Etiketter

, ,

Plötsligt var det varmt igen. Det var ju trevligt i går kväll när jag satt ute på altanen och det var småtrevligt i morse när jag sprang till jobbet. 12 grader varmt när jag sprang hemifrån och det kändes rätt lagom i några kilometer. Så lagom att jag lyckades missa tåget som jag borde hunnit med efter en mile. Normalt sett brukar jag spätta på lite om jag är sen men nu lallade jag fram i 4:45/km och då missade jag tåget med en halvminut. Inga problem med det utan jag sprang sonika iväg till en annan linje på Roslagssnöret och prickade ett tåg perfekt. Svettades som en gris mina få minuter på tåget men när jag hoppade av och sprang vidare kändes det bra. Jag ökade gradvis tempot och plötsligt cyklade det upp en tjej bredvid mig som berömde mig för just tempot. Det visade sig vara hon som skötte anställningsintervjuerna när jag sökte jobbet på Verket och det var mycket trevligt att få springa och tjöta lite. Då glömmer man lätt detaljer som att det är varmt.

Ja, ja. Jag vet att man som svensk inte ska tycka att det är varmt en sommarmorgon men jag formligen dröp av svett. Det är ett faktum och inte en åsikt. Under förmiddagen insåg jag att jag hade förlorat väldigt mycket vätska och åtgärdade det. Senare under lunchen insåg jag att det var varmt ute och eftersom jag tänkte springa backar i morgon och redan hade fått några extrakilometer på morgonpasset tänkte jag att jag nog borde ta bussen hem. Detta tyckte Baddaren var en väldigt klok idé så jag bestämde med Ölmannen att vi gör sällis på bussen. Det var bara ett litet problem. Det verkade som att bussarna inte ville gå. Någon trafikolycka eller något. Nu råkade jag vara ombytt eftersom jag kände att splits och tisha var ett bra klädval för hemfärden och då valde jag att springa. Det kändes som en relativt bra idé jämfört med att vänta på buss som kanske inte kommer. För att slippa en massa varm asfalt tänkte jag dessutom att jag kan springa in till stan och sen ta en sväng längs Brunnsviken på min väg hemåt. Det kändes som en relativt bra idé i flera kilometer.

Sen började jag bli varm. Jättevarm. Sen blev jag ännu varmare och Stockholms stad kändes mer som Mordor än som Stockholm. Som tur var träffade jag CRS-Mia inne i stan och fick två minuter av alibipaus men sen var det bara att fortsätta. Nu började jag undra om jag skulle komma hem överhuvudtaget. Läpparna smakade salt och metall och jag var bra sugen på att ge upp och promenera men jag skulle hämta Baddaren vid en viss tidpunkt och tidplanen höll inte för gång. Det var faktiskt genomvidrigt och den enda tacksamhet jag förmådde känna var över att jag inte ska springa maran på lördag. Tack gode Gud! Jag kom till slut hem och då kände jag mig som en kokt hummer och oj vad jag tackade mig själv för mitt lager av Mountain Dew som ligger (låg) i kylen. Väl på altanen med någon liter kall vätska i magen började jag känna mig som en hel människa igen. Värmen är fantastisk när jag får vara i stillhet i skuggan och har ordentligt med dricka. Under rörelse med ryggsäck på ryggen är det Mordor och inget annat. Jag misstänker att jag kommer att få betala för eftermiddagens extrasväng i morgon men då blir det nedcabbat och då är det trots allt betydligt mer hanterbart.

cropped-10492103_10203553627654896_8156405016851633085_n.jpg

Ha det,

Mackan

Annonser