Etiketter

, , , , , , , ,

När jag vaknar upp dag två på turnén kan jag snabbt konstatera att jag är inte trött i de muskler jag borde vara trött i. Rent allmänt trött är jag dock allt. Här behövs en rejäl engelsk frukost och massor av kaffe. Det gick att lösa. Efter gårdagens långa resdag som avslutades med tävling och öl var kroppen onekligen rätt mör. Som bonus på den mörheten var magen dessutom rätt risig. Vi kände nog alla tre att vi inte ville göra många knop i dag utan bestämde oss för en tur till Glossop för att shoppa lite småsaker och kanske något större.

Jag fyndade en sjukt snygg jacka till kraftigt nedsatt pris. Det där med nedsatt pris handlade väl rätt mycket om att det inte är säsong än på länge för så varma jackor så det får bli en bra överraskning till mig själv i höst. Eller va fan, med lite tur kan man lita på att den funkar till svenskt sommarväder. Fika, käk i solen och så var det snart dags att bege sig rätt långt åt sydost via ett stopp i Buxton för att El G skulle hitta en likadan jacka. Det gjorde han förvisso men ångrade sig i sista stund och vi rullade vidare på slingrande vägar mot Tansley. En liten by utanför en liten större by som heter Matlock. Där skulle det springas och med 10 minuter kvar till byn började det regna. Mer och mer. När vi kom fram var det rätt ogästvänligt och det var svårt att hålla sig torr på vägen till tävlingscentrumet som var lokaliserat i den lilla byskolan.

2017-05-18 18.35.05

Men benen kändes ändå rätt okej och ingen av oss blev avskräckt av varningslappen om den tuffa banan. Det varnades för att det var brant, halt och trixigt. Som det ska vara med andra ord! Nu visade det sig att Kevin hade kört två timmar från Manchester för att leverera kläder och kanske springa om det inte regnade. Men nu gjorde det ju det så han nöjde sig med att heja. Uppvärmningen blev i kortaste laget men vi skulle ju ändå börja med att springa utför i dag. Utför och arrangören berättade att nästan i slutet på utförslöpan skulle det bli trångt värre. Hmmm, gällde att vara där tidigt i startfältet med andra ord för att inte fastna i kö. Det är sånt som händer på såna här lopp. Grindar som bara tar en och en och annat som gör att det blir hederliga köer där man snällt får vänta på sin tur.

2017-05-18 18.30.07

Starten gick och det var nog den sjukaste startrusning jag varit med om. Alla drog iväg i maxfart för att inte fastna i den trånga passagen. För mig kändes det som självmordstempo och eftersom det ändå skulle bli kö släppte jag en lucka till gänget framför. Ryktet om köbildningen visade sig dock vara kraftigt överdrivet och ingen alls fastnade. Det enda som hände var att jag tappade kontakten med den första klungan där mina kamrater var. När vi kom ut på den första plattlöpningen visade det sig dock att det hade inte spelat någon roll för där blev jag omsprungen av tättjejen. Inget riktigt tryck i benen i dag heller med andra ord. När den första stigningen började visade det sig i alla fall att jag hängde med. Och jag hängde med när det började gå utför också. Sen när det började gå brant utför var jag ikapp och förbi ett par löpare från förstaklungan jag hade tappat.

Nu fick jag plötsligt ett jädra flyt och sprang ifrån och fick en rejäl lucka till gänget bakom. Yay! När jag som bästa yayade sprang jag genom en stigkorsning och hastigt och lustigt var jag ensam i skogen. Såg ingen framför. Varken såg eller hörde någon löpare bakom mig. Såg inga snitslar. Sprang lite till och såg ändå inga snitslar. Jag blev alldeles kall i kroppen och var övertygad om att jag hade kommit fel. Det var bara att stanna och vända sig om och vänta. Skulle det komma fler löpare eller hade jag lagt några minuter på en miss? Efter en stund som kändes som en evighet kom det dock en löpare och han trodde att han var på rätt väg. Så tillsammans fortsatte vi och plötsligt var där snitslar igen. Pust!

Nu började en fruktansvärd stigning och hela vårt gäng som hade varit samlade innan mitt ryck var i grupp. Ingen kunde dra ifrån någon annan utan vi stretade på. 200 höjdmeter brant stigning i en stöt. Jag frustade och flåsade men jag hängde med ända tills vi kom upp på en högplatå. Då sprang dom ifrån mig. Hela gänget. Det var inte lika illa som igår men det var heller inte bra. Jag låg lite högre i steget och släppte dom inte längre bort än att det skulle vara görligt att komma ikapp utför.  Tänkt blev gjort och jag kom ikapp utför och i den sista stigningen var vi samlade hela vägen upp till toppen. Från den toppen tyckte jag att jag såg målgärdet i vad som borde vara 6-7 minuter bort. Men strax därefter sprang dom andra plötsligt på som bara den och jag kände att det här var för hög fart att hålla i cirka 1,5 km till och släppte en lucka.

Men. Men. Men. Där var ju målet! Jag såg både målet och en massa folk bara 3-400 meter bort. Jag hade massor av kraft kvar och en flock löpare att hinna ikapp. Det gick nästan att plocka dom alla men jag missade damsegrarinnan med några sekunder. El G och Dino var självklart redan i mål men det skulle visa sig att El G var ett par minuter före och Dino en minut före.  Det här var ett stort fall framåt jämfört med gårdagen på så många plan. Visst klantade jag till mig och förlorade tid. Visst sprang jag dåligt på platten. Men resten var faktiskt helt ok. Kopplade fortfarande inte in rätt muskler hela tiden men det gick onekligen fortare och med bättre flyt. Nu var livet kul igen!

Kevin samlade på sig två nya klubbmedlemmar och jag fick komplettera mitt linne med en snygg klubbhoodie. Dessutom insåg vi att vi nog skulle hinna hem innan puben stängde. Jag var på ett fullkomligt strålande humör och när vi kom hem hade en annan löparklubb ”after-training” på vår pub så det blev många roliga samtal. Dessutom skulle jag ha tävlingsfritt dagen efter så jag behövde inte bekymra mig om att vara särskilt pigg. Jag somnade lika trött som nöjd!

2017-05-18 20.52.00

När det var dags för hemfärd hade regnet flytt sin kos!

Ha det,

Mackan

Annonser