Etiketter

Förra helgen skippade jag långpannan för att det kändes som att något var på gång och så långt var allt rätt normalt. Med jämna mellanrum försöker någon skit attackera och då brukar jag vila och så tar det någon dag och livet återgår till det normala. På måndagen kändes det mycket riktigt rätt normalt igen och jag tog med mig väskan med träningskläder för att kunna gymma efter jobbet. Dagen flöt på bra men ändå kändes det som att det var något litet fel så väskan fick följa med hem oöppnad. Kanske ändå att något försökte attackera och några timmar senare var jag under full attack. På kvällen började jag frysa så in i helvete och på natten insåg jag att något var flunsafel. Jag har inte haft hög feber sen jag blev hundbiten 2011 och fick midsommarhelgen förstörd men nu var det dags och inte bara feber. Det gick att checka av alla symptom som fanns på svininfluensan. Tur i oturen att jag hade ett lager med amerikansk flunsamedicin hemma. Man blir inte frisk av den men den dämpar alla symptom som finns på en och samma gång och gör livet lite mer drägligt.

Så, jag har varit däckad och i stället för att träna fint för Bostonmaran känner jag hur kroppen tärts av otyg. Det mest fascinerande är nog hur jag fullkomligt saknat aptit. Jag kan inte ens minnas när det hände senast. Inget sug på någonting men som tur är har Baddarens matkasse levererats utanför dörren varje dag med det nödvändigaste och jag har fått tvinga i mig lite mat. Den absolut värsta febern var över i torsdags kväll men det var inte förrän igår morse som jag kände att jag var feberfri på riktigt och det var så jädra skönt. Nu har jag varit ute och handlat mat själv i dag och det utan att bli trött så jag har hopp om livet igen. Tar det fortsatt lugnt resten av dagen och om det andra säger om flunsan stämmer smittar jag heller inte längre så det ska vara okej att jobba lite lätt i morgon. För fy fan vad tråkigt det är att vara hemma sjuk. Senast var 2009 och låt det nu dröja minst sju år till nästa gång! Det var inte förrän i går jag orkade koncentrera mig på riktiga filmer utan jag har fått nöja mig med nazisternas megabyggen och annan finkultur fram till dess. Känns som jag klarar mig utan sånt på ett tag nu. Det ska bli ”intressant” att se hur mycket det här har tagit på kroppen när jag börjar springa igen… Åtta veckor kvar till maran och tack gode gud att jag inte har något annat mål än att genomföra.

2015-09-20 15.37.38

Ha det,

Mackan

Annonser