Etiketter

, , , , , , ,

Juli månad anno 2016 och dags för årets fjälläventyr. Jag började planera årets rutt redan i slutet av förra året och avslöjade planerna för Baddaren på hennes födelsedag i januari. Nu var det dags. När vi kom upp till lilla stugan i början av månaden såg det något mörkt ut för att det skulle bli ett vidare trevligt äventyr… Kallt och regn. Regn och kallt.  Men plötsligt såg prognosen lovande ut för att få några dagar uppehåll i Kebnekajsefjällen och vi förvarnade mamma och Bosse att vi ville upp på måndag morgon. Sagt blev gjort och i strålande solsken anlände vi till Vakkotavare på förmiddagen. Nästan 20 grader varmt redan och det såg ut att bli en fantastisk dag. En kopp kaffe nedanför stugan med våra chaufförer och sen var vi redo att börja äventyret med fullpackade ryggsäckar!

ForeAvfärd

Baddaren sprintade ivrigt iväg och jag fick lugna henne. Vi hade en lång dag framför oss. Men vilken resa! Visst var det uppåt men det var bra underlag och minut lades till minut och höjdmeter till höjdmeter. Eftersom vi såg hela resan som lite av ett träningsläger inför Skåla ville vi passa på att hålla ett bra tempo just uppför och det gjorde vi verkligen. Efter en halvtimme hade vi nog tappat någon liter vätska var och tog en kort Vitargopaus och nu var vi uppe på kalfjället. Jag gillar kalfjäll. Det är något väldigt speciellt med just kalfjället som gör jag mår väldigt bra.

Vidderna. Nakenheten. Utsikten.

Vi mötte enstaka vandrare och med vissa snicksnackade vi lite. Fick veta att vi hade en del fina vad framför oss och varje gång dom kom blev jag ännu lite lyckligare. När man springer i värmen är det liksom inget problem att hoppa ner i det iskalla vattnet. Vid en av dom fina jokkarna tog vi en extralång minipaus bara för att det var så mysigt.

Men ska man långt framåt så får man pinna på och vi hade planerat för en sen lunch nere vid Teusajaurestugan. Den skådade vi på många kilometers håll men först skulle vi ner från fjället och över sjön. Antingen genom att bli hämtade med motorbåt på sen eftermiddag eller genom att ro cirka kilometern. Ska man ro måste man dock ha minst en båt kvar på den strand man lämnar och det finns tre båtar i sjön. Det var något nervöst på vägen ner för jag föredrar att ro en kilometer och inte tre så glädjen var stor när det låg två båtar vid Teusajaures strand. Däremot gick det vita gäss ute på sjön. I sidled mot färdriktningen. Men va fan, hur svårt kan det vara? Jättesvårt. Normalt ror man med ben och rygg. Men då blir all kraft i en riktning och här gällde det att lägga 90 % av kraften på ena åran. Satan i gatan vad jag slet. Båten rullade som tusan mitt ute på sjön och Baddaren gjorde en min som i Skriet och jag blev lite byxis. Visst hade vi flytvästar men jag ville inte att packningen skulle hamna på 71 meters djup. Vi höll oss dock på rätt köl och när vi närmade oss stugan blev det betydligt lättare att ro. Behöver jag säga att lunchen smakade bra efter 2½ timme effektiv löptid och en roddtur på det?

DSC04180 (683x1024)

Nackdelen med att ha tagit sig ner 400-500 höjdmeter är att man ska upp igen så upp blev det. Fortfarande lika varmt men det blåste mer så det var inte riktigt lika svettigt. Däremot var det lika vackert eller kanske ännu vackrare och utmaningen är att njuta av vyerna och röra sig framåt samtidigt. Det är som tur är en förmåga jag besitter och det var helt suverän löpning här. Även om benen började bli trötta gick det att njuta hela vägen ner mot Kaitumjaure. Det var lite brötigare löpning när vi kom ner i dalgången men Kaitumbäcken brusade och vetskapen om att det väntade middag och bastu vid ankomst gjorde att vi töltade på och dessutom kunde vi se stugan uppe på fjällsluttningen. Jag får erkänna att jag hade läst kartan lite slarvigt och tänkte att vi var nästan framme när vi tog oss över forsen men det var allt ett par kilometer kvar. Något tunga ben upp till stugan men vi kom fram och mötte där ett par löpartjejer som precis skulle lämna. Bytte några ord och det var synd att vi inte hade chansen att språkas mer för det hade varit kul att hinna utbyta fler erfarenheter.

Stugan vid Kaitumjaure var ett lysande val för övernattning måste jag säga. Trevlig stugvärd som mötte oss med ett glas saft, härlig och nybyggd bastu och dessutom fick vi en hel stuga för oss själva. Med galet fin utsikt. När vi hade installerat oss satt vi och tittade på älgen som betade nere vid sjön och sen fick vi vår bastu. Med utsikt. Det var två väldigt lyckliga löpare som somnade in med drömmar om fjäll, jokkar och älgar.

Reflektioner dag 1: Två rätt tuffa etapper med tanke på att jag bara sprungit ett pass över två timmar sen Boston i april och det var i förra veckan. Men oväntat bra underlag och kanske lite vackrare än jag väntat mig. Något annat som förvånade mig var att vi mötte en otroligt hög andel ensamvandrande unga tjejer. Det har jag aldrig varit med om i fjällen. Är det nya sättet att slippa jobbiga karlar? Sen var jag djupt imponerad över Baddarens styrka. Två månader med träning i slalombacke varje vecka hjälper onekligen!

Ha det,

Mackan

Annonser