Ambivalent bokförsäljning

I förmiddags var jag in och levererade två kartongen böcker till Runners´ Store och det var med blandande känslor jag lämnade över dom till alltid lika trevliga Johan. Jag förklarade att när det kommer till Löpträning mitt i livet så var det garanterat sista gången jag levererade, högst troligt gäller det Intervallguiden också. För lagret börjar sina kraftigt och jag planerar inte att trycka några fler upplagor. Samtidigt som det är lika roligt varje gång jag säljer en bok så tar det tid och jag har ju ett jobb till. Så, nej det blir inga fler upplagor. För mycket jobb i förhållande till hur mycket pengar det blir kvar efter att min andra arbetsgivare fått sitt. Dygnet har bara så många timmar och det kommer att vara vemodigt och skönt på samma gång när jag inte kan skicka ut några fler böcker.

Det bästa vore väl om jag kunde sälja någon bok då och då. Helst när jag har gott om tid. För det är trevligt och jag sprider gärna ut försäljningen över lagom lång tid. Vidare kan jag väl konstatera att det är jädrigt najs att jag inte behöver dumpa ut böcker på någon bokrea som jag ser att många av mina kollegor fått göra!

Johan frågade mig förresten om jag inte jobbar på någon ny bok och svaret är nej. Det vore vansinnigt kul men jag tänker inte kombinera det med vanlig anställning utan det får i så fall bli när jag gått i pension. Eller om jag får något ryck och inte kan motstå frestelsen att skriva på heltid igen. Den som lever får se!

dabooks

Ha det,

Mackan

Annonser

Idiotförklarad

Det var lite bistert ute i dag avseende underlaget. Vissa tycker att det var lite bistert med vinden och det snöblandade möglet som som yrde omkring i luften också men va fan, det finns inga genvägar till jobbet. Jag åkte ju på en förkylningssväng förra veckan och i dag stod t/r jobbet på skissen i min skalle. Bara att bita ihop. Och jag bet ihop.

Jag bet ihop så till den milda grad att jag missade att starta klockan när jag drog hemifrån så jag fick springa i ovisshet om hur stort det högst temporära tappet av form var. Lika bra det. På något konstigt sätt känns det ändå alltid okej att springa i busväder så länge jag inte blir nedkyld och det blev jag inte. Men det var slirigt i mina mer eller mindre omönstrade skor. Höll på att säga att jag inte vet hur jag tänkte men det gör jag. Vågade inte springa långt i dubbat nu när jag är lite löpovan och tog risken med vanliga pjuck.

Well, well. Jag kom fram och när kollegorna började droppa in på jobbet blev jag idiotförklarad. 50 meter från jobbet hade en kvinna halkat så illa att ambulansen kom och när dom fick höra att jag lufsade fram i vanliga skor ifrågasattes mitt förnuft. Men jag kom fram. Hel och ren. Dock var jag nära att dra på öronen redan i första utförsbacken när jag sprang hem och insåg att det var bara att ta det ännu lite lugnare. Uppenbarligen kom jag hem och när jag höll mig från att lägga på något tryck i steget gick det helt okej. Jag lär vara lite stel i morgon fast rätt nöjd. Tänkte när jag sprang att träningen borde räknas dubbelt såna här dagar men det funkar ju inte så. Tyvärr. Lika lite som ursäkter till att inte träna funkar lika dåligt för formen oavsett hur kreativa dom är.

2015-02-13 13.15.50

Ha det,

Mackan

22 snabba

Tyvärr inte kilometer utan kontroller. Efter en i veckan enormt hastigt uppkommen förkylning med tillhörande feber som sen också försvann riktigt fort var det dags för comeback i löparskorna. Mjukstartade med promenad i går och det kändes bra så jag och Baddaren bestämde oss för att orientera i dag. Det är tacksamt för man kan ta det lite i sin egen takt och plocka dom kontroller man känner för.

Skogen hade verkligen tinat upp och det blev ett riktigt skönt pass! Det är fascinerande vad fort tiden går när man tar en kontroll i taget och det är fascinerande hur mycket man kan svettas när det blir plusgrader och vindskydd i skogen. Så jag tog just en kontroll i taget och även om skogslöpningen var ringrostig funkade orienteringen otroligt bra. Jag förvånade mig själv gång på gång och det var kanske det som var nyckeln? Att jag var ödmjuk i skogen. Ingen hybris alls och det hade nog att göra med att jag inte har orienterat sen i höstas och att jag inte riktigt visste hur mycket jag skulle orka.

