Etiketter

, , , , , , ,

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om hur man köper bra löparskor men under löpningen hem så tog tankarna om skogens förträfflighet över. Igen. I morse tuggade jag asfalt och det i fart med mina nyutkvitterade maratonpjuck. Jag tyckte benen kändes rätt bra och jag kände att jag älskade det här paret också. Det är bra det eftersom jag tänkte springa maran i dom men hem ville jag testspringa dom i skogen också. Eftersom jag har fördelen att ha jobbarkompisar som bor på andra sidan skogen från mitt håll sett så kan jag åka med och sen springa just genom skogen. Det är trots allt rätt mycket trevligare än att tugga asfalt i Solna.

I början av passet sprang jag och funderade lite på mitt planerade inlägg om skoköp men när terrängen blev trixigare med stenar och rötter så glömde jag dom tankarna och hamnade helt i nuet. Jag tror inte att Meb tänkte att det här var en terrängsko när han ”designade” den men den trivdes. Jag trivdes. Jag trivdes så till den milda grad att jag sprang och sjöng Village People och viftade med armarna. Det var mer tur än skicklighet att jag just hade slutat sjunga och vifta när jag kom ut på motionsspåret och mötte en löpare. Tveksamt om han hade klarat av den chocken.

”In the navy – yes, you can put your mind at ease.”

Nu började jag känna av att jag sprang fort i morse men intrycken trumfade ändå tröttheten. Det är så jädra fint så här års. Att ha ynnesten att komma ut bland träd, kullar och sjöar efter en arbetsdag har ett väldigt högt värde på livskvalitetskalan. Så enkelt men så effektivt för att hamna i ett tillstånd av härvarande.

”In the forest – yes, you can put your mind at ease.”

När jag 800 meter hemifrån passerade badet mötte jag en gammal dam som stoppade mig. Jag blev lite nyfiken på vad hon ville och stannade självklart och hon berättade om alla fåglar som hade sån ro nere vid vattnet. Hon hade stått och tittat på dom i 20 minuter och ville dela upplevelsen med mig och sa till mig att gå ner till stranden. Så jag lydde snällt och satte mig ner och betraktade. Så stillsamt och så vackert. Jag har en faiblesse för ankor och dom får mig alltid på snäppet bättre humör än vad jag redan har. Härmed delar jag med mig av både ankor, septemberkväll och nya maratonskor. Livskvalitet på vitt skilda sätt.

2016-09-06-17-43-56

Ha det,

Mackan

Annonser