Etiketter

, , , ,

Ja jävlar, jag blev 50 till slut. Det är sjukt gammalt. Bilden av en 50-åring när jag var ett litet barn var en tjock gubbe med en cigarr i mungipan. Det var så det såg ut på 50-årskalas. Eller gjorde det det? Jag tittade på filmen från när pappa fyllde 50 och då såg jag en man i sina bästa år och det är nog snarare så jag känner mig. Men många år har onekligen gått och det är väldigt många minnen som likt bubblor sakta kommer upp till ytan när man trampar genom myren. All oro jag gav mina föräldrar med den nyfikenhet jag haft på livet genom alla år. Brutna skidor, brutna ben, små äventyr man kan ge sig ut på utan att fråga, ambulansfärder, sprängningar, skjutande, rockfestivaler eller långa resor utan något behov av att höra av mig hem. Men det är samma nyfikenhet på livet som gjort att jag läst och läst och läst för att försöka förstå min omvärld. Läst, frågat och ifrågasatt. Ett betydligt stillsammare alternativ av utforskande som skapat mindre oro hos föräldrar men kanske mer jobb för lärare och kollegor.

Ja jävlar, jag blev 50 till slut. En tid för eftertanke och reflektion. Jag konstaterar att jag har väldigt många fantastiska vänner och jag har fortfarande kvar en stor och fin familj. En familj bestående av både släkt och vänner och min ursprungstanke var att ställa till med en sjujäkla fest i går. Men när jag var uppe i 75 pers på gästlistan slutade jag skriva på den och insåg att det får bli med den närmaste familjen. Som bonus kom min broder från en annan moder förbi hela vägen från Ulricehamn och det var en väldigt trevlig överraskning. Vi fick strålande väder och kunde sitta ute precis hela kvällen. Som det nästan alltid ärr när jag fyller år! Och i morse kunde vi fortsätta firandet ute på altanen. Fina presenter, god mat och god dryck.

Ja jävlar, jag har firat 50 födelsedagar. Nu har jag några timmar av paus i firandet innan vi äter finmiddag ikväll igen men då bara jag, Baddaren och katterna. Några timmar som faktiskt ägnas åt just eftertanke och reflektion. Det är så många minnen och jag får erkänna att det fallit en och annan tår när jag fått alla gratulationer. Det är både trivsamt och jobbigt att bli gammal men om sanningen ska fram så är det betydligt mindre jobbigt när jag trots allt har en kropp som funkar jädrigt bra. När jag sprang den sista löpturen som -50 till jobbet i fredags morse så kände jag just det. Jag kan fortfarande kliva upp ur sängen och direkt på en kopp kaffe jogga en mil på 44 minuter. Utan krämpor eller smärtor. Det är faktiskt inte alla 50-åringar som gör det liksom bara sådär. Och det är just att bara kunna göra det bara sådär. Jag firar inte min födelsedag med en löptur för att sticka ut och springa är en del av mig och inget speciellt utan en livsstil.

Ja jävlar, det var snart 40 år sedan jag blev tävlingslöpare. Jag kanske är tävlingslöpare i 40 år till men det är inte löpningen som är det viktiga här. Det viktiga för mig är att kunna röra mig på något sätt. Utomhus. Oavsett form. Det är där tankar kläcks och det är där jag funderar på saker. För jag funderar. Hela tiden. Det finns alltid något intressant problem att lösa. Det finns alltid något mer att lära sig. Det finns alltid något roligt att planera för. Det finns alltid något att skratta åt. När min hjärna blir syresatt är det som att trycka in lustgas i en motor. Det blir så mycket mer av allt. För knappt tre veckor sen var jag ute på krogen i Visby direkt efter en löptur och fick sen höra av en kollega att jag hade varit bra i gasen. Jo, ja. Det var jag nog. Men det var syresättningen av hjärnan som hade kickat in för ölkonsumtionen var under litern den kvällen och det gick utmärkt att tassa längs havet på morgonen efter.

Ja jävlar, jag blev 50 till slut. Och jag kan fortfarande göra vad jag vill och jag lever det liv jag vill leva. Jag rör mig och jag är fortfarande lika nyfiken som jag var när jag var en liten pojk och i ena stunden lekte Burken i timmar för att i nästa sitta och läsa i uppslagsverket eller faktakalendern för att lära mig. Det är en nyfikenhet jag lär dö med men om jag inte är nyfiken, vem är jag då? Så här har ni en 50-åring som har mer livserfarenhet än pojken och som tänker efter lite mer innan jag provar något. Vissa saker kan man lista ut om det kommer att gå eller inte, man måste inte börja med att prova. En sak har dock kommit med livserfarenheten och det är att rätt många saker måste man faktiskt prova om man ska veta om det går eller inte. Vad jag kommer att prova resten av mitt liv vet jag faktiskt inte men det lär ge sig. Det gör det alltid.

Ja jävlar, jag blev 50 till slut. Med det konstaterandet avslutar jag dagens ostrukturerade filosoferande. Mindre filosofiskt är att jag vill passa på att tacka alla ni som finns i mitt liv. Ni är många och alla har sin roll att fylla i det som skapar helheten hos en nyfiken 50-åring med korta ben och stora lungor!

2017-06-17 18.33.50

Tack,

Mackan

Annonser