Vi hade bestämt att träffas efteråt i fiket så jag visste när jag måste vara tillbaka. Hade en förhoppning om att hinna med 15-17 kontroller på den tiden men det blev hela 22. Eller 23 om man räknar med målet som en kontroll. Nu återstår att se om jag var nog duktig på att memorera alla kontrollkoder så att jag kan få vinna något på startkortet. Eller ja, det är minst tre till som måste plockas men det kan jag passa på att göra som ett återhämtningspass någon kväll när det blivit ljusare. I vilket fall som helst var det sjukt skönt att komma ut i skogen och få lite rörelse i kroppen. Den mår bäst så.

2017-02-19-13-57-40

Ha det,

Mackan

Sju sätt att välja snabba maratonlopp

Eftersom jag råkade ut för en mancold har min egen träning blivit lidande den här veckan och jag har varken velat eller orkat skriva. Under dagen har det dock känts bättre och bättre och nu har jag börjat tänka löpning igen och på en fråga som många ställer. Om och om igen. Vilken mara ska jag välja om jag vill springa fort? Och som vanligt är svaret att det beror lite på. Våra kroppar trivs under lite olika förhållanden men det finns sju saker som man verkligen kan tänka på, utan inbördes ordning.

  1. Kupering
  2. Knixighet
  3. Underlag
  4. Sannolikhet för bra väderförhållanden
  5. Möjligheter till bra klungor
  6. Service längs banan
  7. Publik

Kupering

Det säger sig själv att det blir tuffare när det är mer kuperat och det är rätt enkelt att hitta höjdprofiler på loppen. Vill man inte leta höjdprofiler så kan man alltid kolla på banrekorden men små maratonlopp med låga nivåer på prispengar brukar inte attrahera dom bästa löparna så höjdprofilen är din bästa vän här. Sen är det så att lite upp och ner kan vara skön variation för benen, min första riktigt platta mara var en chock för påkarna.

Knixighet

Tvära svängar och 180-graderskurvor kan göra att du tappar löprytmen och det här är något som framförallt stör dom snabba löparna. Alla stadsmaror har dock en tendens att ha många svängar så det handlar kanske mer om hur svängarna ser ut. Min favoritmara för att springa snabbt har många skarpa svängar men det har ändå fungerat bra så jag antar jag inte springer fort nog för att lida av det.

Underlag

Är inte alla maraton asfalt? Nja, det brukar vara mer eller mindre asfalt men ibland dyker det upp partier av gatsten eller kullersten och det suger fett. Sen har vi amerikanernas version av asfalt som mer liknar betong än asfalt som kan slita rejält på benen.

Väder

Det är ingen slump att dom snabba marorna går på vår eller höst. Exakt var dina preferenser går för att vädret ska vara optimalt kan inte jag svara på men om jag får välja är det nog 6-14 grader ute och vindstilla. Då gäller det att jobba med statistik och sannolikheter när man anmäler sig och komma ihåg att det finns inga garantier. Men man kan öka chanserna genom att välja rätt land vid rätt årstid.

Klungor

Platt bana och perfekt väder men sololöpning? Nej jag tänkte väl det. Visst finns det dom som gillar att springa solo men det går inte att komma ifrån att kan man ligga i rygg på någon eller några så blir det nästan som att springa i lätt medvind. Hela vägen. Tänk gäss här! Med rätt bana och rätt klungor kan det till och med vara en fördel med en blåsig vändpunktsbana om man har vinden emot första halvan. Då kan man kanske haka på normalt sett snabbare löpare första halvan och sen få hjälp av vinden hem!

Service

Bra och täta servicestationer är guld värt. På en del amerikanska maratonlopp kan det vara stationer så ofta som varje mile under större delen av banan. Det är rätt stor skillnad mot att få vätska var femte kilometer! En annan aspekt är på vad som serveras för det är skillnad på att få vatten eller om man får sportdryck eller gel. Hur man får vätskan är också intressant: Flaska, plastmugg eller pappersmugg? Det påverkar hur lätt du får i dig vätskan. Vilket typ av tilltugg? Jag äter inget men många gillar att få en banan, saltgurka eller apelsinklyfta.

Publik

Sist men inte minst publiken. Den kan verkligen vara en make or break. Lidit ute i tystnaden på Djurgården någon gång? Oh ja! Skillnaden mellan en svensk landsortsmara och t.ex. Boston Marathon är monumental i hur dom stöttar dig och vilken service du kan få av dom. Tyskarna är inte så dumma på att heja dom heller. Tro mig, det gör stor skillnad för en del av oss när folk vrålar

För den som är lite nyfiken på var flest svenskar sprang fort förra året (<2:50/3:20) så har jag plockat ut statistik från www.sapiens.se från förra året. Det har naturligtvis en hel del att göra med hur många som sprang var så jag tog bort Stockholm eftersom det är så löjligt många fler som springer där. Så här såg det ut, ursäkta lite olika jämförelser men jag orkade bara sortera sååå mycket och jag tror ni får en känsla för proportionerna.

