Tredje dagen på turnén och nu kom min första planerade vilodag. Kroppen kändes faktiskt helt okej efter två dagars tävlande men med tanke på den korta tid jag varit igång med träningen och den låga mängden ville jag hålla mig till planen. Tanken med resan var ju inte att riskera att tävla sönder mig så jag var stenhård med att hålla mig till planen. Och den var att springa max fyra tävlingar, inte minst fyra.

Jag och gubbsen drog in till Manchester för shopping och promenad och dagen kan väl sammanfattas med att vi är bättre på att springa än att shoppa. Jag hittade i alla fall det som stod på den mentala listan samt bonus i form av en bok jag verkligen ser fram mot att läsa. De andra skulle ju tävla på kvällen så vi drog hemåt i god tid för att dom skulle kunna förbereda sig. Själv skulle jag plåta och det krävde inte lika långa förberedelser även om det nog borde krävt längre. Jag skaffade mig en ny kamera för ett par månader sen och även om jag läst genom hela den långa manualen hade inte allt fastnat i skallen. Well, bara att labba lite och med facit i hand borde jag labbat mer innan. Löpare kommer fort när man går vilse i menyerna. Kombinerat med kväll och molnigt borde jag definitivt lärt mig fler inställningar.

Nu var det dags för den första av tre tävlingar i vår hemmaby Hayfield. May Queen. Efter att ha lämnat av mina kompisar nere vid TC promenerade jag upp till den första av mina två fotoplatser. Mötte en del av topplöparna som joggade upp i en hiskelig fart och plötsligt blev jag stoppad av en kvinna.

Är du officiell fotograf?

Nej det vore synd att påstå, jag är högst inofficiell.

Du får inte ta några bilder av mig! Jag har nummer fem på lappen.

Jag kan inte lova att du inte fastnar på bild men jag kan lova att jag raderar allt du hamnar på, är det ok?

Det är helt okej, tack!

Blogg1

På väg längs banan mot min första fotoplats

Jag blev först lite paff men antog att hon hade någon god anledning till att inte vilja vara med på bild och jag fortsatte min vandring, nu i sällskap med en lokal löpare som också valt att avstå. Vi snicksnackade en del och jag berättade att jag primärt skulle plåta mina kompisar som hade åkt långt för att få springa här.

Aha, you are with the swedish guys?

Well, I’m one of them! Just not running today.

Ryktet om svenskarna hade alltså snabbt spritt sig och han tyckte att det var riktigt häftigt att vi kom från Sverige för att springa. Jag förklarade att vi har inte riktigt den här typen av lopp hemma och att vi verkligen uppskattar dessa tävlingar. Det gör vi! När jag hittade min första plats cirka 1,5 km från starten var det inte många minuter till första löpare och nu blev jag av med min kompis. Plåta, plåta, plåta. Heja, heja, heja. Både El G och Dino såg starka ut och när dom hade passerat räknade jag ut att jag borde hinna till nästa plats efter att alla löpare hade passerat om jag sprang dit.

Sagt blev gjort och det blev en svettig löpning till nästa plats men jag hann. Jag hann dessutom ta med mig efterlöparens alla upphämtade snitslar och flaggor för att hjälpa honom. Sweeper assistant kändes fint. Väl på plats återgick jag dock till att vara fotograf. Jag noterade snabbt att jag inte var ensam utan hade sällskap av en flock kor där jag stod. Dom såg dock fredliga ut och vi kom överens om att inte bråka.

Nu kom de första löparna och det var lite betydligt mer utspritt vilket gjorde att det var lättare att heja på dom. Det kändes väldigt trevligt att även elitlöparna faktiskt sa tack när jag hejade, mer om det i bloggen från dag sex. Men löparna uppskattar verkligen funktionärerna på ett sätt jag aldrig märkt hemma i Sverige. Nu var jag ju inte officiell funkis men folk trodde uppenbarligen det. Kanske beroende på högen med flaggor jag hade bredvid mig. De första fyra löparna kom alltså i full fart utför berget och sen blev det en längre lucka. Då klev en ko ut på stigen precis efter en skarp sväng. Hmm, nu blev det intressant. Den var stor och stod mitt på stigen. Spanade. Funderade. Eller ägnade sig åt vad kor nu ägnar sig åt. Löpare nummer fem kom runt svängen och nu undrade jag vad som skulle hända. Krock eller korusning?

Blogg7

Dassig bild men jag blev lite upphetsad när flocken kom i rörelse!

Stampede!!!

Jädrar vilken fart det blev på kossan. Den och resten av flocken dundrade iväg och som tur var inte åt mitt håll. Nu kunde jag fokusera på löpare igen och det var tillbaka till att plåta och heja om vartannat. Jag brukar inte bli sugen på att springa när jag står bredvid men jag kan lova att den här kvällen blev jag det. Så till den milda grad att jag inte kunde hålla mig från att jogga tillbaka en bit när sista löpare hade passerat mig. Men jag kom på att sweepern behövde hjälp och väntade in honom och så plockade vi tillsammans ner banmarkeringarna ner till målet under trevligt samtal.

Blogg16

Det ska börjas i tid!

Blogg17

Klubbkompisar med Kevin i mitten!

Väl där hittade jag mina kamrater och nya klubbkamrater och direkt efter prisutdelningen hade vi klubbträff på puben. Det var bara att konstatera att det klubbval jag gjorde för några månader sen var en lyckträff. Så jädra trevligt folk. Det kändes verkligen klockrent och när jag stängde ögonen för kvällen var det med två känslor i kroppen. Genuin lycka och en stor dos ångest över att jag om tolv timmar skulle springa ett otroligt tufft lopp.

Ha det,

Mackan

 

 

Annonser