Passen som utmanar

Att springa på pigga ben i solsken och medvind är egentligen aldrig någon match. Manglade ben, regn och motvind är en helt annan femma. Jag var ju hos naprapaten i förrgår och han gick på vissa muskler så hårt att dom var rejält tryckömma igår. Och idag också för den delen, tackar som frågar. Med totalt två mil tävlingsfart på schemat skrattade jag inte direkt ihjäl mig när jag joggade iväg mot mitt maratonvarv på den sena lunchen. Men jag valde att titta på den fina och låga pulsen och upp mot den skinande solen. Som förvisso hotades av stora och mörka moln.

Alla som provat att springa fort nära inpå en stenhård idrottsmassage vet nu vad som väntar när farten sen ska skruvas upp. Det händer absolut ingenting. Eller det händer alldeles för lite. De första fem km går minst en minut långsammare än vad jag skulle önskat och det är på den tuffa uppförskilometern jag tappar inte mindre än 23 sekunder jämfört med förra veckan. Det är rätt mycket och jag kunde bara modstulet konstatera att musklerna var jättetrötta och gillade inte alls att springa uppför. Under nästa femma hade kroppen vaknat lite och utan att öka ansträngningen gick det i alla fall 40 sekunder snabbare men återigen gick uppförskilometern väldigt långsamt. Då började det hastigt och lustigt ösregna och blåsa och brytreflexen anföll med full kraft. Men jag vet att jag behöver det här och vis av erfarenhet vet jag att kroppen kan börja svara när man minst anar det. Trots kalla bara ben och armar gick farten faktiskt upp den sista milen och psyket vann matchen den här gången. Det tar jag med mig som positivt och jag tar även med mig att jag inte var i närheten av maratonpuls men ändå nog nära för att ändå ge träning för det som ska tränas. Men löpsteget var inte bra i dom här farterna och nu har kroppen 24 dagar på sig att lära sig det om jag vill springa snabbt. Antingen går det eller så går det inte, svårare än så är det inte. Nu kan det i och för sig vara påverkat av de manglade musklerna och när jag mailade med naprapaten var han långt från förvånad över att musklerna inte hade funkat efter den behandling jag fått. Det var snarare väldigt förväntat.

Jag var rätt nedkyld när jag kom hem och fick i mig kaffe och mat och sen var det bara att dra på sig träningskläderna igen och åka till Sollentuna för att coacha och det gick bra mycket bättre än det första passet. Nu var jag varm och go i hela kroppenoch det lustiga var att efter det passet var jag piggare i kroppen än vad jag hade varit på hela dagen.

Idag är det vilodag och tillika intensiv bokjobbardag. Jag konstaterade häromdagen att jag är bättre på att jobba än att fakturera för jobben och nu ska jag se till att få iväg de fakturor som släpar. Kroppen mår absolut bäst om chefen ser till att det inte bara blir träning och sömn utan även mat på bordet!

Ha det,

Mackan – som firar kanelbullens och djurens dag idag

Annonser

Nu blev jag sådär glad igen

Läge att ge Mackan lite nytt välförtjänt cred. Jag har i stort sett tränat rakt efter marathonschemat i slutet av boken. Har tränat för en måltid på 3h trots att jag aldrig trodde att det skulle gå, speciellt inte när den sista uppladdningen blev lite tveksam och vädret inte riktigt var med oss.

Men, nya perset är 2:59:09 och jag tackar boken för allt!

Jag tog även dricka/gel-upplägget direkt från boken och tipset om billiga armvärmare.

Bästa investerade pengarna för min löpning hittills…

Ovanstående text hittade jag på ett löparforum idag och jag måste bara dela med mig för det gjorde mig oerhört glad. Det passade utmärkt att hitta det just när jag satt med tråkig administration. I övrigt tycker jag att det här är en lite konstig dag. Är det varmt eller är det kallt? Jag var ute och sprang en sväng och det blev väldigt varmt så jag slängde av mig tröjan och körde nercabbat. En minut senare möter jag en kvinna i dunjacka. Juni var det va?

Ha det,

Mackan

Jag älskar måndagar

Jag är ledsen men jag kan inte hjälpa det – jag älskar verkligen måndagar. Jag kan förklara det med att jag är rätt förtjust i rutiner men det är också så att jag normalt sett alltid är som mest utvilad  på måndagen. Och är jag utvilad är jag glad. Igår var jag allt annat än utvilad men det var ändå en bra dag. Jag fick gå upp i ottan för att hinna packa det sista i bilen för heldagen ute på Premiärmilen och dessutom skulle jag ju träna innan. När jag under natten hörde hur det blåste var jag allt annat än sugen och när jag gick upp såg jag att till och med det lilla taket på mitt fågelbord hade blåst av. Kändes sådär.

Jag bytte om och packade massor av varma kläder innan jag satte mig i en kall bil. Löpsuget var väldigt begränsat. När jag kom fram till Universitet och klev ur bilen var det allt annat än skönt men jag satte av i medvinden. Konstaterade snabbt att kroppen kändes väldigt löpglad. Visst var jag kall men jag hade en sån där oplanerad träningsdag då jag gör vad kroppen känner för. Kanske lite fartlek idag? Jag visste att jag hade cirka 70 minuter på mig innan jag ville vara tillbaka vid bilen så varför inte 17-18 km fartlek. Skulle bara bli varm först. Precis när jag var på väg att få upp värmen vände jag upp i motvinden. Vita gäss på Brunnsviken och alla tankar på fartlek försvann för jag blev stel som en pinne. När jag hade fäktat mot blåsten som kom från vattnet hela vägen upp till norra ändan ville jag bara hem. Räknade ut vilken väg jag skulle kunna ta för att vara ute i 70 minuter och landade på 69 minuter och kanske 14 km.

Ett snabbt ombyte och sen upp med grejerna. Trots tre-fyra lager med kläder var det kallt men Foto-Micke erbjöd sig att låna ut sin van som vindskydd och jag fick hjälp av The Arhturssons att sätta upp banderoll och vakta grejer medan jag satte upp mitt lilla bord. Tack! Sen var det en hel dag av trevliga möten med löpare. Jag sålde några böcker men framförallt fick jag chansen att visa upp boken för fler. Att några stycken läsare spontant kom fram och tackade mig för en bra bok gjorde mig väldigt glad. Ni anar inte hur mycket det värmer! När alla var i mål fick jag till sist åka hem och duscha och då kom tröttheten. Kände mig som en klubbad säl resten av söndagen men nu är det måndag och energin är tillbaka. Nu är dagens leveranser packade och allt i ordning igen. Normalt sett vilar jag på måndagar men det är så skönt ute att det nog blir en kort sväng för att få inspiration.  Nu kommer det inte att vara så grönt som på bilden nedan men det här är från mina hoods och det är svårt att inte få inspiration i en sån omgivning.

 

 

Ha det,

Mackan