Etiketter

, , ,

Nu har jag bokat sex nätter för mig och El G på vårt trevliga hotell i Derbyshire. Ingen av oss har egentligen ägnat åt oss något som liknar träning de senaste månaderna så varför inte boka in en tävlingsresa i maj?

No pressure, no…

Ja ni vet. Eller så var det så att vi ett par år har snackat om att göra om vår resa från 2013. Springa Fell Runs, dricka god öl och frossa i engelsk frukost. Sen sa vi också att vi skulle få med oss ett par fler men det skylls plötsligt på Fiskvarv och annat krafs. Men Mårdhunden själv verkar sugen! Vi kommer alltså vara där sex nätter och det går tävlingar i närområdet varje dag men vi ska (nog) inte springa alla. Tävling varje dag ger dock flexibiliteten att låta dagsformen avgöra vad man springer. Minns jag rätt är ingen längre än sex miles och ingen kostar mer än fem pund i startavgift och det är direktanmälan som gäller.

Lämpligt nog flyttade jag få rehabtrappan ut till Mårdhundsvarvet i går. Snöpuls i lätt kupering känns liksom som rätt grej att göra om man ska springa i branta backar i maj. Jag är inte i form för att hinna dit hemifrån inom rehabtiden så jag parkerade bilen en bit därifrån och tänkte att två varv kommer att ta 40 minuter inkl transport t/f bilen. Baske mig om det inte tog 40:30, inklusive en felspringning på 30 sek. Min förmåga att räkna ut varvtider i olika förhållanden är baske mig inte dålig men satan vad jobbigt det var. Det var mina långsammaste egna varv någonsin och jag kan inte ens skylla på snön eller kylan för jag har sprungit i betydligt djupare snö här. Men, det genomfördes helt utan känningar och kändes skonsamt mot det som ska skonas och hårt för resten. Det kändes faktiskt som träning. Riktig träning.

Till helgen blir det re-run men fem minuter längre. Jag har redan nu en liten extraslinga i bakfickan för jag tror inte att den extra snön som ska falla kommer att öka varvtiderna nog mycket.

2017-01-05-14-25-59

Först i spåret!

Ha det,

Mackan

Annonser