Januarisummering

Nu är januari över om några timmar och jag kan konstatera att jag är på banan igen! Den här veckan blev den bästa mängdmässigt på länge och den rundades av med ytterligare ett bra långpass. Det lustiga är att den mängd jag den här veckan tycker är bra skulle jag sett som en vilovecka för bara ett par år sen… När året startade kom jag från väldigt låg träningsmängd så jag har fått ta det lugnt och försiktigt. Foten som blev så olycklig där i september blir stadigt bättre men så vårdar jag den ömt också. Med tanke på att den numera mest känns i uppförsbacke så antar jag att fart ger samma effekt så jag har helt enkelt skippat fart än så länge. Jag har ingen stress över att bli snabb utan det löser sig nog när jag blir några kilo lättare och foten känns helt bra.

Den lösa plan jag har för tillfället handlar mest om att faktiskt göra dom där långpassen som jag i princip uteslöt helt hela hösten och den planen funkar. Ska jag springa maraton måste jag stå distansen och innan jag gör det är det säkrast att jag tränar på att springa långt. Och långt springer jag. Lite längre och lite fortare för varannan vecka. Fem långpass har hunnits med i januari och dom kan räknas in till 25 – 28 – 28 – 30 – 30 km. Det är inte så illa och står för rätt stor del av månadsmängden! Känslan är väl lite sisådär i vinterkylan och med ett sketben som inte älskar låg mängd och ingen fart. Just det benet vill ha hög mängd och mycket fart för att må bra men det finns två ben och två fötter att ta hänsyn till. Men jag tar mig framåt och är långt från stressad över det som i allra högsta grad känns som en omstart. En sak har jag lärt mig efter snart 40 år som löpare och det är att man skyndar säkrast långsamt. Bråttom blir sällan bra och hur man än vänder och vrider på det känner jag mig privilegierad som kan springa mina pass och jag skulle gärna trampa på i 40 år till. Det finns så mycket roligt i planerna bara för de närmsta två säsongerna. Både äventyr och tävlingar. Och just för årets äventyr har jag köpt ett kanonbra regnställ åt Baddaren och en ny regnjacka åt mig. Satan vad skoj det ska bli!

DSCN1353

Ha det,

Mackan

Annonser

Projekt H.U.L.K

Nu börjar jag komma igång med projekt H.U.L.K på allvar. En gång är ingen gång men när det börjar bli flera gånger känns det som att vanan börjar komma in. Projektnamnet står för HållbarUthålligLättKropp och innebär i praktiken att jag börjar komma igång med tyngre styrketräning igen. Det behövs. En gång i tiden kunde jag vara på gymmet upp till sex gånger i veckan men det är inte planen nu utan snarare att komplettera löpningen med lite gymmande en eller ett par gånger i veckan. Jag har i många år kört hemmastyrka men motivationen till att göra det hemma har börjat tryta så jag slängde ut en hundralapp på gymtillgång. Fria vikter och stång har jag iofs redan hemma men man vill inte gärna köra tunga marklyft och tappa stången på golvet och jag saknar vissa bra maskiner som hjälper. Sen går det inte att komma ifrån att det är trevligt att tjöta lite med folk. Det är inte skitnoga vad jag kör men det blir rätt mycket fokus på ben och bål. Det lustiga var att när jag satte igång var det inte armar, axlar eller bröst jag fick rejäl träningsvärk i utan de djupa magmusklerna. Den såg jag inte komma men så har jag inte sprungit så mycket skog det sista halvåret.

Jag kände att det passar bra att komma igång med det här nu när jag ändå inte springer fort och stör löpträningen annat än de tunga ben jag får av benövningarna. Det kan jag ta när jag inte har bråttom. Det är liksom ändå ingen dans på rosor så här års och det är i början man lider mest. Däremot är jag mer än lovligt tacksam för att snön och kylan är (tillfälligt?) borta för det är inte jätteskoj att ranta runt i modden med redan tunga ben i massor av kläder.

Nu är jag hemma från kvällens gympass med mat i magen och med en utpumpad kropp och  det känns rätt bra att vara igång med projektet. Nu ska jag försöka komma i form och baske mig om jag inte märker att jag saknat gymmandet även om det på ett sätt känns lite fattigt att träna inomhus. Det är trots allt roligare att testa benstyrkan uppför ett berg. Det får vänta till sommaren!

DSC03575

Ha det,

Mackan

2015 är klart, in med 2016

Det har tagit sin tid men nu är maratonstatistiken klar för 2015 och jag har gjort årsomställningen i koden så att jag har kunnat föra in de två resultat som kommit in 2016.

Nu när allt(?) är inne för 2015 kan vi summera och det ser ut som följer:

Herrar

191 stycken löpare landade listan på till slut vilket råkar vara exakt samma som 2014. Det som gläder förutom Micke Ekvalls fina toppresultat är att det är fyra stycken under 2:20 och det har inte hänt sedan 2005. 2014 var det bara en enda löpare under 2:20. Däremot har antalet löpare under 2:30 faktiskt minskat, trist.

