Etiketter

, , , , , ,

…skulle man kunna tro att jag var förra veckan. En dryg vecka som spenderades nere på västkusten. Med stadiga steg, en fot före den andra i en fin dans rörde jag mig över klipporna. Visst hade det regnat under natten men det var ändå rätt torrt på större delen av rundan. När jag skulle ta det sista steget innan jag kom upp på fastare mark efter den tekniska löpningen noterade jag att där låg tång. Tång som såg torr ut. Det var den inte. Likt ett fyllo som plötsligt tappar balansen försvann fötterna under mig och jag for rätt in bland stenarna. Blödande knä. Blödande armbåge. Blödande underarm. Blödande hand. En rejäl smäll på skenbenet. Undrar om jag inte spräckte mjälten också? Jädrar vad gubben blödde. Men jag fick stopp på klockan efter lite fumlande. Jag ställde mig försiktigt upp. Var allting helt förutom det ytliga? Det verkade nog så. Det här hände just innan checkpoint tre och vid en koll på klockan så kunde det konstateras att jag hade chans på årsbästa runt Kuststigen. Trots extrasekunderna innan stopp. Borde jag fortsätta?

Klart jag måste fortsätta. Smärta kan man leva med och lidande är faktiskt frivilligt. Så jag fortsatte och baske mig om jag inte satte tvåårsbästa. Låt vara att jag var i bedrövlig form förra året men på just Kuststigen presterade jag nog min bästa träning ifjol. När jag kom fram till målet var jag ingen vacker syn och det var måttligt skönt att hoppa ner i saltvattnet med alla blödande sår. Men jag resonerade som att det var nog bra. Och lidande är frivilligt. Så jag bet ihop och sen satte jag mig på klipporna och undersökte skadorna. Jag överlevde. Men det såg nog rätt roligt när jag drog i backen. Tång är farliga grejer när man springer.

Annars då? Jag hade en hel del pass kvar att springa under veckan och även om det blev väldigt stelt i början av varje pass kunde dom springas. Rätt bra dessutom. Trots att det här hände redan i onsdags loggade jag in den bästa träningsveckan sen i maj. Även om jag var stel och det smärtade en del av svullnader så kände jag mig hel och fin i alla muskler. Den trista vaden försvann momentant med en enda naprapatbehandling när jag väl kom hem till sådan från Lappland och jag har fått springa mig trött i kroppen på riktigt. Synd bara att jag inte kunde fått det fixat däruppe men det är dåligt med naprapater i Jokkmokk. Då hade jag sluppit mer eller mindre vaska tre veckor. Jo, jag är tacksam att det funkade att röra mig brant uppför och utför men jag har saknat fartträningen. Och mängden. Nu fick jag till både okej mängd, snabbdistanser och snabba intervaller. Som jag vill att det ska vara. Hur är formen inför nästa veckas Skåla Opp då? Mycket tveksam. Men det är ju direkt inte så att jag skulle varit med i tätstriden… Sista backpasset innan blir det i alla fall i morgon och sen får det bli vad det blir.

Sa jag förresten att jag har öppnat bokförsäljningen igen? Det har jag sen ett par timmar tillbaka!

Malm01

Ha det,

Mackan

Annonser