Etiketter

, , , , , , ,

Nu skrivs ju inte det här från Amerika men jag vill få våra sista upplevelser från resan på pränt ändå och det är alltid bäst att skriva medan minnena ligger nära i tiden. Vi avslutade vår resa storstilat genom att efter ankomst till Hyannis fortsätta norrut på Cape Cod. Min vän Örjan hade tipsat mig om att det fanns en stor sälkoloni uppe i Chatham och varför inte stanna till där på vår färd mot Provincetown? Sagt blev gjort och vi tog väg 28 genom South och West Yarmouth för att komma dit. Det återupplivade verkligen gamla minnen från när jag och Mårdhunden bott på båda platserna under vår turné 2009 och Baddaren fick lyssna på dessa minnen. Till exempel var jag sprang marafart i 3:40/km. Det hon fastnade mest för var dock den fantastiska minigolfbanan vi lirade på och vi bestämde oss för att ta en match där på vägen hemåt om vädret tillät. Det gjorde det inte. Aaaarrrrggh!

DSCN1099

Vi anlände till Chatham och då var bara frågan var sälarna var någonstans? Inte inne i staden i alla fall! Jag hade ändå forskat lite innan och körde på känn men en avstängd bro ställde till det och vi fick snurra lite innan det löste sig. Här skulle spanas sälar! Vi var inte ensamma och jag hade bråttom som tusan ut ur bilen. När vi kom ner till stranden sa Baddaren att det bara var 30 minuter parkering och att det var böter på 5000 dollar. Ja, ja, hon skojar tänkte jag och sen var det glömt. Som ett jehu for jag fram över stranden och konstaterade att sälarna flockades på andra sidan om ett litet sund. Men va fan, jag ville se dom på närmare håll och tänkte att vi får gå långt bort längs stranden för att hitta bättre sälar. Baddaren hakade på men började snacka om att vi var ganska långt bort. Jag kollade klockan och sa att vi hinner. Lätt.

Tjena

Efteråt ytterligare en stund hasplar hon ur sig att nu måste vi verkligen vända och jag går motvilligt med på det.

Tänk på att det är 5000 dollar i böter!

Vadå 5000 dollar? Du skojade ju.

Nej!

Jag insåg där och då att hon inte hade skojat och jag visste ju egentligen att det inte fanns en sportmössa att hinna tillbaka. Nu blev det bråttom och hälften av oss började springa. I sanden. I den väldigt lösa sanden. Fan. Jag sprang på och Baddaren promenerade bakom och jag kom fram ett antal minuter över de tillåtna 30. Ingen lapp. Jädrar vilken tur. Nu tog jag mig dessutom tid att kolla skyltarna och där stod det mycket riktigt en femma med tre nollor bakom. Och en liten punkt mellan två nollor. 50.00. Det är skillnad och det fick den lilla Baddaren höra. Men hon var mest upptagen med att ha roligt åt mitt ansiktsuttryck ute på stranden när hon levererade budskapet och hur festlig jag såg ut när jag hetsade fram över sanden. Samt vissa förmaningar om att jag kanske skulle lyssna lite bättre ibland. Doh, jag hade sälfeber!

Till slut fortsatte vi i alla fall norrut eftersom vi ville hinna njuta av kvällen i Provincetown och dessutom hade vi inte bokat något hotell där så det skulle fixas. Efter en mindre tvingad detour pga ytterligare en stängd bro kom vi fram och hittade fort ett hotell med ett ypperligt läge och som såg kanonbra ut. Men det såg väldigt dyrt ut och jag hade ingen koll på priserna på den orten. För er som inte varit i P-town så är det en speciell plats. Det hänger regnbågsflaggor överallt på byggnader och sist jag var där med Mårdhunden kände vi oss såpass obekväma att i stället för att övernatta och turista den gången nöjde vi oss med en fika och vände på klacken. Med Baddaren kändes det bättre och vi stegade in på hotellet. Där möttes vi av en fantastiskt trevlig man som ödslade all sin charm på mig. Han flörtade vilt och jag flörtade, nåja, tillbaka och fick 30% rabatt på ett deluxe-rum med jacuzzi och braskamin. Efter att han personligen följt med oss och demonstrerat rummet erbjöd han ost och vin i loungen, complimentary. Så jädra bra! Det var vi, ett stort gäng lesbianer på gruppresa och några gay-par som fick njuta av bra viner och goda ostar. Mycket, mycket trevligt. Vi somnade gott den kvällen efter turistande på stan och en sväng i jacuzzin med tillhörande brasa som hade glaset mot både badrum och sovrum. Snacka om att känna sig som ett kungapar. Frukosten dagen efter som också ingick i priset förtog inte den känslan. Nybakade muffins och en kock som lagade till valfri frukostmat från den menyn. Blåbärspannkakor är allt jag har att säga.

DSC04038

Dagen efter, som även var sista dagen på resan, skulle vi ägna oss åt pilgrimstornet och valspejande. Provincetown var den plats där de engelska pilgrimerna landade med Mayflower 1620. Pilgrimerna var engelska puritaner som ville starta ett nytt samhälle efter egna religiösa principer och Mayflower läste vi om i skolan. Spännande. Baddaren hade inte läst om just dessa pilgrimer i skolan och var kanske inte exakt lika överväldigad av museet framför pilgrimstornet. Men jag gillade. Och vi båda gillade att klättra upp i det 77 meter höga tornet. Just ja, som bonus såg vi en livs levande puritan klädd som hon var tagen direkt från 1600-talet och det var inte någon som tillhörde museet. Jag tror i alla fall att det var en puritan men tänk amishklädsel. Coolt!

Sen blev det valspanande. Vår trevlige värd på hotellet hade ritat upp två ställen där vi skulle kunna ha bra chanser att se valar. Vi var båda exalterade över detta och begav oss med bil mot den första platsen. Det var en bra bit att gå från bilen och vädret var nu bistert men nu hade vi båda valfeber. Det var inte många på stranden och med tung blöt sand var det tufft att vandra men vi mötte en ung kille på väg tillbaka från valplatsen och han hade sett valar. Yay! Till slut kom vi fram och vi spanade. Och spanade. Inte en val. Vi hade missat dom med en kvart/tjugo minuter. Även om vi båda är rätt uthålliga tog vind och regn ut sin rätt och vi tog oss tillbaka till bilen för färd till nästa valplats. Där fanns en parkering och en massa valspanare. Jag skickade ut Baddaren för att höra om någon sett några valar. Jodå, för en kvart sen. Såg vi några valar? Nä. Skitvalar.

Nu var det hög tid att börja återfärden mot Boston, det är trots allt en bit från P-town med bil. Planen var att åka på småvägar för att 1) passera Sandwich (gissa varför) och 2) sen ta oss till Plymouth. Det är nämligen den ort som pilgrimerna senare bosatte sig permanent på och det finns lite roligt att se samt en massa bra restauranger. Vi fick en lysande sista fish ‘n chips och lite mer pilgrimskunskaper. Om sanningen ska fram var Baddaren rätt trött på mitt prat om pilgrimerna vid den tidpunkten men det löste sig till det bästa och vi kunde besöka monumentet som var skapat ovanpå pilgrimsstenen som det stod 1620 på. Tyvärr låg den stora replikan av Mayflower inne i varv för renovering eller något så den missade vi men i stället hittade jag Swedish Fish i en av souvenirbutikerna. Bra så och vi kunde tryggt återvända hem. Med det sagt avslutar jag min långa berättelse om en otroligt fin och rolig resa.

2016-04-23 16.30.42

Ha det,

Mackan

Annonser