Etiketter

, , , , , ,

Ja då var man hemma igen. Den sista gnuttan semester kramades ur på Vestlandet i vårt vackra grannland Norge. Jag älskar Norge. Lite mer för varje gång jag är där. Den här gången gick flyget till Sandande och den kanske häftigaste flygplats jag någonsin landat på. En kort liten landningsbana mellan två fjordar och det kändes helt surrealistiskt när det lilla propellerplanet rundade udden och lyckades pricka banan. Och stanna innan den tog slut!

2016-08-12 13.35.43

In för landning!

Det var jag, Baddaren och T-Bone som skulle springa Skåla Opp. Andra gången för mig men premiär för dom och efter någon timme i bilen anlände vi till ett regnigt Loen. Vi visste att det hade snöat kraftigt på toppen tidigare i veckan men det som hände under kick-offen på kvällen gjorde oss mållösa. Tävlingsledningen intervjuade favoriter och gång på gång frågade dom hur dom ställde sig till den nya bansträckningen. Vaddå? Jo till slut kom dom till förklaringen och det var att vid banbesiktning dagen innan så konstaterades det att det var alldeles för farligt att låta loppet gå upp till toppen utan loppet kortades till cirka 2/3 av sträckningen. Målgång uppe vid Skålavatn i stället och det här var första gången någonsin som loppet kortats. Men tävlingsledningen var tjusig!

2016-08-12 19.20.39

Man skulle kunna tänka sig att jag med mina tveksamma förberedelse skulle jubla över att det var kortat men dom tog bort fel del. Dom tog bort min del. Den delen där jag verkligen plockade placeringar senast jag sprang och där jag kan utnyttja att jag har tekniken och styrkan. Visst finns det partier där jag funkar bra i de första delarna också men där är det trångt och svårt att passera. Bara att gilla läget men det försvann ganska mycket kampanda ur mitt sinne. Kul skulle det bli ändå men det kändes inte så viktigt längre eftersom jag visste att det skulle bli mer av att bara glida med för min del. Det är långa partier som inte är nog branta för att jag ska kunna utnyttja min styrka att dunka brant uppför. Och jag är för dåligt tränad för att fixa att springa på i ganska stor lutning. Så då återstår att gå där och jag är usel på att gå. Ska det vara gång ska det vara händerna på låren och verkligen pressa.

Jag tänkte dock att skit samma. Upp ska jag och jag får göra det bästa av det. När det var dags för start var det trots allt perfekt väder. 10-12 grader och lätt regn! Jag var stel som en pinne av min griniga rygg men jag skulle slippa pollen. Det faktumet kändes busbra och resten av kroppen kändes jättefin. Dessutom var humöret på topp! Resonemanget var att inte dras med i någon startrusning utan just bara försöka glida med. Med facit i hand borde jag kanske startrusat för jag hamnade rätt långt bak i fältet när vi kom upp mot berget men det insåg jag nog inte förrän jag kom över trädgränsen och det blev fri sikt. Fram till dess följde jag bara med lämmeltåget. Visst var det jobbigt men det är det alltid uppför men det kändes snarare som ett tempo jag kunnat hålla hela vägen upp toppen om loppet gått hela vägen. Stundtals blev det stillastående i kö i trånga passager men jag kände att det var skönt att jag inte krigade om placeringar för då fanns det inget att stressa upp sig för. Meter lades till meter och uppe på kalfjället gjorde jag dagens stora misstag. Det kom ett parti där stigen var rätt bred och nu släppte jag på och sprang om en massa löpare tills en man plötsligt tvärstängde mig. Adrenalinpåslaget blev lite väl stort och jag studsade ut bredvid stigen och tog mig om honom och några till.

Pang!

Det spelar ingen roll om man tagit det lugnare under lååång tid om man plötsligt rusar för hårt i 15% lutning som det kanske var där. Jädrar vad jag syrade på mig. Ett gäng som jag hade hållit samma tempo som i 45 minuter innan jag sprang om dom gled nu förbi och ifrån mig obarmhärtigt. Så kan det gå. Det var inte förrän vi kom upp till det fina steniga partiet typ 250 meter före mål jag hade återhämtat mig så bra att jag kunde springa om folk igen. Men jag gjorde ett par sista fina minuter och kom i mål. Det gick betydligt långsammare än planerat men det gjorde inget för nu var jag bergshög igen. Kallt som satan vid målgång och det var otroligt skönt att få på sig kläderna som låg i den ryggsäck som i ärlighetens namn hade plågat mig hela loppet. Efter att haft ont i ländryggen sen jag halkade en vecka innan så var det ingen njutning med ryggsäck. Det var enorm befrielse att få av sig den!

2016-08-13 11.37.21

Skålavatn

Precis när jag hade fått på mig långkalsonger, underställströja, mössa, vantar och regnställ kom mina kamrater i mål. Dom hade gjort det så jädra bra! Vi firade med smörgåsar (med brunost för mig) där uppe och jag kände hur stoltheten över deras prestation övervann eventuella besvikelser över min egen. Till skillnad mot mig har dom skött sin träning exemplariskt och jag tror att T-Bone sammanfattade det bäst där uppe på berget.

Du har sabbat ordet träning för mig.

Vad han menade med det var att för första gången fattar han vad träning innebär. Det är inte att bara springa utan det är att förbereda sig specifikt för en uppgift och det har dom båda gjort otroligt bra. Hade jag gjort det tillnärmelsevis lika bra som dom hade det gått betydligt fortare uppför berget. T-Bone har dessutom tappat 4-5 kg utan att vad jag vet ökat löpmängden utan bara kört dom tuffa passen bättre. Hatten av för det!

2016-08-13 11.37.12

2016-08-13 12.00.59

På väg ner lättade regnet en stund!

2016-08-13 12.01.43

På kvällen efter loppet firade vi lite lätt och sen avslutade vi vistelsen med att springa upp till en glaciär och jag fick mitt årliga iskalla dopp i glaciärsjön innan vi sprang ner och tog en fika med magnifika vyer. Det här blev ytterligare en fin resa att minnas resten av livet och nästa år står vi på startlinjen igen och då ska vi hela vägen upp.

2016-08-14 11.12.42

Briksdalsbre

2016-08-14 11.13.49

Tsunamirisk

2016-08-14 12.38.48

Fikavyn

Ha det,

Mackan

Annonser