Kan, bör eller får?

Det är lustigt det där med eget ansvar och vad man lägger för innebörd i ord. Tolkas ord olika beroende på vad man har för egenintressen i frågan det berör? Givet det jag observerat de senaste veckorna är det rätt tydligt att det gör det. Man snappar inte andemeningen i budskapet utan agerar efter egenintresset. Säger myndigheter upp till 500 personer i en folksamling så är det givetvis någon som arrangerar ett evenemang på max 499 personer. För att det då är det tillåtet. När börläget är att inte alls umgås tillsammans i grupp.

I vår lilla värd av löpning så har det varit rätt slående hur man har anpassat sig efter egenintresset. Man motiverar fortsättandet av löpningsgrupper eller evenemang för vuxna med att det är bra att folk rör på sig. Det senare är det verkligen ingen som ifrågasätter men måste det göras i grupp? Jag har sett bilder på löpargrupper där folk är betydligt närmare varandra än vad jag skulle vara bekväm med. Men det är ju inte förbjudet utan till och med uppmuntrat att vi ska träna säger vän av ordning. Vän av den här ordningen säger att det är väl bra om vi håller oss ifrån varandra när vi kan. För kom igen, så stor ansträngning är det inte att strunta att göra saker i grupp när man är löpare.

Sen var det det här med tävlingar. Friidrottsförbundet gick ju rätt brutalt ut med att det inte gavs sanktion för seniortävlingar med blixtsnabb verkan. Jag har sett en arrangör som skitit fullt i det och börjat bubbla om att det inte var förankrat bland föreningarna. Och? Andra föreningar anordnar träningstävlingar. Jag har sett bilder på hur man springer tätt i klunga och jag vet av egen erfarenhet hur det frustas. Om det är en nummerlapp på bröstet eller inte tror jag smittspridningen ger blanka fan i. Men det är färre än 50 pers och det är ingen tävling. Så då är det väl okej. Kan? Ja. Får? Ja. Bör? Nej. Inte enligt min åsikt. Det är rätt lätt att ta det säkra före det osäkra.

Jag är verkligen ingen expert på virus eller smittspridning men jag är rätt bra på att läsa myndighetsspråk och ta till mig myndighetsinformation. Samt att tolka andemeningar. Att man får betyder inte att man bör eller ska göra något och jag tycker att Löparsverige brister i ansvar. Jag har sett flera argumentera för att det är fånigt att vi inte ska kunna tävla eller träna i grupp. Jag förstår att från ett inifrånperspektiv känns det så. Jag vet hur det är att se fram mot en tävlingssäsong och hur mycket energi gruppträningar ger. Det kanske är överdrivet försiktigt att inte träna eller tävla i grupp men varför ta risken? Hur stor är uppsidan i att göra det jämfört med risken för att det inte alls är överdrivet? Vi har ju ändå lyxen av att hålla på med en idrott som man kan utöva i sin ensamhet. Tänk om den lyxen också tas från oss som t.ex. i Spanien bara för att disciplinen i fysisk distansering är dassig. Det tycker jag vore trist. Jättetrist.

Så ja, då har jag fått skriva av mig lite. Jag är inte ute efter debatt utan eftertänksamhet. Lyft blicken några snäpp och fundera på om du agerar i andemeningen av de rekommendationer som kommer från Folkhälsomyndigheten. Milda rekommendationer i jämförelse med hur andra länder agerat. Lyft blicken och tänk längre än dina egna intressen. I samma tanke som vad en onödig resa är, vad är en onödig sammankomst? Vi bör, kan och ska ta ansvar. Inte bara för oss själva utan för vår omgivning. Det är faktiskt inte så svårt. Nedsidan i att göra det är liten men uppsidan i att vi gör varje liten sak vi kan för att sjukvården ska klara av att hantera den här krisen är enorm. Nu ska jag ut och orientera. Ensam i skogen där ingen kan höra mig skrika!

Ha det,

Mackan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s