Loppen

Placering Lopp Antal löpare
1 Stockholm 70
2 Berlin, GER 13
3 Frankfurt, GER 11

Stockholm leder som vanligt överlägset och sen verkar det vara Tyskland som är utflyktsmålet nummer ett om man ska in under 2:50. Jag vågar påstå att Frankfurt har störst andel resenärer som glider in på listan av de här tre loppen.

Klubbarna

Placering Klubb Antal löpare
1 FK Studenterna 13
2 IF Linnéa 7
2 Fredrikshofs FIF 7
2 Hässelby SK 7

Man kan lugnt konstatera att Tjabostan dominerar i toppbredden och Lamas Studenter är tämligen överlägsna.

Kvinnor

128 stycken tjejer tog sig in under 3:20 förra året vilket är en liten ökning mot 123 under 2014. Två stycken tog sig in under 2:40 mot det enda resultatet där 2014. Noterbart är att bästa svenska tjej (Isabellah) är en kvart bakom bästa dam internationellt medan Micke på herrsidan är åtta minuter bakom.  Sen Isabellah slog igenom har det brukat se ut tvärtom. Lika många tjejer tog sig under 2:50 som året innan (nio).

Loppen

Placering Lopp Antal löpare
1 Stockholm 64
2 Frankfurt, GER 6
2 Berlin, GER 6

Ja det ser likadant ut här med den stora skillnaden att det är förhållandevis fler tjejer som gör sitt bästa resultat i Tjockhult. Tjejerna verkar inte alls lika benägna att ge sig ut i världen och jaga resultat! Men det är fortfarande Tyskland som gäller.

Klubbarna

Placering Klubb Antal löpare
1 Hässelby SK 6
2 IF Linnéa 5
3 FK Studenterna 3
3 Team Ultrasweden 3
3 Örebro AIK 3
3 Solvikingarna 3

Stockholmsdominans även på klubbsidan för tjejerna och hade Lamas piskat fram ytterligare en tjej under 3:20 hade det återigen varit endast Stockholm topp tre.  Skönt dock att se att resten av landet biter ifrån lite i toppbredden på damsidan.

Ja det var allt jag sammanfattar för det här året. Det ser ut som att resultaten börjar plana ut men låt oss hoppas på 200/150 det här året. Än så länge är det 1/1. Vill ni se lite djupare statistik och även på veterannivå så är det bara att kika in på www.sapiens.se.

När man ser hammarmannen vet man att målet är nära.

Ha det,

Mackan

Bowie var cool, på rätt sätt

Det var ett tag sen jag bloggade och den enda anledningen är att jag har inte riktigt känt någon lust. Det har poppat upp en massa saker jag tänkt att jag borde skriva om men jag har inte satt tankarna på pränt. Kanske kommer dom i text någon gång. Eller inte. Jag har just sett ett program om David Bowie och en värld utan det geniet känns som en lite sämre värld, men samtidigt väckte det många minnen till liv. Sjukt många minnen. Det lustiga är att på Nyårsafton lyssnade vi lite på Bowie och jag konstaterade hur jävla bra han var. Och hur kylig han kunde vara! Jag vet inte om ni har märkt att det är kallt ute? Vissa påstår att det inte alls är kallt men jag fryser. Hela tiden. Det känns ändå som någon sorts definition på att det är kallt. Har det något med David Bowie att göra? Ja faktiskt. För mig.

Jag såg filmen Christiane F. – Wir Kinder vom Bahnhof Zoo uppe i Kiruna i februari för drygt 30 år sedan. Där var det kallt. Och det är en kall film, som alla för övrigt borde se. Den kyla som David Bowie med sina låtar i filmen lyckades förmedla är genial. Det var från hans period i Berlin och även om den perioden skapade kall musik, eller just därför, älskar jag den. Versionen av Heroes med tysk text är helt underbar. Trots (eller tack vare) kylan i låtar som Station to Station och Warzawa är dom så jävla vackra. Det är den enda typ av kyla jag uppskattar.

Kylan vi har här i Tjabostan är allt annat än vacker för en stackars löparmotionär. Den har resulterat i ett antal inställda pass och dom som har genomförts har varit ett stort lidande. Allt mellan navel och knän blir iskallt och jag spänner mig så till den milda grad att under dagens långpass lyckades jag krampa i nacken. Men jag har i alla fall fått till fyra stycken pass på 20+ det här året och det är alltid något. Folk säger att om man inte gillar värme så ska man gilla kyla. Jag säger som Nils Spetz, jag fixar inte temperatur. Kan det hålla sig mellan +4 och +16 är jag jättenöjd. Den enda magin i det här vädret är att jag blir magiskt spänd.

Nu försöker jag bota spänningarna med att lyssna på Bowie. Det blir lite bättre. Det här inlägget blev något spretigt men jag tror ni fattar poängen. Ska det vara coolt ska det vara som Bowie.

Christiane F

Ha det,

Mackan