Etiketter

, ,

Jag är lyssnaren som, som tårar mot din kind
Min dröm är din… – Jocke Berg

Jag lyssnar och lyssnar och springer lite däremellan. En månad kvar till Boston och det primära målet är att komma till start, det sekundära är att komma  i mål och att få en trevlig resa mellan start och mål.
För att bara komma till start så behöver jag egentligen endast håll mig frisk men för att klara av att komma i mål och ha trevligt på vägen så måste jag träna. Skallen vill dunka mil för att få in så många som möjligt innan det är dags att stå på startlinjen, men jag vet med mig att det är ett säkert recept för problem. Så då blir det till att kompromissa och det är vad jag gör precis hela tiden. Jag kör på helt utan någon fastare skiss än att jag vill få in minst ett långt pass i veckan och helst minst ett pass som retar kroppen från den andra ändan.
Hur går det då? Jo det går nog ändå rätt hyggligt. Jag hade hoppats på att kunna fylla på med lite mer träning mellan de två nyckelpassen och det är där lyssnaren kommer in i bilden. Jag försöker få in mycket men låter kroppen bestämma. Jag kortar pass och jag skippar pass. Varje dag är en potentiell träningsdag men jag är extremt lyhörd för stunden. Det hade sett fint ut i träningsdagboken om jag till exempel hade sprungit i dag men jag valde ändå att vila. Girigheten får inte ta över och jag genomförde trots allt ett intervallpass med joggvila i går morse och en kort återhämtningsjogg i går eftermiddag. Då kändes det trots allt bättre att vila i dag och förhoppningsvis är jag inte tillnärmelsevis inte lika sliten efter långpasset i morgon som jag var förra veckan.
Det känns lite fånigt att veckor som jag skulle betraktat som rejäla återhämtningsveckor nu är max av vad jag pallar men det är inte så mycket att göra åt. Jag fortsätter att ta det dag för dag och behåller min lyhördhet. Räcker det för att uppnå mitt sekundära mål? Ingen aning! Men det är en förutsättning för att nå det primära och kanske få till det sekundära på köpet.
Och ja, jag fick biljetter till Kents avskedskonsert den 17/12. Det känns oerhört viktigt! Det är bandet som varit min ständiga följeslagare på mängder av träningspass och som följt med i såväl med- som motgång.
IMG_0031
Ha det,
Mackan
Annonser