Etiketter

,

När jag sprang hem från jobbet i dag kände jag att nu borde nog paniken vara nära. Det känns väldigt tungt även kortare sträckor och jag har ju mina aningar om vad det beror på, pollen. Eller så är det inte pollen och då är ju det bra på ett sätt för då är det bara någon liten bacill. Men faktum kvarstår och det är att jag ska springa en mara om knappt två veckor. Jag ligger efter med träning så in i helvete och det är för sent för att träna ikapp något. Jag kan hålla mig i rörelse och jag hade hoppats på att få till tre mil totalt idag men det var bara att glömma. Tung i kroppen och slemhosta som uppstår när jag rör mig ute även om det är låg fart. Det är inte bra. Tidigare år tycker jag mest det här har uppstått under pollensäsong när jag försöker springa fort.

Det är klart att jag tar mig genom banan på något sätt men om det blir lite värme och pollen längs vägen kommer det att bli tungt från första steget till det sista och just det panikar jag lite för. Min förhoppning är att det blir lite lätt regn och svalt ute. Gärna medvind. Då kan jag nog ta mig an den första halvan utan att det känns tungt genom att hålla ner farten och så kan jag kämpa den andra halvan och där finns det gott om publik som kan lura mig i mål.

Det som egentligen stör mig är att jag gillar att lita på den träning som är gjord och att jag kommer in i loppet med en trygghet men vad göra när det inte finns något att falla tillbaka? Ja kanske bara att under några timmar upprepa: Livet leker, ALLT är kul!

Faktum är att jag har börjat träna på det redan i dag.

hitchhikers_guide_dont_panic_sticker

Ha det,

Mackan

Annonser