Cyklister ur en cyklists perspektiv

I dag har jag varit cyklist och det är nyttigt att testa andra perspektiv. Nog för att jag cyklat ganska många mil genom åren men det var ett tag sen och det kändes verkligen som det var dags. Om inte annat var jag nyfiken på hur det är att vara i denna utsatta grupp. Jag tyckte ju att det funkade rätt bra förr. Jag har väldigt sällan problem med cyklister när jag kör bil. Är det någon som är ute och träningscyklar så håller jag mer än gärna ut ordentligt och väntar alltid tills jag kan köra om säkert. Det kostar så lite och är känns självklart.

Jag har hyggligt ofta problem med cyklister när jag transportspringer. Jag är noga med att hålla mig på den delen av den gemensamma banan som har fotgängare ritat på sig men har lärt mig att många cyklister inte är riktigt lika noga med det. Det är faktiskt rätt ofta rätt obehagligt och det gäller att vara på helspänn i skymda kurvor och det har hänt att jag fått skrika rätt ut för att inte bli påkörd. Men vad händer om jag leker cyklist då?

Vanligtvis tar jag bilen de dagar jag inte springer till jobbet men köerna har på sistone varit galna och dessutom tänkte jag prova på lite mer aktiv vila. Det kostar ju egentligen ingen tid utan bara lite svett. Och kanske sega löparben. Men det blir en senare fråga.

Att infrastrukturen för cyklister är skitdålig vet jag sen förut. Bara att komma ut från Täby på ett effektivt sätt är en utmaning för tillfället. Det är byggen överallt och jag var ute och rekade i går kväll för att slippa obehagliga överraskningar och hitta bra väg. Jag har ju tidigare cykelpendlat många hundra mil till stan och vet hur jag normalt tar mig på bästa sätt men min vanliga väg funkar inte alls för tillfället. Jag hittade dock en väg ut som inte var optimal men några minuter hit eller dit spelar ju ingen större roll. Sen var nästa fråga hur jag skulle attackera Solna, denna varböld till trafikkommun, men det tänkte jag lösa på plats.

Hur gick det då? Jo cykelinfran var inte bättre än förr utan precis lika dålig men det får andra skriva om. Bilister hade jag inga problem med alls under min första cykeldag och det vore väl fan själv om det var några eftersom jag mest håller mig på cykelvägar. Fotgängare är ett ständigt orosmoment men jag tog det väldigt försiktigt där dom var i spel så det fungerade även om det ibland är nervöst trots låg fart.

Mina medcyklister däremot, det var ett helt eget kapitel. När jag cykelpendlade mycket för tio år sedan brukade jag kunna bli lite upprörd på en man från Täby MTB som dundrade som en galning genom korsningar där jag själv saktade ner rejält. Sen brukade jag komma ikapp honom igen. Men då var jag hygglig på att hoja. Nu är jag inte så hygglig på att hoja längre utan det är riktiga klenben och jädrar vad jag blev fråncyklad. Där det gick att dundra på längre sträckor utan korsningar hängde jag med bra men där det var korsningar, läskiga kurvor och fotgängare med i ekvationen var det en annan femma. Trots bara en dag på cykeln såg jag massor av situationer där risktagandet kändes jättehögt. Jag fick bland annat tvärnita för en tjej som kom i hög fart mot mig och bara svängde över min bana. Hade jag inte nitat hade vi garanterat krockat och hon bara susade vidare och jag stod som en fågelholk. Eller dom två cyklister som kom rakt mot mig på sin vänstra sida av körfältet när det svängde svag vänster i skymd kurva. Hjärtat hamnade i halsgropen. Men det jag reagerade på mest var just vilken enorm reaktionsförmåga och bromsar folk måste ha med tanke på hur dom susar fram. En man på racer såg jag i alla fall som signalerade föredömligt och verkligen saktade ner i korsningarna trots att (eller tack vare) att han verkade vara en rätt vass cyklist.

Jag har förvisso blivit äldre men det kändes som ett helt annat tempo i cykelstockholm och en helt annan aggressivitet än för tio år sedan. Förhoppningsvis vänjer jag mig vid olaterna och kan läsa dom bättre men den risknivå som många höll i dag är inget jag tänker anamma. Då får det hellre rulla lite långsammare. Det gör ont att krocka/ramla. Men det blir nog till att skaffa en CX för det kommer att bli mycket punka annars med tanke på att det är allt annat än en rak och slät väg framåt just nu.

Just ja, Solna, hur gick det? Det är fan inte lätt där men jag kom uppenbarligen både fram och tillbaka men måste se om det går att lösa med bättre vägar. Ingen hit att passera Solna station när pendeltåget just släppt av 10 000 passagerare. Men det får lösa sig för det är trots allt rätt kul att hoja.

