eftersom det inte hade behövts någon våldsam behandling fick jag tillåtelse att reka rundor i solen. Vårvinter är den dassigaste säsongen av alla för att springa på stigar eftersom varma dagar och kalla nätter brukar kunna skapa härliga isbanor. Har det blivit så i år? Jajamensan. Jag tror att Helena var lite impad över att jag stack ut och rekade men så här års är det dagsform i skogen och det är roligare för alla om det går att springa där man tänkt springa. Jag rekade och rekade och det får bli obanat i morgon. Testade ett antal varianter på slingor och jag tror att jag hittat något som kommer att funka. Jag hoppas att den halvan av medelgruppen jag ska leda gillar att lyfta på fötterna för det kommer dom få göra. En sak har jag lärt mig genom skogslöpning sen Stenmarks dagar och det är att jag snubblar hellre på en rot än halkar på en isfläck. Trötta kommer dom i alla fall garanterat kunna bli på min syrakulle.

IsigastigenHa det,

Mackan