Etiketter

, , , , ,

Gnistan. Glöden. Ljuset. När man minst anar det så händer det något och det verkar gälla åt både hållen. I kväll var överraskningen åt rätt håll och jag blevför första gången på länge rejält positivt överraskad och självklart var det i Väsjöbacken det hände. Det är där det alltid händer åt alla håll och kanter. Jag och Baddaren hade bestämt att träffas i backen efter jobbet och efter en lång dag lyckades jag till slut ta mig dit. Det var många som hade bestämt sig för att fara ut ur stan vid ungefär samma tidpunkt så det tog sin tid. Och köande utan automatväxel skapar en sjuhelvetes stel kropp. Det var i snigelfart och med jämna plågor jag genomförde min nästan halvtimmeslånga uppvärmningsrunda. Och varmt var det, 20 grader. Det kanske inte låter så mycket men mitt lappblod kokar.

Jag undrade verkligen hur jag skulle palla med några backar alls men jag hade satt upp ett minimiantal och ett maximalt antal så det var bara att börja. Den första tanken som slog mig när jag satte i gång var att för cirka 15 år sen när jag började springa slalombacke kunde jag vara ensam i Hammarbybacken. Nu är det alltid folk till och med i Väsjöbacken, så även i kväll. Först fick vi jättebra pepp av ett par killar som körde samtidigt och jag är rätt säker på att det fick igång mig. Kroppen var inte så körd som det först kändes. Att jag fick köra årets första nercabbade triggade nog också några gamla minnesbanor för plötsligt hade jag förmåga att ta i lite mer. Jag ska inte påstå att det gick snabbt men det som i söndags kändes som en ocean från vettig form minskade plötsligt till något som mer liknar någon mindre sorts världshav. Små världshav är bättre än gigantiska oceaner och kan jag närma mig Medelhav, Östersjöar och sen insjöar så kanske det inte är mer än lite tjärn i höst.

Det gick helt enkelt otroligt mycket bättre och räknar man in det faktum att jag bär på cirka fem ryggsäckar med dödvikt som lär rinna av mig om jag skärper till träningen så kan det nog bli bra på Skåla Opp. Där behöver man bara en av de där ryggsäckarna och slipper pollen. Fast jag klarade mig från dödshostan i kväll! Det är nog bättre att springa lite högre upp. För övrigt verkar det här vara veckan som jag stöter ihop med gamla bekanta stup i kvarten. Tre träningspass och tre möten på tre dagar. I måndags var det först LM och sen min gamla vän Lollo som jag inte sett på 20 år. I backen i dag var det dags att träffa på CamCam som jag inte träffat på något år. Mycket trevligt och vi gjorde sällskap nedför backen på min sista vända. Tjejen såg stark ut!

Just nu har jag den där känslan av att jag gjort ett bra pass och att jag mår prima efteråt. Det var länge sen må jag säga och det firades med att premiärgrilla burgare och med finbärs till. Snälla, låt det här vara någon sorts vändning för det är så här det ska kännas efter pass. Yay!

DSC03575

Ha det,

Mackan

Annonser