Frankfurt 27 st av 169 svenskar
Berlin 26 st av knappt 800 svenskar
Växjö 17 st av 330 fullföljande löpare
Valencia 14 st av ett okänt antal svenskar
Göteborg 10 st av 307 startande

dsc04361

Ha det,

Mackan

Jokkmokks marknad 2017

I flera år har vi pratat om att fara upp till marknaden tillsammans och i år blev det av. Jag har talat mig varm om den inför Baddaren och hon ville verkligen dit och när Bosse i somras sa att vi har första tjing på att bo hos honom om vi ville upp så slog vi till. Halvdag på jobbet i onsdags och klockan fem rullade vi in i Porsi. Mamma och Bosse hade tänt marschaller hela vägen in till gården och palten väntade i grytan. Vilket välkomnande! Efter middagen for vi in till invigningen av islyktornas bygd i Vuollerim och det var jättefint med så mycket ljus i mörkret!

1

Vi somnade gott på kvällen och nästa morgon var det en förväntansfull tjej som jag fick med mig i bilen upp till Jokkmokk. Hon hade ett föredrag att gå på direkt så jag strosade omkring på egen hand ett tag innan vi väntade in renrajden klockan 12. Jag hann i alla fall hälsa på info-renen Jekna och tjejerna medan jag väntade på Baddaren.

2

Men man kan inte ställa klockan efter renar så det dröjde ett tag men humöret var gott och det var skönt och varmt marknadsväder! Till sist kom hela familjen vandrade med sina renar och det var verkligen en flashback. Det var 45 år sedan jag såg renrajden för första gången och familjeöverhuvudet var med redan då. Men jag tror inte att han kände igen mig!

Nästa fasta tid var klockan två, renracet nere på Talvatissjön. Det såg otroligt kul ut och vi bestämde oss för att försöka komma med någon dag men mer om det senare.

Sen köptes det kött och korvar och vi avslutade med en tur ner på stan och provade skor. Samt språkade med den unga duktiga konstnären Sara Skum. Länge. Det blev inga skor i dag men väl varsin tavla. Otroligt fina! Det var två nöjda marknadsbesökare som återvände till Porsi och en god middag.

Andra marknadsdagen började vi med en lång omväg dit via Murjek, Högträsk, Nietsevare-rondellen och Messaure. Jag ville visa Baddaren lite riktig vinter och det var jättefint. Och när vi ändå kom in i Jokkmokk norrifrån passade vi direkt på att köpa oss nya fina skor samt lite mer språkande.

13

Nöjda med det så promenerade vi iväg på utomhusföreläsning om renar och snö. Det bjöds på kaffe med kaffeost och var otroligt trivsamt att stå runt elden och lyssna på en veteran inom renskötsel.

Sen var det utställningar och marknadspromenerande för hela slanten. Baddaren letade frenetiskt efter info-renen Jekna men den gick inte att återfinna och plötsligt var det dags för konsert. Kitok! Baddaren var lite skeptisk innan men blev frälst. Killen är så jävla bra. Med Paradise Jokkmokk ekande i öronen for vi till slut söderut igen och passade på att åka och hälsa på vänner innan vi kom hem till ytterligare en god middag.

18

Sista dagen och äntligen hittade Baddaren sin lilla Jekna. Men det var bara början på en händelserik dag. Vi tog hand om alla utställningar vi hade på restlistan och klockan 13.45 infann vi oss nere vid renracet. Jag hade mailat och frågat om vi fick vara med men kanske pitchat in Baddaren lite hårdare. Jag hade på känn att hon skulle få vara med och mycket riktigt var hon med i startlistan. Dock inte jag. Det var intervjuer och Länta påpekade att hon verkade ha god kännedom om renar. Kan man tänka sig! Tyvärr fick hon tömmen bara sekunder innan start och hann inte byta grepp så det blev för mycket broms innan hon justerade det och började hojta på sin ren. Men då var det för sen och hon kom inte ikapp utan åkte ut i kvarten. Men hon var i gott sällskap för det gjorde även Peter Eriksson. En upplevelse för livet.

Nu var vi rätt klara och avslutade dagen med att promenera runtomkring i Jokkmokk med några kortare avstickare in på utställningar och till sist hämtade vi ut våra tavlor hos Sara Skum. Det var trötta marknadsbesökare som kom hem på lördagskvällen och med en trerätters i salongen och en whisky tillsammans med mamma och Bosse somnade vi gott innan dagens hemfärd. Ytterligare minnen för livet och vi har haft det så otroligt bra. Tack för allt marknaden, mamma och Bosse. Det här är något alla borde prova på. Jag har gjort det flera gånger och det var många minnen som väcktes till liv.

Ha det,

Mackan