Hojen

Ha det,

Mackan

Annonser

Cyklisterna och jag

Jag springer rätt ofta till och från jobbet och ska jag ta en någorlunda nära och smidig väg innebär det säkert 15-16 km per dag där jag springer på gångbanor.

Gångbanor.

På samma asfalterade sträcka men på andra sidan sträcket är det cykelbana och där cyklar man. Eftersom jag inte tycker om att bli överkörd har jag för vana att springa på gångbanan och det funkar för det mesta bra. Jag säger för det mesta för av någon anledning har rätt många cyklister för vana att också nyttja gångbanan. För det mesta går det bra och dom återgår till sin del när dom ser mig men då och då blir jag tvungen att hojta och vifta för att slippa frontalkrocka. Och ibland blir jag passerad på väldigt nära håll. Det sker vanligen när cyklisterna har möte precis när dom passerar mig.

Varför skriver jag det här då? Jo jag läser rätt ofta om hur cyklister blir jädrigt dassigt behandlade ute på vägarna och det är verkligen inte okej. Samtidigt så läste jag alldeles precis en tråd i en cykelgrupp på Facebook där vissa spyr galla över fotgängare/joggare. Dom är i vägen. Och ja, det händer att fotgängare är i vägen. Det blir så när man ska samsas på trånga ytor och vissa är obetänksamma. Då får man anpassa farten.

Löparskor är inte fordon, en cykel är. Jag cyklar inte för att få träning, jag cyklar istället för att köra bil, buss eller tunnelbana.
Cykelväg är inte i första hand till för träning men miljövänlig transport, och springer dårar runt på cyklisters tra
nsportsträcka då kan bilister lika gärna fortsätta köra i bilar.
Cykler hör inte hemma ute framför bilar och joggare hör inte hemma ute framför cyklar.
Jogga inte runt inne i stan, ta cykeln och åk ut till grusväger eller skog och träna där istället, så miljövänlig trafik får den plats som behövs.

Och som lagen föreskriver så ska gående först som tredje alternativ välja cykelbana. Först när det varken finns gångbana el vägren finns får gående gå el springa på cykelbana. Gilla läget el köp en cykel och cykla om ni nu tvunget ska vara där.

Joggare är ju som att tala med en vägg. Fatta att väldigt många banor är så smala att två målade cykelmyror inte får plats bredvid varandra.

Det skulle faktiskt inte falla mig in att föreslå att cyklister ska gilla läget eller köpa bil om dom nu nödvändigtvis ska vara på vägarna. Det finns plats för alla. Men när man själv vill fram snabbare än andra är det plötsligt okej att bete sig lite hursomhelst. Är det inte så att när allt kommer till kritan så är det samma puckon som ska fram oavsett vad dom sitter i/på för fordon?

Det kommer alltid att vara så att det spiller över av långsammare trafikanter här och där. Fotgängare hamnar på cykelbanor och cyklister är ute i trafiken. Oavsett vad man får eller inte får så måste snabbare trafik ta lite mer hänsyn än långsammare. Om vi byter ut mina dagliga erfarenheter av cyklister mot bilister som nyttjar cykelbanan? Hur skulle cyklisterna uppleva det? Även om bilisten hela tiden har ambitionen att återgå till vägen när han möter dig så är det ändå något skrämmande med fartfyllda fordon som man inte vet ska väja.

Det går ju inte att jämföra bilar med cyklar säger vän av ordning och visst, det är skillnad. Men jag har faktiskt ingen lust att fronta med någon snubbe på 90 pannor som kommer i 30-40 knyck heller. Jag tror att det gör ont. Skitont. Så antingen får vissa cyklister skärpa till sig eller så får jag fortsätta att vara på min vakt för att snabbt hoppa undan när ett skrik inte räcker. Jag misstänker att det är jag som får fortsätta vara på helspänn för vissa ska bara fram.

Det handlar egentligen inte om fordonsslag utan snarare om att vissa människor inte är särskilt förtjusta i att visa andra respekt. Sen är det bara en fråga om fysik vad den bristande respekten kan ge för konsekvens för de drabbade.

Var snälla mot varandra och tänk till lite i trafiken. Är du cyklist, tänk gärna på hur du vill bli bemött av bilarna och sen gör du samma sak mot fotgängarna. Vi fotgängare vill inte heller bli överkörda eller omsusade väldigt tätt inpå.

Och ja, jag har råd med cykel men det ger bättre träning att springa till jobbet än att cykla.

11082560_10205228863574747_615357551400546629_nPeace out,

Mackan

Mackans guide i storstadsdjungeln

Som löpare råkar man inte bara ut för fysiska prövningar utan för rena hinder och faror och här bjuder jag på lite trygg vägledning i den urbana djungeln. Man kan välja att irritera sig på störningsmomenten eller lära sig att navigera mellan dom med ett glatt humör. Notera att samtliga av dessa faror och hinder enkelt undviks genom att springa i skogen. Betydligt mindre skador på grund av björn eller älg än av bilar, cyklar och hundar.

