Etiketter

,

Jag tror att jag för ett par månader sen skrev att får jag bara vara frisk och hel så ska jag nog kunna klara den där kvalgränsen till NYCM. Ja det var just det… De flesta jag pratat med sedan dess har sagt till mig att det gör jag lätt som en plätt. Lite lustigt det där för om det vore lätt som en plätt borde alla klara det.

”Ja men du som är så snabb.”

När jag tränar bra så är jag om inte snabb så i alla fall relativt sett snabb. Ingen träning – ingen snabbhet. Men jag tränade faktiskt rätt okej. Nivån var i klass med vad jag skulle gjort under en återhämtningsmånad för ett par år sedan men jag fick in dom viktiga passen och jag utvecklades. När jag sprang mitt senaste pass hade jag nypt två minuter på miltiden på bara fyra veckor, låt vara från en låg nivå, men det innebar att jag hade några procent i teoretisk marginal till kvalgränsen. Typ tre. Jag skulle vilja ha typ minst fem procent för att bunkra upp för stormar eller magproblem men givet att jag startade maratonträningen utan marginaler så var det bra. Och framförallt hade jag fyra veckor på mig att skaffa mig ytterligare några procent.

Jag skrev senaste passet och det låter ju bra. Problemet är att det senaste passet var för dussinet dagar sedan. Efter det passet fick jag en lite för hög spänningsnivå i en av vadmusklerna och ville inte ha någon gubbvad så jag vilade ett par dagar. Ingen fara utan kanske till och med bra. Sen kände jag mig lite fishy förra lördag förmiddag när jag skulle köra ett kvalitetspass och ställde in. Det verkade dock vara falsklarm och jag gick på ett trevligt kalas på eftermiddagen och kände mig helt okej. På söndagen hade jag bestämt långpass men ombytt och klar så blev jag alldeles yr. Vågade inte ge mig ut och tur var väl det för halsontet kom bara ett par timmar senare. Sen ägnade jag måndag och tisdag till att känna mig sådär på gränsen. Inget som bröt ut på allvar och på onsdagen kändes det som min säkerhetsvilodag och på torsdagen skulle jag kunna köra.

Nä. Inte det heller. Lite sämre igen och nu med andra symptom. Valde att åka hem från jobbet vid lunch på fredagen och jobba hemma i stället vilket kändes förvånansvärt bra men sen kom febern på fredag kväll. Den är borta nu men även om jag skulle kunna träna i morgon är kvalmarginalen garanterat borta. Nej jag fabulerar inte utan jag pratar om 40 års erfarenhet av träning med just den här kroppen. Det finns historier om folk som fått rejäla formtoppar efter en kort tids sjukdom men det brukar vara folk som har tränat som satan innan sjukdomen och mått bra av vilan. Tro mig, jag var inte i närheten av att träna som satan.

Läget nu då? Osäker på om jag kan gå till jobbet i morgon vilket gör att jag är helt säker på att jag inte är träningsbar. När är jag det då? Ingen jävla aning. Det enda jag vet är att jag har en mara på schemat om knappt 14 dygn och att det inte känns särskilt hoppfullt med något kvalande till NYCM. Samtidigt så vet jag att det är bara en sketen förkylning och en sketen mara. Men det hade varit kul att springa, kvala och känna att jag tog ett steg i rätt riktning för jag tycker att det är väldigt roligt att springa. Mindre roligt att lufsa.

2016-10-16-13-44-55

Ha det,

Mackan

Annonser