There is a light that never goes out

I söndags undrade jag om jag var redo och så här tre dagar senare kan jag konstatera att jag i någon mån är redo.

I måndags morse for jag upp till Östersund och möttes av den där riktiga höstluften som går att andas och det inte längre klibbar över hela kroppen. Nu är ju måndag normalt min löpvilodag och normalt känns det bra dagen efter långpass. Så vad passade bättre än att nyttja hotellets gym till att köra min ordinerade styrka. Jag kan dock ha överdrivit lite. Fick lite väl mycket feeling och kom ut ur gymmet med väldigt trötta ben. Ni vet den där känslan av att här kommer det komma träningsvärk. Det gjorde det.

Kanske inte direkt, för jag försökte mota den något genom en kanonskön morgonjogg på tisdagen, men efter nio timmar av möten så var den där och då hade jag bestämt med Fantomen att vi skulle springa marafart. Eller rättare sagt den ansträngning som kroppen för dagen tyckte var marafart, för det är så jag jobbar. Fast nu har jag inte jobbat så på några år utan skulle försöka hitta hem till den gamla känslan.

Jag var dödstrött i skallen och sjukt trött i benen när vi joggade upp några kilometer till platsen där det eventuella spektaklet skulle utspela sig. För fort? För långsamt? För jobbigt? Man vet aldrig innan man börjar. Eftersom det var lång uppjogg och så småningom lång nedjogg samt en tanke om att lägga två mil totalt för aktiviteten fick det bli 4×2.6 km med 8-900 meter joggvila. Ett lagom uppstartspass för att få lite känsla för feeling. Fantomen lovade att visa mig det första varvet runt sjön och det visade sig vara ganska precis hälften grus, hälften asfalt och ovanligt kuperat för att vara Fantomen-style. I min värld var det rätt platt även om röven och baksidorna led i varje motlut.

Vi stack iväg i alla fall och det var muskulärt en satans plåga. Stum som bara den från steg ett och det var tur att jag var mentalt förberedd på det. Men vi sprang och pratade så uppenbarligen ingen fara alls med den centrala kapaciteten. Det är bra. Något annat som också var bra var att jag hade den där känslan av att inte trycka ifrån något i steget. Mer bara at följa med så där som det ska vara på maraton. Men väldigt jobbigt muskulärt. Fantomen övergav mig tyvärr efter den första joggvilan och jag var därmed själv med smärtan.

Det häftiga nu var att det gick lite fortare utan att det blev jobbigare. Jag hade ingen att prata med längre men kunde se att pulsen var lägre än marapuls. Ja det som brukade vara marapuls. Nu har jag dock lite pulsvärden från mina lekar på löpbandet i backe och dessa har visat att jag har ungefär samma gamla maxpuls så det var en hel del outnyttjad pulsreserv. För benen kändes det ungefär lika djävligt varv efter varv och när Fantomen hade den goda smaken att ansluta typ den sista kilometern kunde jag fortfarande babbla. Det är bra. Något annat som var bra att genom att praktisera mitt utförande av att inte trycka i steget och sen de facto vara begränsad av egenskapad trötthet så rullade jag runt på nästan exakt samma varvtider på alla varv. Det skilde kanske någon sekund på de tre sista och det är väldigt jämnt och fint!

Hade det varit maratonlopp i går hade jag inte dunkat 33.5 km i söndags, styrketräning i måndags och morgonlöpning följt av en väldigt intensiv jobbdag. Och jag hade heller inte orkat ett maraton i den fart jag höll. Tror jag. Men givet puls och löpkänsla hade jag kanske gjort det om jag var energiladdad och med utvilade muskler. Det här var kul, det gör vi om! Nu är jag uppstartad och tänker mig progression i åtta veckor framöver. Tack för en trevlig kväll Fantomen! Den avslutades med mat, vin och sen en fin morgonjogg i morse.

There is a light that never goes out of style.

Storsjön

Ha det,

Mackan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s