Etiketter

, , , , , , , , , ,

Näst sista dagen och sista tävlingsdagen tog återigen sin början med en engelsk frukost och strax därpå kom min klubbkompis Kevin på besök i Hayfield. Jättekul att träffa honom och vi snackade bort ett par timmar innan det var dags för honom att jobba och för oss att bege oss. Men innan han åkte fick Baddaren en present som nästan bad om att invigas på kvällen!

Kosan styrdes till en början mot Buxton för mat, fika och promenad i den fina gamla parken. Lugnt, trevligt och ett lagom test för att se om det skulle funka att springa på kvällen. Visst drog det lite men inte värre än att vi valde att åka ner några mil till södra delen av Peak District.

Buxton1

När vi kom fram började även Baddaren att byta om. Hon hade egentligen inte tänkt springa men plötsligt stod hon där i sitt nya tävlingslinne från Goyt Valley Striders. Presenten från Kevin minsann!

Återigen en något omlagd och till min fasa förlängd bana mot tidigare. Ja ja, det var en underbar kväll och när vi stod i startfållan och jag stretchade rumpan var plötsligt alla känningar i vaden borta. Starten gick och jag hade lovat mig själv att ändå ta det lugnt. Men allt är relativt och när dom första stigningarna började blev det jobbigt. Veckan satt i benen men jag kämpade på och när utförslöpningen kom släppte jag på och passerade ett gäng löpare. Sen bar det uppför igen i en lerig uppförsbacke och då hände det som inte fick hända. Jag halkade till rejält och drog till vaden samtidigt som jag landade med handen i brännässlor. Det kändes ordentligt i vaden och min första reaktion var att nu var äventyret över. Linkade fram ett tag och löpare efter löpare sprang om mig. Men jag testade att springa igen och det funkade faktiskt. Lite lätt haltande men jag tog mig framåt även om det gick stelt och långsamt. Just stelheten i steget gjorde att jag spände mig så trots att farten sjönk blev det inte det minsta lättare.

Kilometer lades till kilometer och den förlängda banan lurade mig lite. Just när jag trodde att vi bara skulle svänga ner till målet drog vi iväg på en extrakrok. Med en löpare i bakhasorna sket jag dock nu i vaden och tryckte på för allt vad jag var värd för jag ville inte sluta resan med spurtstryk. Som bonus plockade jag en tjej och klarade av att hålla honom bakom mig. Yes! Sedan gick jag snabbt in och hämtade mina överdragskläder för att klä på mig innan jag mötte upp Baddaren men döm om min förvåning när hon redan kommit i mål när jag kom ut. I sitt grönvita linne stod hon där och svor över hur jobbig banan hade varit. Och jag kände att jag höll på att spricka av stolthet över min fellrunner till partner! Det blev extremt mycket pladder i bilen på väg hem för att få våra sista pints.

BaddisTansley

Sista dagen hade vi planerat att hinna ut en sväng bland kullarna innan flyget gick och det blev en så bra dag. Vi utgick från Pym Chair och vandrade till Windgather Rocks, en sväng ner i dalen till en botanisk trädgård vi inte visste fanns och avslutade med en bestigning upp till Cats Tor. Mulet, blåsigt men alldeles underbart att få avsluta på det sättet innan vi nöjda rullade mot flygplatsen för att åka hem till vardagen igen.

Det blev en riktig höjdarresa på alla sätt och vis. Vi fick springa av oss, vandra i bergen, shoppa lite och träffa trevliga människor. Det här gör vi om!

Ha det,

Mackan

 

Annonser