Etiketter

, , , ,

Det har varit tyst här ett tag och det beror på att det är en löparblogg och jag har inte sprungit. Så för att göra en lång historia lång:

För nästan tre veckor sedan kände jag mig oroväckande stel i högervaden efter mitt första fartpass sen i början av oktober. Fick massage redan på kvällen och efter det kändes det riktigt bra på kvällen. Men jag säkerhetsvilade dagen efter och kände mig trygg med att faran var över. Efterföljande dag sprang jag lätt men då fick jag känning ett par kilometer innan jag var framme. Inte så farligt men ändå mer än vad jag hade önskat. Framförallt kändes det efter passet. Jag småmasserade lite på den själv men bokade in naprapattid på fredag morgon och tur var väl det för på kvällen när jag skulle lägga mig krampade jag ihop i hela högra delen av ländryggen. Fukk. Min supernaprapat Martin hittade en dum låsning i just den delen av ryggen och nålade vaden. Mina misstankar var just att det var något från ryggen som var grundorsaken till allt. Jag promenerade därifrån vid gott mod men jag hade ändå känningarna kvar lite lätt i flera dagar och vågade inte springa. Det kändes rätt punktaktigt i nedre delen av vaden (det hade varit bättre med punkaktigt) men jag var trycköm  långt högre upp.

Efter hela fem dagar av vila så vågade jag prova. Försiktigt. Och det kändes ju riktigt bra. I sex kilometer. Sen började det dra hela vägen upp mot röven/ryggen. Stretchade och joggade vidare och när jag var nästan framme vid jobbet var jag helt övertygad om jag lätt skulle kunna jogga hemåt på kvällen också. Men musklerna kallnade och det var då jag insåg att skiten hade träffat fläkten.

Jag kunde knappt gå på benet, FUBAR.

Det gjorde genuint skitont. Precis som om det var en bristning. Problemet var att det var lite för diffust och alldeles för spridd smärta. Kändes på ett sätt när jag belastade men på ett helt annat vid palpatation. Och den kom inte plötsligt. Men det kan ändå vara bristning och jag har valt att betrakta det som en sån även om ingen annan tror det. För att betrakta det som något annat hade jag velat att någon var helt säker och som ni vet är det väldigt svårt att vara säker på diffusa grejer utan en riktigt grundlig undersökning och det känns som lite overkill när det ändå handlar om liknande rehab av en gammal gubbe. Och jag har ju själv skrivit i Löpträning mitt i livet om rehab av bristningar i vaden och till och med fått ordentligt beröm av läkare för det jag skrivit om idrottsskador. Så här skrev jag i boken och även om jag kan anses vara bagarens barn (eller kanske snarare bagaren) så har jag varit rätt bra på att följa mina egna råd:

■Fotsträckningar med gummiband. Samma övning som beskrivs under benhinneinflammation. Börja med 3×10 och jobba dig upp mot 3×20  och gör detta dagligen.
■Tåhävningar. Gör inte detta förrän det känns lugnt att göra 3×20 fotsträckningar
och börja med båda fötterna på plant underlag. När du klarar av 3×20 tåhävningar smärtfritt på båda benen kan du börja göra dem på ena benet. Fixar du 3×20 på ett ben utan smärta är det okej att börja springa igen. Försiktigt.
■Excentriska tåhävningar. Som beskrivs i delen om hälseneinflammation. Övergå till att göra dessa när du kan springa igen. Varannan dag och 3×20 på vardera ben.

Så, jag har vilat. Jag har gradvis lagt på mer belastning i form av styrka och rörlighet och det här känts bättre dag för dag. Nu har det inte varit tryckömt på ett tag och jag kan göra mina övningar utan smärta så i morse kände jag mig rätt säker på att våga prova den första löpturen. Den här gången gick jag in med inställningen att det har varit en bristning och valde att springa en kort slinga för att lätt kunna avbryta vid minsta känning och med tanken att jag skulle testa max 15 minuter. Det blev minsta känning och jag avbröt efter åtta minuter för jag vill veta vad minsta känning i nuläget betyder EFTER passet. Och det känns nog okej. Inget verkar ha gått sönder igen och nästa gång vågar jag nog prova lite längre och jag gläds åt att jag var kliniskt fri från känningar i nästan åtta minuter. Som bonus hittade jag en jädrigt bra intervallrunda.

Just ja, sa jag att samma dag som det small till så kom mina nya terrängskor med posten. Satan vad jag lidit av att se dom på köksgolvet i elva dagar. Nu fick dom leka i åtta minuter.

2016-12-10-10-13-35

Ha det,

Mackan

Annonser