Etiketter

, , , ,

Jag måste erkänna att jag var lite stukad efter Skattjakten men man måste ändå ta hand om sitt lag så för att sprida lite glädje hade alla lagmedlemmarna ett ex av Löpträning mitt i livet med dedikation i på skrivbordet när dom kom till jobbet i går. Det kändes väldigt bra och mottogs tacksamt! Sen hade jag tänkt mig några vändor i Väsjöbacken efter jobbet men det gick bara inte. När jag får pollenchocker tar det hårt på kroppen och jag sov som en klubbad oxe natten mot fredag. Jag kände mig som en klubbad oxe när det var dags att åka från jobbet och det verkade bara dumt att stressa kroppen igen i går så det blev vila. Men det fick räcka med en dag och i morse var jag och T-Bone på plats i backen. Jag hade sovit som en klubbad oxe natten mot lördag också och när klockan ringde fattade jag ingenting. När jag väl fattade varför klockan ringde ångrade jag dagens planering bittert. Vi skulle dock vara på dop inne i stan runt lunchtid så det fanns inget annat val än att pallra sig upp.

Jättetrött

För att kompensera att jag fortfarande springer ett blygsamt antal backar blev det återigen en rejäl uppvärmning. I backig terräng. T-Bone flåsade rätt rejält redan där och min egen kropp ville bara sova. Normalt sett är jag ju rätt pigg när jag springer till jobbet tidigt på morgonen men då har jag en nära förestående tid att passa och jag tror att jag helt enkelt skiter i att känna efter. Autopilot. Nu var det ingen autopilot alls och när vi kom fram till backen var jag skeptisk. Det var dock betydligt svalare i dag och det borde innebära mindre pollen men jag var dessutom rövtrött. Jag hade egentligen velat öka antalet vändor i dag men tiden var begränsad och det finns fler vägar till Rom. Jag vet vilket tempo som känns realistiskt att nå tills det är dags för Skåla och jag vet hur många vändor jag bör klara i slutändan och då finns det två val. Antingen stabiliserar jag mig nära rätt tempo på ett fåtal vändor och sen ökar jag gradvis antalet vändor. Eller så börjar jag med rätt antal vändor och jobbar ner tempot mot måltempot sakta men säkert.

Det är roligare med fort än med långt…

Ja eller så kan kan jag försöka öka på både ledder samtidigt men det brukar bara funka precis i början. Normalt sett så brukar det bli en liten temposänkning när antalet ökar även om det just i år inte har blivit det. Än. Sen får man jobba ner tiderna igen på nästa nivå.

Dagens utfall då? Jo det gick faktiskt jättebra. Jag var så seg att målet var primärt att hålla samma fart som senast. Nu hade jag en chock bara två dagar bort så det hade varit kaxigt att sätta något högre mål. Sen ville jag gärna varva T-Bone. Utfallet blev faktiskt att jag halverade avståndet till fartmålet i augusti och fortsätter det så här har jag det realistiska måltempot inför Skåla i kroppen redan om några veckor. Och jag varvade T-Bone. Det är jag jädrigt nöjd med. Nyfiken som jag är blev jag tvungen att bearbeta data så jag slängde in målet samt mitt minne av ungefärliga tider när jag var som starkast under åren 2008-2011 och tryckte in en logaritmisk trendlinje mot dom tiderna. Då får jag en hygglig uppfattning om hur jag bör utvecklas. Det blir ju lite lustigt med trenden eftersom den pekar mot fiktiva värden som jag inte vet om jag når men det ser fint ut i grafen. Det jag vet med mig är att har jag bara tempot i mig om 4-5 veckor så kommer det här att gå vägen om jag håller mig frisk. Bara vetskapen om att jag har några veckor uppe i Lappland där det kommer att tuggas rejält med höjdmeter varje vecka gör att jag tror på det. Dessutom mår hälen riktigt bra efter de senaste veckornas övningar!

Jag kan inte låta bli att tänka på när jag våren 2008 inte riktigt klarade av den målfart jag hade satt för höstmaran ens på en tävlingsmil. Men jag var nästan där och sen blev jag vassare vecka för vecka i ett halvår och på hösten satt den där på tävling och på halva sträckan på träning. Nu ska jag försöka sätta den på 2,5 ggr på träning men mot ett mer modest mål och träningen ska spegla 2/3 av faktisk sträcka/lutning. Det här ska gå och det är skitskoj att faktiskt träna målmedvetet igen! Jag bifogar en graf över tre faktiska utfall i förhållande till dit jag vill och var jag tidigare har varit. Nu ska den fortsätta att fyllas på. Vecka för vecka.

väsjögraf

Ha det,

Mackan

Annonser