Bilisterna

Det enkla rådet är att helt enkelt undvika dem. Alla andra typer av hinder kan du kanske eventuellt ta befälet över om du är den konfrontationsbenägna typen men bilisten är du chanslös mot. Eventuell kroppskontakt med bilar brukar gå dåligt. Kan du inte undvika dom helt så se i alla fall till att dom ser dig och att du ser dom. I god tid.

Cyklisterna

Det finns några olika typer av cyklister. Är det en galning med stirrande blick och händerna djupt ner i bocken så se för fan till att förflytta dig till närmaste dike. Dom har oftast alldeles för hög fart för att du ska vara intresserad av att krocka. Sen finns det den varianten som sitter på en cykel men som kanske inte nödvändigtvis har koll på vad de gör. Ropa då i god tid så löser det sig. Är du intresserad av en eventuell vingelorgie och kanske en krock kan du skrika högt när du är nära inpå. Det kan vara roande men smärtsamt för en eller båda parter. Senast i somras såg jag en kille få en rejäl pungmangling när Flåsmannen ropade för att undvika att krocka med just den mobilfipplande och vinglande killen.

Lattemammor

Du ser dom gå i bredd och ta upp precis hela din väg. Kommer du framifrån finns det en chans att dom ser dig men bakifrån kommer dom aldrig att märka dig om du inte skriker i god tid. Eftersom dom ofta är djupt försjunkna i samtal om något väldigt mammaviktigt måste du göra ganska mycket väsen av dig. Men gör det på ett snällt sätt för annars kommer du aldrig förbi. Ett par barnvagnar i bredd är otroligt effektiva för att stoppa en löpare.

Lunchgänget

Du har sett dom, kontoristerna som ska ut på lunch och går i en samlad flock. Samma regler gäller som för lattemammor. Dock är dom inte utrustade med samma effektiva spärrutrustning så det går att plöja rätt genom högen. Risken finns dock att du tacklar omkull en kontorist eller två och då gäller det att du har pigga ben om dom tar upp jakten på dig. Ett annat tips från någon som vet, om dom plötsligt delar sig så är det för att det är en vattenpöl i vägen. Springer du då genom flocken kommer det att stänka och ilska uppstår.

Mobilmupparna

Helt jävla oförutsägbara. Dom vinglar gärna fram och tillbaka över gångbanan och kommer inte höra en försiktig harkling. Antingen får du försöka se ett rörelsemönster eller hojta till ordentligt. Risken är att du skrämmer slag på muppen som kanske hoppar rätt åt sidan. Med andra ord, hojta inte när du är precis i bakhasorna om du inte vill studera roliga rörelsemönster.

Dagisklasserna

Dom kan promenera fint i led för att sen plötsligt studsa ut i vilken riktning som helst. Även om du för egen del inte riskerar mycket mer än att snubbla till vid en sammanstötning riskerar du att välta barn som bowlingkäglor om ungen du träffar studsar åt fel håll. Med följden att du får stå ut med höga skrik och arga fröknar. Bättre då att passera i en fart som är marginellt högre än ungarnas.

Stavgåsen

Stavgåsen är den näst farligaste du kan råka ut för av fotgängarna. Även om personen i fråga är ute och tränar och målmedvetet rör sig framåt i en fast riktning måste du se upp för stavarna. Många har nämligen en tendens att vifta med dessa åt alla möjliga håll. Tar du inte ut svängen ordentligt riskerar du att ligga med ansiktet i backen och en stav mellan benen.

Pensionärerna

Precis som barnen är dom lätta att välta och svåra att få kontakt med och det gäller alltså samma regel som vid barnpassagen. Annars kan du få en bruten lårbenshals på ditt samvete och det vill du inte. Inte sällan är pensionären även en stavgås och då får du passera långsamt i en vid sväng.

Hundägarna

Den största fotburna faran. Ja, hundägarna själva brukar vara lätta att passera men det kan vara betydligt värre med koppel och hundar. Speciellt lömskt är det i mörker. Det har hänt mig att hundägaren har varit på ena sidan löpvägen och hunden på den andra och ett koppel mellan. Ser man inte det blir följden att kopplet effektivt fungerar som en snubbellina och det flyger både hund och löpare. Något annat jag med erfarenhet vet med mig att man ska passa sig för är när hunden har en stor pinne i munnen som kan hamna mellan benen. Eller när kopplet är så kort att hunden kan hoppa upp och bita en i rumpan! Mitt bästa råd är att ta en omväg om du vill komma hem hel och ren eller se passagen som vardagsedge.

Följer man guiden minskar risken för blodiga ben på grund av andra människor. Den hjälper dock inte mot is, löv, lera, trottoarkanter och annat som är i din väg.

20080504(001)

Ha det,

Mackan