Efterverkningar

Lustig det där med maratonlopp. När jag hade sprungit min första mara i Stockholm för en massa år sedan så var den omedelbara reaktionen att det här kan jag göra så mycket bättre. Efter Valencia var det inte en omedelbar reaktion men det tog inte många dagar innan jag fick samma tankar i skallen. Den gången i Stockholm hade jag ju aldrig sprungit någon mara tidigare och jag fick vänta något år innan jag bevisade för mig själv att jag kunde bättre. Numera vet jag att jag kan springa mycket bättre men ändå fick jag någon sorts total revanschlust.

Träningssuget kom som ett brev på posten och faktum var att benen i gångläge kändes bra redan i torsdags morse. Nu vet jag att det gäller att vara jädrigt försiktig med uppstart efter slitiga maratonlopp men lite brant backe på löpbandet kanske? Jodå, det funkade att ta en uppvärmning på gymmet springandes långsamt i 10->15% lutning. Flåsade som en nyväckt björn i idet när jag var färdig men det gick. Och benen kändes ännu bättre dagen efter.När det blev lördag tänkte jag att jag kunde testa kuperad skogslöpning och ta i lite mer.

Det. Gick. Inte. Alls.

Jag är ändå rätt klok så jag hade tagit bilen till skogen och parkerat nära den slinga jag tänkt mig ta i lite på. Ja, så att det går att avbryta om kroppen känns fubar. Den kändes fubar. Trots att både skalle och kropp känts påfallande bra i veckan fick jag kvitto på att några timmar på benen i värme som inte passar den isbjörn jag är tar rätt hårt. Även när det gått sex dagar. Det var en massa småmuskler som protesterade grovt och jag var väldigt mycket flåsigare än vad jag borde varit i det tempot.

Well, well. Jag får fortsätta köra varannan vila och om löpargudarna är med mig kommer det lite flyt nästa vecka. Hur man än vrider och vänder på det så känner jag att jag har stora chanser att få till bättre träning i december och januari än föregående två år. Jag har en mer balanserad tillvaro på jobbet i år, och för två år sedan hade jag något konstigt i ryggen som gjorde att jag knappt kunde springa alls förrän i början av januari och fick då starta upp med tio minuter löpning i taget. Och förra året var jag tjock i bihålorna hela december vilket bara gav sporadiska joggar. Lite som det var nu i november. Dessutom gav förra årets myckna stillasittande någon låsning i ryggen som skapade problem när jag väl skulle igång igen.

Är jag nu bara fortsatt klok har jag förutsättningar för att gå in i 2019 med bättre möjligheter att träna och ge mig den där lilla revanschen så småningom som kan bli något att bygga på om jag känner lust för att göra det.

Ha det,

Mackan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s