Etiketter

, , , ,

Jag läser i tidningen i dag att en av våra största konditionstalanger, Ebba Andersson, lägger friidrotten åt sidan och satsar fullt ut på skidåkningen. Detta trots fantastiskt fina resultat inom hennes sidoprojekt med löpningen. Såvitt jag förstått är anledning enkel och det är att hon tycker att skidåkningen är roligare. En och annan friidrottsprofil tycker nog att det här är väldigt tråkigt men jag tycker att det är befriande att höra. För hon ska göra det för sin skull.

Det är roligare med skidåkningen

Jag drar genast slutsatsen att det är hennes inre motivationsfaktor som får tala. Hon satsar på det hon vill. Inte vad andra vill. Och jag är fullt och fast övertygad om att det är rätt väg och det finns en del forskning som stödjer den övertygelsen. Vad som är skillnaden på inre och yttre motivation kan ni gärna läsa om t.ex. här. Just där står bland annat:

Uppdelningen kan ibland framstå som teoretisk, men faktum är att studier på området visar att vår motivation i hög grad påverkas av vilken form av konsekvens som följer våra handlingar – att enbart förlita sig på belöningar och uppmuntran kan ibland vara förödande för vårt intresse att fortsätta jobba.

Utifrån det kan man lätt dra slutsatsen att när man tränar för att få uppskattning i sociala medier så kanske det inte är bästa vägen framåt. Att bry sig om vad andra tycker om ens träning är fan inte bra. Om den enda belöningen för den där träningen som blev till en bild är likes så är risken att karriären kanske inte blir så långvarig. Klart som fan att det kan vara skoj att få uppskattning men ofta har de som uppskattar det inte en susning om något annat än just den bilden. Det kan lika gärna vara en del av en sjuklig besatthet av träningen som en bild av någon tog efter en aktivitet som verkligen gav dom något. Eller något som genomfördes bara för att få den yttre uppskattningen. Jag säger inte att vi ska sluta uppskatta det andra gör men du som får uppskattningen ska fundera på vad din drivkraft är.

Och när jag pratar om något som gav dom något så tänker jag på saker som en skön tripp ute i friska luften, en del mot ett drömmål eller kanske något som ger den långsiktiga belöningen av att vara frisk och må bra. Vi kan ha en massa olika inre drivkrafter och motivationsfaktorer men gemensamt för dom alla är att det ger en större förutsättning för något långvarigt. Det ger något för dig först och främst och som en bonus kanske det ger andra inspiration.

Så, ställ dig själv frågan: Gör jag det för mig själv eller för andra? Själv är jag i alla fall hundra procent trygg i att jag pysslar med löpningen för att jag älskar att röra mig. Fort. Utomhus. Det är därför jag så sällan fixar att ställa mig på löpbandet. Då får jag bara två av tre delar av det som motiverar mig. Det räcker inte. Eller jo, ibland. Två av tre kan räcka om det innefattar att röra mig och utomhus. Just ikväll blev det en promenad i underbar miljö men då krävdes det fint väder också. Belöningen blev en sån där kväll som jag blir genomlycklig av. Och jo, det är okej att gilla mina bilder. Det kommer inte att få mig att träna mer men det kan ändå göra mig glad. En bonus. Låt det stanna där.

2016-09-20-18-10-07

Ha det,

Mackan

Annonser