Etiketter

, ,

Hade egentligen inte tänkt skriva något men så kunde jag bara inte hålla mig och måste skriva av mig lite innan det är dags att träffa Johnny Blund. Om inte annat för att jag ska komma ihåg den inre monologen innan dagens intervallträning. Så här kommer det vare sig ni vill eller inte.

Började morgonen med veckans fjärde löppass och det var kallt, det var vackert och det var med bra ben. Det sista jag gjorde innan jag la mig i går kväll var att smörja mina ömma ben med liniment i hopp om att få dom att må bättre. Dom mådde bättre när jag vaknade. Mycket bättre. -4 grader när jag stack hemifrån i morse men galet vackert ute och helt vindstilla. Och sen var det grejen med att inte wasta good legs. Jag lyckades hålla mig tills det var majlen kvar till jobbet och då kunde jag inte låta bli att trycka till. Så jag tog rulle på en cyklist bara för att det var så jävla skönt. Trots att jag visste att det stod skitjobbiga intervaller på eftermiddagens schema (12×2′ med 60” vila).

Och jo, ja, jag ångrade det när det var dags att byta om. Jag ångrade dessutom att jag inte hade passat på att köra kvalitetsträningen på morgonen för nu väntade motvindsintervaller. Jag ägnade hela ombytet och uppvärmningen till att jobba in en acceptans att det skulle gå långsammare i dag än senast. För då hade jag en rätt fin medvind. Och jag hade två vilodagar i bagaget. Det fanns liksom ingenting som talade för att det skulle gå bättre i dag. Jag vet att det är helt okej och jag lovade mig själv att i alla fall kämpa. Jag lovade mig själv att det är till och med okej om det är regressivt så länge jag försöker.

Fan inte fega!

Nej just det. Inte fega trots att det är motvind och jobbigt. Skulle kunna dra något här om drakar och motvind men jag är löpare. Ingen jeffla drake. I stället fokuserad jag på att försöka hålla bra teknik trots motvind. Det och att bli trött. Utfallet då? Jo jävlar. Det gick att springa bättre än senast trots motvinden. Den stora behållningen var dock inte farten utan styrkan och återhämtningsförmåga. Det var väldigt tydligt att jag klarade av att behålla farten bättre än tidigare genom varje repetition och att jag återhämtade mig otroligt fint på 60 sekunder. Samt att jag återhämtar mig bra på 48 timmar och tre pass sen förra tuffa passet. Bra saker fortsätter att hända i kroppen men känslan nu på kvällen beskrivs bäst med en bild. I morgon blir det en välförtjänt vilodag.

Tired-Cat-Uses-Its-Last-Bit-Of-Energy-To-Stand-Up-In-The-House

Ha det,

Mackan

Advertisements